Resan fortsätter….

Strax efter klockan 7 bordade den italienska lotsen.

Hmm kan detta symbolisera S/S The Emerald skorsten?

Vilken för!

I Trieste låg fartyget inne i 12 timmar.

Vi hade förbokat utflykten ”Slovenian Caves and Castle”, 6 timmar lång för prisvärda 48£. Resan gick först genom Trieste och sedan upp i bergen mot den slovenska gränsen.

Spårvagnen mellan Trieste–Opicina klättrar upp i 300 meters höjdskillnad på den 5,2 långa sträckan. Vagnarna är byggda på 40-talet. Spårvägen är för tillfället avstängd sedan en kollision i augusti 2016.

Efter att ha passerat gränsen till Slovenien fortsatte vi i ett par mil till Predjamaslott. Slottet nämndes i text första gången 1274. Efter en kraftig jordbävning byggdes det nuvarande slottet år 1570 i renässansstil. Slottet ligger i en 142 meter hög klippa.

Predjama finns med i Guinness världsrekordsbok, som världens största grottslott.

När man åker i turistgrupper med 50 personer får man räkna med köbildning. Vi hade bara en guide i slottet, vilket gjorde det svårt för alla att höra vad denna sa. Det hade inte skadat att dela upp gruppen i två delar under besöket i slottet.

Grottan bakom slottet.

Efter den klaustrofobiska vandringen genom slottet var det dags för ännu mer klaustrofobi denna gång i form av grottan Postojna.

Postonja är ett grottsystem som totalt är 24 km långt. Bara en liten del av den är öppen för besökare och man är först tvungen att ta tåget ett par km in i grottsystemet.

En kort film från tågresan. (Redigerad av kevpa).

I de vattenfyllda delarna av grottan lever den sällsynta Europeiska olmen (en salamander).

Varje år besöks området av mer än 1 miljon turister, vilket självklart har gjort att området runt grottan har utvecklats till en turistort med hotell och restauranger. Grottan öppnades för allmänheten redan år 1819.

Under andra världskriget användes grottan av tyskarna som bränsledepå och lagringsutrymme.

I grottan finns en mängd vackra stalagmiter (från marken) och stalaktiter (från taket). Det tar fler decennier för dessa att växa en millimeter.

Turen tog cirka 1,5 timme. Men det var skönt att få svalka sig nere i den 8 gradiga värmen.

Den italienska bussen och vår trevliga slovenska guide tog oss tillbaka till fartyget på strax under en timme.

Efter en lättare lunch gick vi på upptäcktsfärd i Trieste.

San Silvestros basilika med anor från 1100-talet.

Från och med att Trieste blev en del av Österrike på 1300-talet tills det att kungadömet Österrike-Ungerska föll, var Trieste landets viktigaste hamnstad och även flottbas. Först efter första världskriget blev staden italiensk.

Teatro Romano kunde ta emot 3500 besökare.

Canal Grande byggdes under 1700-talet för att underlätta för transporterna att komma in till de centrala marknaderna i staden.

Tillbaka vid fartyget och det var både passkontroll och säkerhetskontroll a la flygplats i terminalen. Säkerhet är viktigt, men att behöva röntga bagaget både i hamn och sedan ombord på fartyget blir lite för mycket köande.

Klockan 20 la vi ut och strävade mot Venedig i 6 knop.

Roro-fartyget Un Karadeniz som går i fast rutt till turkiska Mersin.

Farväl Trieste. En mycket trevlig stad. Denna tillsammans med Hvar blev mina favorithamnar under denna kryssning.

Härlig Medelhavskänsla ute på däck.

Fortsättning följer från Venedig.