Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera bloggen, men nu är det äntligen dags för ett reportage (och inte ett litet heller).

Jag har länge varit intresserad av det engelska rederiet Cruise and Maritime Voyages och deras äldre fartyg. Ett fartyg som jag särskilt vilja kryssa med är Astoria, gamla Svenska Amerikalinjens M/S Stockholm byggd 1948. När jag såg att hon skulle erbjuda några minikryssningar under 2019, var det bara att passa på. För det överkomliga priset 120 pund fick jag en tvånätterskryssning mellan Portsmouth och Hull Kanske inte den mest spännande rutten, men det var ju fartyget som var i fokus.

Resan började tidigt från Arlanda torsdagen den 29 augusti med Norwegian ner till London Gatwick.

När jag väl hade stigit av 737an med namnet Anders Zorn, var det dags att hitta min engelska vän och resesällskap som skulle möta upp mig här.

När vi hade funnit varandra och diskuterat de senaste nyheterna inom kryssningsbranschen, gick vi ner till tågstationen i anslutning till flygplatsen. Härifrån går det mängder av tåg till diverse destinationer, vi tog tåget mot Portsmouth.

En av Virgins 747or kom inflygande över stationen. Nästa år får Virgin sitt första kryssningsfartyg levererat, ska bli intressant att se hur de klarar av den hårda konkurrensen inom branschen (förstås om man överlever i flygbranschen, överlever man nog det mesta).

Färden genom den engelska landsbygden var mycket vacker. Vi passerade bl.a. slottet Arundel Castle uppförd av Vilhelm Erövraren 1068.

Väl framme i Portsmouth (1,5 timme efter vi lämnat Gatwick) gick vi direkt ner till stranden för att fota färjor. Den första som kom in var Brittany Ferries näststörsta färja Mont St Michel, som trafikerar rederiets mest hektiska rutt till Caen.

Stena Roros Etretat, först varade hennes charter till Brittany Ferries bara fram till i somras, då det var tänkt att nya Honfleur skulle komma i trafik. Leveransen för Honfleur har dock dragit ut på tiden och Etretats charter har förlängts.

En annan färja Brittany har chartrat är Baie de Seine, gamla Dana Sirena som gick mellan Esbjerg till Harwich fram till 2014. Till våren ska hon komma tillbaka till DFDS och ryktena säger att hon ska sättas in mellan Kapellskär till Paldiski istället för Liverpool Seaways som har sålts.

Vi sov över på ett hotell beläget centralt i stan, så nästa morgon var det bara att promenera till stranden för att fortsätta ”skåda” fartyg.

Morgonrusning

Strax efter klockan 6 dök skönheten upp.

Fartyget byggdes på Götaverken år 1948 för Svenska Amerikalinjen som M/S Stockholm. Fartyget kanske är mest känd för att ha kolliderat med den italienska atlantångaren Andrea Doria 1956. Stockholm fick stora skador på fören, men det gick än värre för Andrea Doria som sjönk och 56 personer omkom. Stockholm såldes till Östtyskland 1959 och fick namnet Völkerfreundschaft. Under denna tid var hon även i period utchartrad till Stena Line och gick på kryssningar från Göteborg till Karibien. Fartyget blev under början av 90-talet totalt ombyggd ovanför vattenlinjen. Efter några år som italienskt kryssningsfartyg (med charter till ett tyskt bolag) såldes hon till Classic International Cruises 2004. Under namnet Athena fick hon 8 lyckade år med bl.a. kryssningar från Göteborg. När Classic International Cruises gick i konkurs 2013 tog Portuscale Cruises över samtliga fartyg. Tyvärr har Portuscale cruises sålt de flesta fartygen till upphuggning. Idag finns bara Astoria (gamla Stockholm) och Funchal (som ligger upplagd) kvar. Astoria är chartrad till Cruise and Maritime Voyages (CMV) och bedriver främst kryssningar från England, men under somrarna hyrs hon in av franska resebyrån Rivages Du Monde. I vinter kommer hon att gå på kryssningar i Mexiko för CMV.

Astoria har passerat gamla Portsmouth och fortsatte in till färjehamnen.

Condor Ferries Commodore Clipper som trafikerar kanalöarna.

En av de stora turistmagneterna i Portsmouth är det 170 meter höga Spinnaker Tower. Härifrån har man fin utsikt över Portsmouth och hela vägen bort mot Isle of Wight.

Portsmouth med den nya hybridfärjan Victoria of Wight.

Den äldre färjan St Claire.

Det går även att åka med snabbfärja till Isle of Wight.

HMS Queen Elizabeth (R08) som är det första av brittiska Royal Navys två nya hangarfartyg av Queen Elizabeth-klass. Fartyget är 280 meter långt

Här tillsammans med sitt följe, tyvärr gjorde detta att Brittany Ferries Normandie blev försenad och vi hann inte fota hennes ankomst.

Vi tog en uber ner till färjeterminalen. På vår biljett hade vi fått en exakt tid, vilken vi skulle vara i hamnen 13.40. Tyvärr var vi något försenat och kom samtidigt som tre bussar, vilket gjorde att det blev lite kö till incheckningen.

Incheckningen var tyvärr rätt så oorganiserad och det tog närmare en timme innan vi kunde komma ombord.

Kanske inte den optimala kryssningshamnen, men det fungerade.

Från terminalen fick vi åka med en buss till fartyget, runt 500 meter. Förståeligt eftersom det är så mycket trafik i hamnen.

Sedan var det dags att klättra upp för landgången.

Ett äldre fartyg innebär äldre typ av nycklar.

Vi hade bara bokat en insideshytt, men vi blev uppgraderade till en utsideshytt med begränsad utsikt. Det var en rätt så mysig hytt med tekokare (självklart på ett engelskt fartyg), lagom stor för två nätter, men är nog i det minsta laget för en längre kryssning.

Brittany Ferries enda höghastighetsfartyg Normandie Express med destination Cherbourg.

Det blir många varv om man ska komma någon vart.

Cap Finistre och Normandie förberedde sig för avgång.

Efter en snabb lunch i buffén, var det dags för den obligatoriska säkerhetsövningen. Faktiskt en av de bättre jag har varit på, där de även visade oss vägen till vår livbåt.

För en gång skulle var det en seriös säkerhetsövning, till skillnad från Carnival och andra bolag där det lätt börjar kännas fånigt.

Avskedsorkester

Astoria har riktigt stora soldäck, med riktigt trädäck på promenaddäck. På övre däck har de däremot satt dit en något märklig matta som ska ut som trä.

Cap Finistere lastade för avgång till Spanien. Hon kommer inom några år att ersättas av en av Stenas E-flexers som ska chartras ut till Brittany Ferries (av totalt tre).

Lastfartyget Commodore Goodwill lastade för kanalöarna.

Spinnaker Tower såg rätt maffig ut från sjösidan.

Farväl Portsmouth, en mycket trevlig stad som jag gärna kommer tillbaka till.

Till Isle of Wight kan man även åka med svävare.

Cap Finistere kom efter oss.

Helt klart Brittany Ferries snyggaste fartyg är Bretagne byggd 1989. Hon är insatt på rutten Portsmouth till St Malo.

En något fulare färja är St Faith som har gått för Wightlink sedan 1990.

Det härliga promenaddäcket.

Muses nattklubb med häftiga 80-tals färger, tro det eller ej med det var riktigt bra drag här på kvällarna och jag blev t.o.m. uppbjuden av en dam på 60+.

Auditoriet som inte användes under denna kryssning, utöver säkerhetsövningen.

Den första middagen hade jag fyra rätter, med bl.a. denna fläsk med aprikossås. Det hela var mycket smakligt, förutom de överkokta grönsakerna. Servicen var också klanderfri, om vi bortser från den något långsamma sommelieren. Vid middagen har man ett fast bord under hela kryssningen, vid bokningen har man fått välja tidig eller sen sittning (som en traditionell kryssning). Vi hamnade bredvid ett trevligt engelskt medelålders par. Det enda jobbiga var när diskussionerna alltid kom in på Brexit. 😉

Ombord finns också ett litet ”kapell”.

Sirenes bar är den huvudsakliga mötesplatsen. Här samlas folk för en drink innan maten och för att lyssna på de duktiga pianisterna. De flesta allmänna utrymmena är placerade på ett däck (4a Calypso).

Atriumet är kanske inte det mesta spektakulära.

Receptionen på däcket under.

Upp till däck 4a igen Fotograferingsstudion. Jag tror jag aldrig har sett så omotiverade fotografer. De försökte inte ens skapa en bra stämning när de tog bilderna. De tryckte bara ner avtryckaren och gick vidare…

Skeppsklockan från när hon byggdes som Stockholm.

Captain’s club

Astoria lounge. Jag gillar att hon har så många små utrymmen där man kan sitta ner i lugn. Det är något jag kan sakna på de större kryssningsfartygen.

Spelrummet, man bör nog vara en hejare på Bridge för att trivas på hennes längre kryssningar. 😉

Biblioteket

Läcker ingång till teatern.

Calypso show lounge med gott om sittplatser. Varje kväll var det två föreställningar och eftersom vi var 520 passagerare ombord (hon tar max 600) fanns det gott om rum för alla. Själva showerna höll varierande kvalité men var helt klart underhållande.

Jag gillar dessa teatrar som har loungekänsla mer än de som ser ut som en stor biosalong. Här kan man sitta och diskutera med sina medpassagerare samtidigt som servitörerna kommer och serverar dryck till bordet.

Härlig kväll ute i Engelska kanalen.

Nästa morgon provade vi frukosten i huvudrestaurangen. Öppen sittning innebar här att man blir placerade vid det första bästa bordet där det finns platser kvar. Det kan absolut vara trevligt att träffa nya personer, men jag kan tycka att det är lite jobbigt att äta med nya vid varje måltid.

Olisippo restaurang är vacker, men något små fönsterventiler. Vilket de flesta kryssningsfartygen har. Det är visst inte tänkt att man ska få njuta av utsikten när man äter middag. Jag kan förstå att det inte är så nödvändigt i Karibien när solen går ner klockan 18, men här i norra Europa tror jag det skulle vara mycket uppskattat. Därför hamnar jag ofta i bufférestaurangerna som generellt erbjuder betydligt bättre utsikt.

Förvånansvärt många bord för fyra och två personer, vilket annars brukar vara en bristvara på många fartyg.

Poolen är inte i det största laget. Däremot var det skönt att ta ett dopp i det salta havsvattnet under dagen till havs. För vi hade en dag till havs innan vi skulle komma till Hull och eftersom det inte fanns så många aktiviteter ombord gällde det att sysselsätta sig med det man kunde.

Shuffelboard och pingis är de enda sporterna man kan roa sig med.

En härlig dag till havs, kan det blir bättre?

Folk tog det lugnt och njöt av solen.

I bufférestaurangen serverades det samma mat som i huvudrestaurangen.

Lunchen hade ett helt okej utbud. Som tur var fanns det inte enbart engelska rätter, utan det fanns några mer internationella att välja också.

Dagen ägnades åt att spana på sjöfåglar och oljeriggar. Medan vi ”ångade” på i dryga 12 knop.

Denna kväll var det galamiddag. Jag blev lite förvånad att de hade en formell kväll på en så kort kryssning. Som tur var hade jag packat ner kavajen, så jag slapp att skämmas.

Anka med potatiskroketter och apelsinsås, gott värre.

Till efterrätt kom ”Baked Alaska” i en parad. Kul att det finns några rederier som har kvar denna tradition.

Ännu en vacker skymning.

Till kvällen bjöds det på show med inslag från alla shower som de brukar göra på vecka. För min del slutade dagen med en rätt så sen kväll i discot….

Det blev inte många timmar sömn, innan det var dags att kliva upp i gryningen för att beskåda inseglingen till Hull. Vi passerade Stenas fraktfärjor som trafikerar Nederländerna.

Bogserbåten kom för att bogsera oss in i den trånga slussen. Den hårda ostvinden gjorde att det tog sin tid för oss att komma i rätt position.

Tillslut hamnade vi rätt. Det går inte att få in mycket bredare fartyg i denna sluss.

Vi kom igenom.

Pride of Hull (som var världens största färja när hon systern levererades i början av 00-talet) har sin kajplats utanför.

Så ska bogserarna få oss att gira 90 grader så att vi kan backa in till kaj.

En annan 80-talsfärja Pride of York som trafikerar Belgium.

Bogseraren lyckades backa oss igenom container- och tankfartyg.

Tankfartyget Star Aruba.

Den sista måltiden ombord. Frukosten var det jag tyckte minst om, klassisk engelsk med bönor, äggröra, ”kokt” bacon m.m. Inte direkt min kopp av te. 😉

Väskorna fick åka ut på rullband.

Avstigning skedde beroende på vilket däck man bodde. Eftersom vi bodde högst upp kom vi av relativt fort.

Dags att hitta sin väska. De som hade bokat transport med Cruise and Maritime fick sin väska direkt levererad till bussen.

Tack för denna gång Astoria. Jag ångrar absolut inte att jag bokade den här resan och jag kommer mer än gärna tillbaka på en lite längre kryssning. För er som vill uppleva detta klassiska fartyg, gäller detta att passa på eftersom hon endast är chartrad är jag inte säker på att hon kommer att stanna allt för länge hos Cruise and Maritime Voyages.

Rederiet bjöd på gratis transport till busstationen i Hull.

Resan var inte riktigt till ända för mig. Jag åkte med min vän till Liverpool via Leeds och stannade där en natt. Innan jag flög hem från Manchester med SAS dagen efter, med många trevliga minnen och (som ni ser) ett fullproppat minneskort i bagaget.

Tusen tack för att ni har orkat er igenom hela reportaget, jag önskar er en trevlig helg!
/Kim Viktor

För den som vill ha lite rörlig bild från resan kan ni titta på denna video redigerad av kevpa.