Sätt er bekvämt, nu är det dags för ett av de längsta inläggen i bloggens historia. Under de kommande 111 bilderna kommer ni att få uppleva de norska fjordarna och klassiska MS Lofoten byggd 1964.

Resan som ägde rum helgen 7-9 oktober startade med en flygning med Norwegian från Stockholm till Bergen.

Vädret i Stockholm denna dag var inte så mycket att hurra över. När vi kom in i Norge blev det betydligt bättre och det blev en vacker flygning över fjällen.

Vid inflygning till Bergen syntes Fjord Lines Stavangerfjord på sin resa mot Hirtshals. Jag har själv haft nöjet att åka med denna färja för ett par år sedan. Helt klart en av de trevligare färjor jag har åkt (och det är ju en del). I skrivande stund håller hon på att byggas om med fler hytter och en utökad bufférestaurang.

Skärgård, berg och färja kan det bli bättre?

Bussresan från flygplatsen in till centrala Bergen tog cirka 30 minuter.

Många upplagda offshorefartyg tyder på att marknaden har haft ljusare dagar.

Vackra S/S Stord 1. Byggd 1913 som lokalbåt i Vestlandet. Fartyget är idag en veteranbåt och opereras av en stiftelse.

Nordleds Ekspressen på väg in till stan från Askøy.

Skönheten själv försökte gömma sig.

Hon lastas med kran för sin 7 dagars färd upp till Kirkenes.

Incheckningen gick smidigt. Efter en kortare säkerhetsgenomgång i terminalen var det dags för mig att få en dröm uppfylld, att få åka med Lofoten.

Jag var såklart tvungen att utforska fartyget. Panoramasalongen med trevlig utsikt föröver.

Det finns två huvudtrapphus ombord en i fören och en i aktern, sedan finns det även många trappor som endast går mellan två däck.

På däck A, där ombordstigningen i Bergen ägde rum, finns en kombinerad reception- och utflyktsdisk.

På salongdäck ligger merparten av de allmänna utrymmena. Längst i aktern har vi denna mysiga bar. Det var här som diverse förevisningar ägde rum.

De flesta hytter finner man på däck B (2).

Vid klockan 18 fick vi tillgång till hytterna. Jag hade bokat en ospecificerad utsideshytt och fick denna trevlig i kategori A med ett litet ”koöga”. Alltid trevligt att kunna titta ut, även under den mörkare årstiden.

Ett däck under panoramasalongen finner man en annan salong. Inte lika bra utsikt, men mysig interiör.

Eftersom jag åkte på kortare resa ingick endast frukost i biljettpriset (helpension för de som åker en hel kryssning). Så istället för att köpa en trerättersmeny i restaurangen för 460 kr, valde jag att ta en matbit i cafeterian. På Lofoten kör man ett annat matkoncept än på de andra Hurtigrutenfartyg, nämligen 60-talstema (både i restaurang och cafeteria). Eftersom jag var i Norge kunde jag inte undgå att smaka på fiskekaker. Det hela smakade bra, framför allt passade den stekta löken fint till. Sedan lärde jag mig även att det inte var någon idé att jag försökte prata någon staplande norska eftersom servitrisen svarade på svenska. 😉

Mörkret kom lagom till vår avgång vid 20.

Vi passerade under Askøybron.

Några tappra själar var ute under den bistra och blåsiga kvällen.

Eftersom jag bodde nära vattenytan kunde jag noggrant studera vågorna från sängen.

Tro det eller ej, denna bild är tagen strax innan 7 följande morgon.

En halvtimme senare började ljuset komma fram.

Frukosten serverades i restaurangen varje morgon mellan 7 och 10. Utbudet var tillräckligt med både kalla och varma rätter att välja mellan, med en hel norska inslag såsom fisk. Själv var jag mest svår på den norska gröten.

I cafeterian har de fina målningar på äldre Hurtigrutare. Här har vi S/S Lofoten byggd 1932 och i trafik för Hurtigruten fram till 1964.

Cafeterian som fick betydligt snyggare inredning när Lofoten byggdes om till mer 60-talskänsla för ett par år sedan.

I cafeterian finns också souvenirbutiken.

Det aktra trapphuset.

Lotsbåt utanför Ålesund.

Vi var lite försenad till Ålesund, därför stannade vi bara i drygt 20 minuter innan vi fortsatte. Detta gjorde inte så mycket då vi skulle besöka staden igen senare under dagen.

Vyn från hytten tydde på att det var dags att gå upp till soldäck.

Häftiga ön Sula på vår babordssida. Ön är en egen kommun med 7000 invånare.

Istället för att fortsätta framåt in i Storfjorden (som i sin tur leder in till Geirangerfjorden), vilket fartygen gör under sommarmånaderna, så svänger man på hösten in i Hjørundfjorden.

Hjørundfjorden är 35 km lång och går genom de vackra Sunnmøre-alperna.

Fiskebåten var populär bland hungriga matgäster.

Den lilla byn Store Standal med färjeförbindelse, med fjället Kolåstinden i bakgrunden (1432 m.ö.h.).

Påpälsade stod vi passagerare ute på däck. Bland kryssningspassagerarna var mer parterna tyskar, förutom norrmän var även engelsmän, australiensare, fransmän och kineser med ombord.

Frågan är varför var jag i hytten vid detta tillfälle? Ut på däck igen Kim!

Så närmar vi oss byn Urke där vi skulle ankra upp. På bilden syns berget Saksa (1073 m.ö.h.), ett populärt besöksmål från Urke.

Den här bilden beskriver rätt så bra hur vacker resan var.

Urke ligger vid bifjorden Norangsfjorden som sträcker sig in det till lilla samhället Øye.

De vackra höstfärgerna och snön på fjälltopparna gör (om möjligt) landskapet ännu vackrare. Jag valde en bra tidpunkt att resa på. Sist jag var här i slutet av oktober 2015, så hade i princip alla höstfärger redan försvunnit.

Det blir lätt många fjordbilder i så här vackra landskap.

Tenderbåten på väg mot oss för att ta iland de första passagerarna (de som skulle åka på någon utflykt). Jag hann som tur med den andra turen, så att jag kunde genomföra min planerade aktivitet.

Den planerade aktiviteten var att gå en bit på leden upp mot Saksa, fram till ett vindskydd där jag hade läst att man skulle ha en fin vy över samhället och in i Norangsfjorden, perfekt för mig som ville fota MS Lofoten.

Leden var tidvis väldigt brant. Mindre bra för en som mig som lätt får svindel. 😉

Men lera och hala stenar stoppade inte mig, några fall senare kom jag fram till vindskydden.

Det skulle visa sig att jag inte var ensam om idén, utan en grupp till från Lofoten hade också begivit sig upp hit.

Det var värt strapatsen när jag fick bra bilder på fartyget.

Vackert fartyg i en vacker miljö. Efter 3 timmar iland hamnade jag på den sista tendern tillbaka till Lofoten.

Restaurangen ombord, riktigt mysig. Det märktes dock att den inte var stor och den blev snabbt fullsatt tidigt på morgonen. Ändå var vi bara 112 passagerare och 42 besättningsmän ombord.

Den dagen Lofoten försvinner (förhoppningsvis väldigt långt borta i tiden) skulle jag inte ha något emot att köpa denna modell.

På däck var det genomgång från kockarna om hur man filear lax.

En klassisk vy från Lofoten med isbjörnen.

Fjord 1s färja Hjørundfjorden som trafikerar en del av E39.

Landgången som användes transporterades till sin plats med gaffeltruck.

Kranen fick åter användas för lastning av varor som skulle nordöver.

En av höjdpunkterna i Ålesund är att besöka stadsfjället Aksla.

Dit upp är det 418 trappsteg. Som att jag inte hade fått dagens dos av motion redan. 😉

Staden har cirka 40 000 invånare. Stora delar av staden försvann i en brand 1904, men har lyckts bygga upp det i Jugendstil.

Katamaranen Valderøy

Inte så konstigt att jag inte såg Lofoten från Aksla….

Min nödutgång var inte direkt lätt att passera genom.

Till middag denna kvällen blev det biff á la Lofoten, smarrigt värre!

Utanför Molde mötte vi sydgående Nordlys.

I Molde gick jag av för att ta några mörkerbilder.

Under natten anlöpte vi Kristiansund och följande morgon när jag vaknade befann vi oss i Trondheimsfjorden.

Gryningen var fantastisk och jag tillsammans med alla tyskar begav mig upp till bryggvingen för att fota.

Munkholmen utanför Trondheim.

I Trondheim låg sydgående MS Nordkapp inne. Eftersom jag inte med egna ögon hade sett uppfräschningen hon och hennes systrar har fått, var jag tvungen att göra besök ombord. Här á la carte ”Kysten”.

Brygga bistro

Arkaden, modernt och snyggt, men jag måste säga att det känns lite sterilt.

Däcksplanerna är annorlunda med trä färg i bakgrunden.

Ett utrymme jag har lite svårt för är Multe café. I denna tidigare bar har de bytt ut sköna skinnfåtöljer mot pinnstolar.

Panoramabaren Explorer har däremot bara blivit bättre. En riktigt mysig känsla här nu.

Ute på däck 5 finns det ett observationsdäck som sträcker sig runt hela fartyget.

Två jacuzzi finns i aktern på däck 6.

Helt klart mer hotellkänsla än på Lofoten.

Konferens/föreläsningssal

”Kompass” en kombinerad butik, utflyktsdisk och reception.

Incheckningen vid landgången på däck 3.

Klockan 10 lämnade Nordkapp på sin resa söderöver.

Nordkapp är en av de Hurtigrutare som har upptäckt mer än den norska kusten. Under 00-talet gick hon tillsammans med systern Nordnorge ner till Antarktis om vintrarna.

Trondheimsfjorden är ett försöksområde självkörande båtar.

En av Trondheims pendlarbåtar.

Klockan 12 fortsatte Lofoten, tyvärr utan mig ombord. Jag hade gärna följt med hela vägen till Kirkenes, men tyvärr är ju ofta tid just en bristvara.

Resan med Lofoten överträffade alla förväntningar. Besättningen gjorde verkligen sitt yttersta för att man skulle trivas och fartyget i sig är i fint skick.

Innan jag skulle flyga hem hann jag med ett par timmars sightseeing i Trondheim. Vädret kunde man inte klaga på. Nidarosdomen är Trondheims populäraste turistmål. Det är Nordens näststörsta domkyrka, endast Uppsalas är större.

De äldsta delarna av kyrkan som finns kvar idag har cirka 850 år på nacken.

Fin spegling i Nidelva.

Uppe på en höjd väster om stan ligger Kristianstens fästning. Fästningen är uppförd på 1680-talet.

Någon timme senare var jag på Værnes för att ta en av CityJets Bombardier CRJ900 tillbaka till Stockholm.

Tack för att ni har tagit er igenom hela reportaget. Jag hoppas att ni har uppskattat det.

/Kim Viktor