Oosterdam till Alaska

Del 3 Inside passage och Ketchikan

Svenska

Inledning

Efter lite problem med bilduppladdning på bloggen, är jag nu åter i gång, mer taggad än någonsin. 😉

Den första dagen på kryssningen tillbringades till havs i ”Inside passage”. Vi gick igenom ett trångt sund på vår färd upp mot Ketchikan. Vårt första stopp var alltså Ketchikan, en trevlig stad, med många historiska inslag.

English

Summary

The first day on our cruise was a day at sea, at inside passage. We went through the narrow strait Grenville Channel, which is a part of Inside passage. The first port on this cruise was Ketchikan, we decided us to hike at Deer Mountain trail, which gave us a spectacular view over Ketchikan. The last hours did we spend on Creek street, with the houses which are build in the early 20th century.

Nästa morgon när jag vaknade hade vi hunnit passera Vancouver Island och var ute på öppet hav.

Dygnsrytmen hade inte riktigt ställt in sig än, annars hade man inte vaknat vid 5. Men vad gör det när det är ljust ute.

Vi fortsätter med inredningsbilderna, denna gång blir det långt ifrån lika många som sist. Här på bilden syns gymmet på däck 9. Självklart ska gymmet ha det bästa utsikten på hela båten! Jag använde aldrig gymmet, joggade runt på promenaddäcket istället.

Intill gymmet hittar vi Green house spa.

Hydropoolen får endast användas av spagäster. Som tur är finns det två pooler till, en på akterdäck och en med skjutbart tak.

Lidodäck med den stora poolen.

I ena hörnan av pooldäck ligger Drive in grillen, där man serverade lättare måltider som hamburgare och tacos.

Midskepps trapphall

I Lido bufférestaurang serverades mat i princip dygnet runt. Frukosten var verkligen toppen, med ett stort utbud av pålägg, färskpressade juicer, frukter och varma rätter. Förutom en omelettstation fanns också ett ställe där man kunde beställa olika sorters ägg Benedict, kan det bli bättre? Lunchen var av lite varierande kvalité, den vanliga amerikanska maten var smaklös, därför slutade det ofta med att jag provade den asiatiska disken. Där hade man olika teman varje dag, vietnamesiskt, thailändskt, indiskt m.m. Den asiatiska stationen hade oftast längst kö. Middag åt vi här bara en enda gång, maten var som sagt nästan samma som i huvudrestaurangen.

På de flesta kryssningsfartygen brukar det vara svårt att hitta bord i bufférestaurangen, men det upplevde vi aldrig på Oosterdam. Det var endast morgonen i Juneau (dit vi ankom klockan 9) som alla ville äta frukost samtidigt, annars fanns det alltid något ledigt bord.

Canaletto är en del av buffén som till kvällen blir en italiensk restaurang med en kuvertavgift på 10 dollar. Vi provade aldrig maten här, tiden räckte helt enkelt inte till.

Längst föröver på däck 10 ligger mitt favoritställe ombord, observationssalongen Crow’s nest.

Förutom observationssalongen fungerar stället även som kareokebar och frågesportslokal.

Här uppe kunde man även titta på kartor över vår resväg, har Holland America hört talas om elektroniska kartor?

En del av styrbordssidan av salongen fungerar som explorations café, med bibliotek och internetcafé.

Barnaktiviteter kanske inte är HALs starkaste sida, men det finns ett litet lekrum och ett tonårsrum ombord.

De dubbla skorstenarna verkar försvinna på HALs nybygge Koningsdam, som levereras nästa vår.

Promenaddäcket med Karibienkänsla.

Här saknades det en livbåt, som skulle komma tillbaka i Juneau.

Det oljades och målades för fullt.

Här går det inte undan, vår medelhastighet mellan Vancouver och Ketchikan var 14,8 knop.

Panoramadäcket utanför gymmet ligger lite undanskymt, så det inte är många som hittar hit.

Valskådning är en jobbig sysselsättning….

Lunch i restaurangen, bra stekt kött och god smak på såsen.

Midskepps finns det två panoramahissar på vardera sida, i hissarna är det svårt att inte veta vilken veckodag det är….

I trapporna hänger det vacker konst, här den äldre Nieuw Amsterdam (1938).

Hyttkorridorerna var väl inte särskilt upphetsande.

Jaha det var därför det aldrig var några människor i nattklubben… Synd att det aldrig var öppet här när jag tittade förbi.

Vi närmar oss dagens höjdpunkt Grenville Channel, som är en del av ”inside passage”, men långt ifrån alla kryssningsfartyg går så här långt inomskärs.

Val i sikte?

Här är den första valobservationen på resan, en knölval. Totalt såg vi runt 10 knölvalar i detta område.

De öppnade fören igen när vi åkte igenom sundet, det gillas!

Här har det rasat, häftigt att vegetationen kan växa på dessa branta sluttningar.

Den smalaste delen av sundet är endast cirka 400 meter brett.

Tomt i poolen, så jag bestämde mig för att ta ett dopp, inte hel fel utsikt att ligga och beskåda från poolen.

Yes vi valde hytt på rätt sida, så vi fick både eftermiddags- och kvällssol på balkongen.

De första snöklädda bergen.

Denna kväll var det galamiddag och då fick man fyra rätter (även en soppa). Förvånansvärt många hade klätt upp sig i kostym eller smoking, men förstås var det några som kom in med T-shirt och konstigt nog fick de komma in i restaurangen.

Författaren själv hade också klätt upp sig…. Så nu har ni fått se mig, det var första och sista bilden på mig. 😉

Till kvällen var det norrskensshow. Fråga mig inte vad den handlade om, det begrep jag aldrig.

Följande morgon var vi redan vid 6-tiden på väg in till Ketchikan.

Ketchikan har drygt 8000 invånare. Byn byggdes bl.a. upp av norska fiskare och har därför många norska anor kvar. De gamla husen liknar de man kan hitta längs den norska kusten.

Golden Princess ankom strax efter oss. Ketchikan har fyra kajer för kryssningsfartyg och senare på dagen skulle alla vara upptagna.

Ruby och Golden Princess, Ruby är det största kryssningsfartyg som har gått i Alaska denna säsong.

När vi väl hade lagt till var det bara att gå av fartyget, utan som några helst köer, så skönt!!! Vi hade redan innan resan bestämt oss för att gå på vandringsleden upp till Deer Mountain.

Vandringen går genom fin barrskog upp till en höjd på drygt 1000 meter.

Den första utsiktsplatsen kom efter drygt 1,5 km vandring.

Färjehamnen långt där nere.

Kryssningsfartygen sedda från ovan.

Nu får det räcka med bestigning, båten skulle avgå lite tidigare från Ketchikan, så vi var tvungna att vara tillbaka redan vid 14.

Nere i byn kom denna amfibiebuss förbi.

Vi befinner oss i ett område där jordskrev förekommer, därför måste även evakueringsplaner för tsunamin finnas.

Den största turistattraktionen i Ketchikan är Creek street, med sina hus som står på pålar. Husen är byggda i början av 1900-talet.

I husen ligger restauranger och butiker som säljer allt möjligt.

En liten bergsbana går upp till en restaurang och lodge.

Under tiden vi var på promenad, så hade Silver Shadow lagt sig akterom Oosterdam.

När vi väl hade kommit ombord igen så hade lunchen avslutats i lido och vi fick äta i poolgrillen, där de hade tacobuffé.

En till bild på Golden Princess som i vinter ska vara stationerad i Australien för att nästa sommar gå på kryssningar från Kina.

Vi har avgått från Ketchikan ungefär en timme för tidigt, vilket enligt vår kapten berodde på att det var många valar i området, så de fick inte hålla för hög fart.

Stikine är en färja som går i trafik mellan Ketchkan och Prince of Wales Island. Färjan är byggd 2006 och har en kapacitet på 160 passagerare och 30 personbilar.

Taku byggd 1963 är en av Alaska Marine Highways äldsta färjor. Hon är just nu inte i ordinarie trafik, utan kan sättas in som ersättning.

Malaspina är syster till Taku och också byggd 1963. Hon har bl.a. gått mellan Juneau-Haines-Skagway i sommar.

Princes of Wales i flytdocka, hon är syster till Stikine och går på samma rutt.

Ken Eichner 2 ägs av staten och går över till ön på andra sidan om Ketchikan, där också flygplatsen ligger.

Ett av Alaska Airlines plan landar på Ketchikans flygplats.

Middagen åt vi i specialrestaurangen Pinnacle Grill och maten var fantastisk. Först fick vi en svampcappuccino, sen en hummersoppa, lammracks med mintsås och sabayonne till efterrätt. Till varmrätten fick man välja på en rad olika sidorätter. Även servicen i restaurangen var på topp.

Till kvällen kom dimman in från havet, vilket ledde till att vi fick lyssna på mistluren hela natten.

Fortsättning följer
/Kim Viktor