Hej!
Äntligen har jag kommit hem efter en fantastisk resa till Norge och den svenska västkusten. Egentligen var det tänkt att vi (jag och min familj) skulle bila genom båden svenska fjällen, Norge och Bohuslän. Men eftersom vår bil gick sönder strax inann resan, så valde vi att boka en kryssning istället. Vi åkte däremot med vår bil ner till Västkusten.

Men jag börjar dagens med reportage med bilder från Bohuslän där vi tillbringade några dagar innan kryssningen. Vi tältade i Halliden en bit utanför Lysekil och Smögen. Alltså lagom långt till skaldjurstallrikarna. 😉

Vi anlände till Bohuslän under eftermiddagen den 10 juli, samma kväll åkte vi ner till Lysekil för att bekanta oss med staden. I Lysekils hamn låg Stena Baltica upplagd. Hon är satt till försäljning men det verkar som ingen vill köpa henne.

Reservfärjan Dagny låg vid Fridhems varv i Lysekil.

Dagen efter blev det en sväng till Smögen. Sjöräddningsbåten låg inne, jag hittade dock inget namn på denna båt.

Zita af Kungshamn går i högsäsong i turisttrafik mellan Kungshamn och Smögen.

Vid Bua (Roparöbacken) utanför Kungshamn går färjan Maria över till Bohus-Malmön.

Maria är byggd 1991 och har en kapacitet på 32 personbilar.

Nolhåtten går i turisttrafik från Hamburgsund. Fartyget är byggt 1949 och hette tidigare Torvastad. Hon har gått i trafik i den Bohusländska skärgården sedan 1983. Enligt rederiets hemsida kan man visst även stava namnet Nolhotten. Rederiets hemsida

I Hamburgsund går även vägfärjan Saga över till Hamburgön.

Saga är Trafikverkets nästnyaste linfärja byggd 2010.

Vädret var minst sagt varierande, en hel del skurar drog förbi.

Den 12 juli blev det en utflykt med familjen till Strömstad.

Först var det tänkt att jag skulle fota Color Vikings ankomst till Strömstad. Men köerna var långa med norska bilar, så det tog ett bra tag innan man kom in till stan. Så det fick istället bli 13.30 avgången.

Color Lines rutt mellan Strömstad och Sandefjord trafikeras av Bohus och Color Viking, överfartstiden är cirka 2,5 timme. Under högsäsong är det 4 avgångar från Strömstad.

Det äldsta fartyget på rutten Bohus (byggd 1971) kommer att ersättas av ett nybygge sommaren 2014. Jag måste försöka få en tur med Bohus innan hon försvinner.

Color Viking har gått för Color Line sedan år 2000. Innan tillhörde hon Stena Line och var bl.a. utchartrad till Silja Line för trafik i Kvarken (med artistnamnet Wasa Jubilee). Fartyget byggdes däremot åt danska DSB för trafik mellan Århus och Klaundburg tillsamans med systern Niels Klim (idag Stena Nautica).

Color Viking fortsatte mot Sandefjord.

Utanför terminalen stod detta vackra släp. Men släpet ser däremot mer ut som f.d. Peter Wessel  än Color Viking (som det står på släpet).

Om man går in mot centrum så kommer man till Kosterbåtarnas kaj.

Kosterbåtarna har under högsäsong 3 snabba passagerarfartyg i trafik. Nästan varje halvtimme går båtarna ut till Koster, resan ut till koster tar även den strax över en halvtimme.

Kostervåg byggd 2000 tar 270 passagerare och är 26 meter lång.

Möte mellan Kostervåg och Kostersund.

Stjärn af Koster går i trafik mellan Strömstad och Furuholmen.

Kostersund är Koster Marins senast inköpta passagerarfärja.

Birgit går till Furuholmen från Strömstad. Båten är byggd 1926 som Margit som bryggeribåt i Göteborg.

Två Norgebåtar låg också inne i Strömstad.

Sagasund trafikerar Fredrikstad-Strömstad. Jag kan även tillägga att det känns som man är i Norge när man är i Strömstad. Det enda man hör är norska hela tiden. Jag hörde mer norska i Strömstad än i Geiranger. 😉

Vesleø II lämnade Strömstad full med norrmän. Denna båt har trafikerat många olika rutter under sitt 34-åriga liv. Hon har bl.a. varit utchartrad till City Line under namnet Silverfjord för trafik i Stockholms skärgård.  Sen har hon gått mellan Luelå och Kemi, i Tyskland, i Nederländerna och ut till Koster.

Sedan satte hon kurs mot Fredrikstad.

Kosterfjord har tidigare gått i Norge, 1995 köptes hon av Koster Marin.

Samtidigt som Kosterfjord kom så avgick Kostersund. Alla 3 båtarna delar nämligen på samma kaj.

Kosterfjord kan ta 274 passagerare.

Detta ser ut som en f.d. norska räddningsbåt, någon som vet mer om fartyget?

Senare på kvällen begav jag mig till Finbo för att fota färjorna som går över till Skår. Färjorna utgör en sträcka av väg 161.

Gullbritt är byggd i Alexandria, Egypten under början av 90-talet. Men varvet kunde inte färdigställa fartyget så skrivet fick bogseras till Göteborg, där hon byggdes färdigt. När hon äntligen levererades hade nybygget kostat 75 miljoner istället för 30 miljoner som det stod i kontraktet med det Egyptiska varvet. Färjan är även en av rederiets största med en längd på 79,7 meter och en kapactiet på 80 personbilar.

Den andra färjan på leden är Gullmaj. Som ni förstår så heter färjorna inte som de gör barar för att de är gulliga, utan för att de går över Gullmarsfjorden.

Gullmaj är byggd i Holland. Färjan är 91 meter lång och kan ta 75 personbilar.

På kvällen blev det ännu en utflykt till Lyeskil. I hamnen låg bulkfartyget Barentszzef. Det finns ju krångligare namn på båtar. 😉

Svanhild vid Fridhems varv utrustades med en ny styrhytt. Färjan går normalt mellan Lilla Varholmen och Björkö (Öckerö).

Lina låg också vid varvet. Hon går normalt mellan Lyr-Lyrsten, Tjörn.

Jag fick även lite bättre ljus på Stena Baltica. Fartyget har nu legat upplagt över ett år. Hon lades först upp i Landskrona efter att Stena Spirit hade ersatt Stena Baltica i juni 2011. I augusti flyttades Stena Baltica till Lysekil.

Detta var även den sista natten i Bohuslän, nästa morgon fortsatte vi till Göteborg och Arion. Det reportaget kommer inom kort.

Tack för att ni har läst!

/Kim Viktor