Under Kristi himmelsfärdshelgen tog jag med familjen till vackra Dagö.

Eftersom vi hade med oss bilen så åkte vi ut till St Peter Lines bilincheckning längst ut på Frihamnspiren i Stockholm. Dock visade det sig att man var tvungen att checka in i passagerarterminalen. Vi fick snällt åka tillbaka och ställa oss i den långa kön, full med alla olika nationaliteter (allt från tyskar till amerikanare).

Efter passkontroll fick vi åka ombord på Spl Princess Anastasia.

Totalt var vi 5 personbilar på bildäcket! Däremot flyddes resten av estniska långtradare.

Hytten vi hade denna resa var en B-hytt på däck 6. Tyvärr var inte hytten i något vidare skick alls, allmänt slitet och väldigt obekväma sängar.

Den färgglada nattklubben, med många VIP-bord, som även går att boka. Det kanske behövs en större nattklubb på ett fartyg där i stort sett alla är kryssningsresenärer.

Romantika lämnade Värtahamnen med samma destination som oss, Tallinn.

Lisa lämnade containerhamnen i Frihamnen, som nyligen fick en ny kund i form av världens tredje största containerrederi CMA-CGM.

Till middag valde vi att äta i New York restaurant, vilket visade sig vara en stor besvikelse. Maten var ingen speciell (potatismosen smakade nästan som pulvermos) och det tog väldigt lång tid att få någon mat överhuvudtaget. Det positiva var priset, 15 Euro för en varmrätt.

Sport- och karaokebaren, som synes är borden även här reserverad för VIP.

Färden fortsatte upp i Furusundsleden. Trist att hon inte går i Sandhamnsleden längre.

Trots de obekväma stolarna, hade vi fått i oss tre rätter, efter nästan tre timmar… Några lämnade restaurangen innan de ens hade fått någon mat.

Butiken renoverades under våren och har fått en fräsch inredning, men den är fortfarande betydligt mindre än jämfört med andra färjor.

Snygga aulan.

Cafeterian, här kan man även inta lättare måltider till väldigt förmånliga priser.

Funny rabbit bar

Den italienska restaurangen Napoli Mia, väldigt populär kvällen innan.

Den vackra utomhusbaren….

Specialfrukost i New York city. Här var det ingen som kom med te eller kaffe, man fick hämta allting själv. Utbudet i sig var rätt så bra, samma standard som på andra Östersjörederier.

En Stenatanker ute på redden.

En gröngöling och en blekfis.

En gammal Östersjöfärja (Ex. Diana II, Meloodia). Nu är hon hotellfartyg och ägs av Bridgeman. Hon ska byggas om här i Estland.

Vi vände runt utanför hamninloppet och backade in till den nya färjekajen.

Härligt att få se Silja Europa, förhoppningsvis stannar hon på Östersjön ett tag till.

Finlandia med ”Vana Tallinn” i bakgrunden.

Det var faktiskt nästan skönt att få kliva av i Tallinn. Anastasia har tidigare varit mitt favoritfartyg, men hon börjar bli rätt så sliten. Servicen var däremot betydligt bättre än under tidigare resor. Jag hoppas att St Peter Line har en lång framtid på Östersjön.

Från Tallinn gick färden direkt till Rohuküla utanför Haapsalu.

Här bordade vi den gamla Öresundsfärjan Regula (1971). Häftigt att hon har fått behålla sitt ursprungsnamn så länge. Hon är tillsammans med St Ola inne på sin sista säsong i trafiken till Dagö. Från och med i höst tar Tallinns hamn över trafiken och då kommer också nya färjor.

Resan över till Dagö tar cirka 1 timme och 15 minuter.

På ena sidan av bildäcket användes hängdäcket. Färjorna blir ofta fullbokade långt innan avgång, p.g.a. den begränsade bilkapaciteten.

Cafeterian med väldigt få bord.

Arkaden utanför butiken. Butiken hade ett begränsat utbud och var inte ens halvfull.

Åhh vilket härligt soldäck!

T.o.m. jag blir nostalgisk när jag ser detta, även fast jag aldrig har åkt med Regula tidigare.

Vem vill inte ha sitt hus inbyggd i en ruin?

Förstärkningsbåten Harlaid.

Linjekompisen St Ola. När båda färjorna är i trafik så är det en avgång varannan timme från vardera hamn.

Tyvärr var baren framme i fören stängd.

Baren i aktern var däremot öppen.

När vi hade kommit iland åkte vi tvärs över ön till en liten stuga vi hade bokat. Lustigt nog ligger västspetsen på Dagö endast 8 mil från Stockholms skärgård.

Dagö är som en blandning mellan Öland och Gotland. Ön är vacker med sina vita sandstränder, de gamla väderkvarnarna och trevliga vandringsleder. Ön har nästan lika mycket att erbjuda på som Gotland, med största skillnaden att det är färre turister här. Lite konstigt är det att inte fler svenskar åker hit, priserna är mycket lägre än på de svenska öarna.

Vi bodde nära Kõpu fyr, som är världens äldsta fyr som fortfarande används, med anor från 1500-talet.

102 meter över havsytan har man denna utsikt.

Efter exakt 2 dygn på Dagö åkte vi hem med St. Ola.

Nästan så att man tror att St. Ola går kvar i Öresund, när man får se Dagös svar på ”Lille havfrue”.

St. Ola är byggd samma år som Regula (1971). Men medan Regula var i trafik i norra Öresund på HH-leden, så gick St. Ola från Landskrona som Svea Scarlett. På 80-talet köpte Eckerö fartyget och satte in henne mellan Grisslehamn-Eckerö. 1992 fick hon sitt nuvarande namn när hon såldes till P&O Scottish Ferries. Sedan 2002 har hon gått mellan det estniska fastlandet och Dagö/Ösel.

Vilstolssalongen

Baren i fören.

Lite slitet är det allt, men det bidrar till den gammalmodiga känslan ännu mer.

Som synes är det många sandbankar runt hamnen, så det gäller att hålla sig till farleden.

Fartyg med soldäck i fören är alltid trevliga, att det finns ett promenaddäck runt hela båten är pricken över i:et.

Cafeterian med en liten välfylld butik i mitten.

Framtiden för dessa gamla Öresundsfärjor ser väl inte allt för ljus ut, men jag hoppas att de får några år till utanför Östersjön.

Farleden är rätt så trång hela vägen, därför kan man bara mötas på vissa ställen. Måste ställa till lite problem om någon av färjorna är försenad.

Nya färjan till Ormsö, den svenskaste av öarna som har kvar ortnamn på svenska.

På denna avgång behövde inte hängdäcket användas. Även om jag gillar att åka med dessa gamla klassiker så förstår jag om esterna vill ha ny och modernare fartyg, främst med tanke på bilkapaciteten. För att klara sommarsäsongen till Ösel har de fått hyra in Mercandia VIII. Det kryllar av Öresundsfärjor i detta område.

Vi hade några timmar på oss innan vi skulle ta färjan hem från Paldiski. Vad passar bättre än att spana in tågen vid Haapsalus järnvägsmuseum.

Haapsalu är en pittoresk stad, lite liknande Visby. Den gamla slottsruinen i stadens centrum är huvudsevärdheten.

Till Paldiski anlände vi i god tid innan Liverpool Seaways avgång till Kapellskär. Incheckningen var kaosartade, då alla skulle checka in i en liten barack, vi och några hundra långtradarchaffisar.

När vi efter en lång väntetid äntligen kom ombord uppsökte vi hytten. Men självklart fungerade inte boardingkorten man fått vid incheckningen som nycklar, utan man var tvungen att hämta sin hyttnyckel i receptionen, kanske inte det smidigaste systemet. Hytten däremot var väldigt rymlig, med annorlunda layout.

Ombord på Liverpool Seways finner man en bar, restaurang och butik. Inte mycket, men mer behöver man inte på en nattresa.

Receptionen var endast bemannad någon timme efter avgång och före ankomst.

Trappan upp till hyttdäck. Fartyget har 312 bäddar för passagerare.

Restaurangen, som serverar all mat i buffé.

Frukosten var rekorderlig med ett bra utbud, klart värt de 60 kronorna. Men en större restaurang skulle nog inte skada, som det var nu fick visa vänta på att få någon ledig plats överhuvudtaget.

Så har vi glidit in i skärgården. Liverpool Seaways gick verkligen vibrationslöst, ett av de tystare fartygen jag någonsin har åkt med.

Rosella ”ångar” på.

Mycket trafik i Kapellskärs hamn.

Som sagt så gillar jag soldäck där man får stå i fören.

Den nya piren i Kapellskär är snart färdigbyggd och ska börja användas nästa vecka.

En snabbtitt in i biblioteket.

Personbilarna har ett eget litet däck, med plats för 80 bilar. Skönt att slippa tränga sig med långtradare.

Liverpool Seaways var ett förvånansvärt trevlig fartyg. Jag hade inga förväntningar alls. Men hytten var skön, servicen vänlig och maten bra, något mer kan man inte kräva. Jag tycker absolut att DFDS är ett val för bilresenärer, man får en lugn sjöresa och kommer fram snabbare till resmålet.

Oj detta blev ett långt reportage! Hoppas att ni tycker att det har varit sevärt!
/Kim Viktor