I slutet av januari åkte jag över till Irland för att åka ett par nya färjor. Där bland Stena Lines nya Stena Estrid som är det första fartyget i Stenas nya innovativa fartygsklass E-flexer.

Under inflygningen med en av SAS A320 skådades Stena Estrid i inloppet till Dublins hamn.

Land i sikte, Dublin är en utbredd stad med cirka 1,4 miljoner invånare.

In till stan blev det en dubbeldäckare för priset av 7 euro.

Efter att ha checkat in på hotellet centralt i stan, tog jag mig ut till hamnens vågbrytare, en promenad på cirka 1 timme från de centrala delarna.

WB Yeats skulle egentligen ha lämnat Dublin redan på morgonen, men hon fick tekniska problem och låg stilla i Dublin hela dagen.

Stena Estrid gick däremot i tid på sin 14.50 avgång mot Holyhead.

Stena Estrid levererades i november från Avic Weihau Shipyard i Kina. Resan upp till Dublin tog 30 dagar via Singapore, Suez och Algeciras.

Redan nu är nästa syster Stena Edda på väg från Kina och kommer att sättas in mellan Belfast-Liverpool under våren.

Vi syns imorgon Estrid.

Förutom färjor är Dublin också Irlands största godshamn. Gods mängderna har ökat så pass mycket att man har varit tvungen att dra ner på kryssningsanlöpen till förmån för lastfartygen.

P&Os Norbank som under kvällen skulle gå till Liverpool.

Nästa morgon tog jag färjebussen ut till hamnen för att borda Irish ferries nya WB Yeats. Fartyget är ett år gammalt och går mellan Holyhead och Dublin i vintern för att flyttas över till Dublin-Cherbourg under sommaren. Normalt sett är det Ulysses som har morgonavgången från Dublin, men eftersom hon är på varv i Polen för att bl.a. få skrubbers, ersattes hon av WB Yeats. Incheckningen i terminalen i Dublin var väldigt smidig och här använder sig Irish ferries också av en landgång från terminalen till fartyget.

Vi börjar rundvandringen med det minst exalterade området ombord, vilstolssalongen.

Café Lafayette bjuder på lättare tilltugg.

I anslutning till caféet finns även Salley Gardens lekrum.

I fören på däck 11 finns The Maud Gonne bar.

Som t.o.m. har en ”öppen spis”.

Långtradarchaufförerna har sitt eget ställe i The Wild Swan.

The Wild Swan sträcker sig över två däck med restaurangen på nedre däck 10.

Stena Adventurer följde efter oss.

God morgon Irländska sjön!

Utedäcken på WB Yeats är exemplariska.

En del tankerfartyg låg ute på redden.

Seatruck Pace anlände från Heysham.

Boylan’s Brasserie är restaurangen ombord. På sommaren när hon går till Frankrike har de även en a la carte, men den är stängd på rutten till Wales.

Som vanligt var det enda som fanns att välja på en traditionell engelsk frukost, rätt så tröttsamt i längden.

Ingen rusning ombord denna måndag.

Många passade på att sova på den 3,5 timme långa resan.

Shoppen ligger uppe på däck 11 och kan bara nås från ett trapphus. Rätt så märklig passering, det är inget ställe man bara går förbi.

Korridoren fram till Innisfree club class, dit man kan få tillträde för 18 euro.

Det lila trapphuset.

De flesta hyttkorridorer var stängda. Jag hittade dock en som öppen, men den var inte direkt upphetsande…

Så har vi ankommit till Holyhead i Wales.

Stena äger hamnen här.

En sista titt i baren, underbart ställe, men vacker havsvy och gemytlig inredning. Dock utan någon som helst underhållning, även på sommaren till Frnakrike erbjuds det bara en ytterst begränsad underhållning.

Ombord finns också två biografer.

I Holyhead finns ingen landgång och vi fick snällt invänta en buss. Tog ungefär 20 minuter efter ankomst. WB Yeats var en positiv överraskning att åka med, mycket trevlig inredning och relativt lätt att hitta ombord. Besättningen som till största del består av östeuropéer, var också trevlig.

Holyhead är ett mysigt samhälle med 14 000 invånare.

St Cybis kyrka har anor från 500-talet, den förstördes av vikingar på 900-talet. Den nuvarande kyrkan började byggas på 1200-talet.

Dublin Swift är Irländska sjöns enda kvarvarande höghastighetsfärja. Under sommarsäsongen trafikerar hon mellan Dublin och Holyhead. När (om?) Irish ferries nya fartyg kommer 2021 är tanken att hon ska ersätta både Dublin Swift och Epsilon.

Två bjässar.

Sedan var det dags att åka med Stena Adventurer. Incheckningen för Stena Line sker i den gamla terminalen för HSS Stena Explorer. Men alla landgångar är borttagna och man får istället åka buss ut till fartyget.

På Stena Adventurer visade det sig vara många renoveringsarbeten på gång sedan hon skulle på varv veckan efter.

Metropolitan var däremot öppen. Hoppas verkligen de passar på att byta ut mattan under varvsbesöket. 😉

Barista coffee var stängt.

Precis som på systern Stena Scandinavica har trapphusen havsutsikt, men allvarligt talat med denna färgsättning ser fartyget ut att vara byggt innan 2003.

Living room

WB Yeats var faktiskt betydligt trevligare än Stena Adventurer.

Utedäcken på Adeventurer är bara märkliga. Det finns inget soldäck högst upp tillgängligt för passagerare som på systern. Det hela gör att Adventurer känns mer som en fraktfärja än vad Scandinavica gör.

Det finns ytterligare en Metropolitan på däck 7. Men eftersom chaufförernas restaurang höll på att byggas om, fick de istället vara här och alla andra passagerare uppe i den på däck 8.

Till min besvikelse var lekrummet avstängt.

Tack

Vad är det med dessa sterila hyttkorridorer…

Väderdäcket användes som soptipp för renoveringsmaterial.

Yes nya mattor på väg!

En dålig bild från chaufförernas restaurang.

I Dublin låg Stena Foreteller som Irish ferries har chartrat medan Ulysses är på varv.

Metropolitan bar

Vilstolar med bra utsikt föröver.

Bussen följde med under hela resan och därför behövde vi fotpassagerare inte vänta på att alla andra skulle åka av först. Tack för denna resa Stena Adventurer, som inte bjöd på några direkta höjdpunkter. Det är bra att hon ska få en uppgradering i stil med Estrid.

Det blev ytterligare en natt i Dublin. Dublin saknar tunnelbana och har endast två spårvägslinjer, så stan bokstavligen kryllar av bussar.

En spårvagn vid slutstationen i The Point, där byggkranarna går varma.

Eftersom jag var tvungen att check in från hotellet vid 12 och Stena Estrid först skulle gå vid 14.50, fanns det gott om tid att ta en promenad ut till terminalen (på cirka 50 minuter). Jag letade febrilt efter Seacats och Norfolk lines fartyg men hittade inga….

Promenaden ut till terminalen går igenom ”trevliga” hamnområden.

Irish ferries har anlänt från Frankrike och ska strax vidare mot Holyhead (tack och lov skulle jag inte åka henne).

Två systrar sida vid sida.

Där är hon, Stenas terminal i Dublin är inte mycket att ha. En trång byggnad med en varm väntsal.

När alla bilar och långtradare var färdiglastade fick vi komma ombord.

Rätt så tomt på däck 5. Men faktum är att Estrid har 3000 lastmeter fördelade på tre däck, samt ett eget däck för personbilar med direkt anslutning till de allmänna utrymmena.

Väderdäcket och ett litet akterdäck med bänkar.

Soldäcket högst upp är väldigt rymligt, men det skulle vara trevligt om hon kunde få några bänkar att sitta på här.

Efter roro-trafik är containertrafiken hamnens största godstyp.

Stena Estrid hade haft maskinproblem och fått ställa in avgången innan denna. Därför fick vi lite bogserhjälp att vända runt i hamnen.

Äntligen några hyttkorridorer med lite färg. Extra trevligt med dessa bilder ifrån destinationerna.

Living room

Jag lyxade till det och köpte en plats i Plus loungen för 20 euro. Det visade sig var väl värt pengarna, då det fanns obegränsat med läsk, snacks och såklart vin.

Jag var inte hungrig efter dessa 3 timmar.

Ombord finns en relativt stor butik. Räcker den för all tax free försäljning som eventuellt kommer nästa år?

Livbåtsdäcket, här mötte jag redaktören för den tyska tidsskriften ropax, Jan Philip Eckmann.

Ombord finns det två biosalonger som är gratis.

Synd bara att de valde att ha de där det finns utsikt mot havet och inte bredvid livbåtarna (där istället baren ligger).

Sky bar, riktigt trevligt med ljudet från taket.

Snygga bilder utmed väggen.

Som sagt har tyvärr baren begränsad utsikt på vissa ställen p.g.a. livbåtarna.

Restaurang Taste

Modernt och stilrent

Jämfört med WB Yeats är denna inredning något enklare. Men det tycker jag inte gör något. Detta är ändå bara en färja och inget kryssningsfartyg, så länge interiören är effektiv för ändamålet duger det.

Jag kan säga att det var mer folk i plus loungen än i restaurangen.

Däck 7 med restaurang, café, reception och personbilsdäcket.

Vi strävade på med god fart mot Wales. Kaptenen varnade oss för att vi kunde bli försenade p.g.a. maskinproblem, men allt gick smärtfritt.

Det går knappt att få ett bättre soldäck på en färja.

Chaufförernas restaurang

Själv tog jag köttbullar i loungen och det smakade om möjligt ännu bättre än i Sverige.

Stena Plus lounge vid ankomst till Holyhead.

Hygge lounge erbjuder vilstolar för 5 euro, tyvärr helt utan havsutsikt.

Estrids koppling till den nordiska mytologin.

Den kombinerade receptionen och café.

I väntan på att fotpassagerare ska få gå ner till bildäcket.

Epsilon hann in före oss.

Tack för denna gång Estrid. Jag är riktigt nöjd med fartyget, Stena har verkligen lyckats utnyttja alla utrymmen på ett effektivt sätt. Fartyget har en fin ljus inredning och känns väldigt luftig. Jag ser fram emot att få åka med hennes systrar och hoppas att någon av dem snart kommer till våra farvatten.

Denna natt bodde jag på ett mysigt B&B, varje rum hade namn efter något fartyg.

Mitt B&B, toppenbra service och relativt billigt (60 £).

En skylt med några år på nacken.

Vågbrytaren i Holyhead var tyvärr längre än vad jag trodde och det tog nästan 20 minuter bara att gå längs hela piren! Det hela bidrog till att jag missade mitt tåg till Manchester, men men jag fick bra bilder på WB Yeats.

Jag fick ta ett senare tåg från Virgin (lite dyrare), men jag hann fram till flygplatsen i Manchester i god tid innan mitt plan till Stockholm gick.

Tack för att ni ville följa med på resan!
/Kim Viktor