Under påsken var det äntligen dags för mig att göra min första färjeresa i Medelhavet. Resan ner gick med SAS till Nice. Ett par dagar spenderades i denna vecka stad med dagsutflykter till bl.a. Cannes och Monaco.

På påskafton var det dags att gå på den första färjan, Pascal Lota som skulle ta oss till Korsika och staden Bastia. Pascal Lota byggdes på Fincantieri i Italien 2008 som Tallinks Superstar. Tallink sålde fartyget till Corsica ferries 2017 och fartyget döptes om efter rederiets grundare Pascal Lota.

Färjehamnen i Nice är inte så stor, med tre stora lägen för färjor och mindre kryssningsfartyg.

Pascal Lota kom från Porto Torres på Sardinien och låg bara till kaj i cirka en timme innan hon fortsatte vidare.

Under tiden hade Mega Andrea (ex. Silja Festival) lagt till på sin resa från Bastia.

Incheckningen är inte direkt som man är van med i norra Europa. Man visar sin biljett i pappersformat eller på mobilen och går igenom en lite säkerhetskontroll, där de skannar väskor. Sedan är det bara att promenera ombord.

Fotpassagerare och fordon samsas vid ombordstigning. Den lilla landgången till höger användes inte i Nice, helt enkelt eftersom kajläget inte är tillräckligt brett.

Som på många andra färjor i Medelhavet har fartyget fått en rulltrappa.

Först ut på soldäcket som var en stor besvikelse, där merparten var avstängt.

Port Lympia med diverse lyxiga flytetyg.

Soldäcket är till stor del täckt av vindskydd.

Main street burgers är sig likt från Tallink-tiden.

Yellow’s, f.d. cafeteria Sardinia, lite lustigt att fartyget hade mer italienska namn på utrymmena när hon gick i Östersjön än nu när hon går i italienska vatten.

Utedäcket har en barnpool.

Mega Andrea satte kurs mot Toulon.

Fartyget byggdes som Wellamo 1986 och senare som Silja Festival gick hon i Östersjön fram till 2013. Innan hon chartrades ut för diverse uppdrag som logmentfartyg fram tills hon såldes till Corsica ferries 2015. Med namnet Mega Andrea har hon gått på olika rutter till Sardinien och Korsika.

Varvsskylten

Vid 14.30 lämnade vi Nice. Svårt att ta bra bilder när man inte kunde gå fram till relingen.

Många promenerar längs ”Promenade des Anglais”. Det 7 km långa promenadstråket som sträcker sig från gamla stan till flygplatsen.

De få sittplatser som fanns på soldäcket gick snabbt åt och folk fick sätta sig på den tomma poolen.

Den 3 däck höga baren Dancing Palace.

Corsica Ferries har byggt till många hytter på däck 6. På bilden syns dock en hyttkorridor från däck 7 som även fanns under Tallink-tiden.

La Veranda buffet var inte öppet under denna överfart. Men priset på buffén är väldigt överkomligt på 21 euros.

Dolce Vita a la carte.

Nere på däck 6 där det butikerna och businessloungen låg tidigare.

En del av baren har byggts om till restaurang.

Smart att endast ha menyer med QR-kod, när det inte finns något fritt wifi ombord. Jag skulle beställa vin i baren, men servitören vägrade att prata engelska och nonchalerade mig totalt. Rent allmänt var det väldigt få ombord som pratade engelska. Franska eller italienska är det som gäller.

Nedersta däcket i baren har gjorts om till vilstolssalong.

Receptionen i aktern på däck 6.

Det blev en god middag i cafeteria, paella med vin för under 20 euro, helt överkomligt.

Så närmade vi oss Korsikas norra ände och samtidigt passerade vi A Nepita på sin resa från Bastia till Marseille.

Riviera lounge i aktern.

Den övre våningen var tyvärr stängd.

En titt in i en vanlig hytt, såg rätt så komfortabel ut.

Vi skulle anlända till Bastia vid 21. Hamnen ligger rätt så utsatt och det blåste en del, så vi var tvungna att vänta ute på redden tills vi fick tillträde till hamnen närmare 22.

Ett åskoväder drog in bakom oss.

Alla faciliteter är lokaliserade på däck 8.

Vid avstigning stannade rulltrappan och alla fick bära sitt tunga bagage fler däck ner.

Det var trevligt att få återse gamla Superstar som i det stora hela var sig väldigt lik från sin tid på Östersjön.

Det blev en natt på hotell och jag hann utforska staden på morgonen därefter. Bastia är en gammal stad som grundades 1378 och den näststörsta på Korsika. Hamnen är en av de största i Frankrike med över 7 miljoner passagerare årligen.

Från Bastia blev det en tågresa genom hela ön till huvudstaden Ajaccio. Tågresan tog strax över 3,5 timmar och kostade 23 euros.

Till en början var landskapet rätt så platt, med mycket jordbruksmark.

På mitten av ön blev landskapet mer dramatiskt med höga berg och djupa dalar. En oerhört vacker tågresa som jag varmt rekommenderar alla som besöker Korsika att göra.

Det blev en hel del stopp längs resan. På ön finns även en andra linje som går mellan Corte till semesterorten Calvi på norra sidan av ön.

Ajaccio är öns huvudstad och det är härifrån som Korsika styrs. Det märks att korsikanerna är rätt så rebelliska, överallt finns klotter om att Korsika måste friges från Frankrike.

Mega Express IV på väg in till Ajaccio på sin tur från Toulon. Fartyget har ett systerfartyg på Östersjön, Skania som går mellan Ystad och Swinoujscie.

Kryssningsfartyget Marella Discovery 2 (ägt av TUI) låg inne hela dagen i Ajaccio och fortsatte under kvällen vidare till Palma de Mallorca.

Marella Discovery 2 byggdes 1995 som Royal Caribbeans Legend of the Seas.

För mig blev kvällens fartyg Piana. Efter en snabb och smidig incheckning på franska i terminalen var det bara att promenera bort till fartyget.

Piana är ett relativt nytt fartyg om man jämför med övriga som är i trafik till Korsika. Hon byggdes i Kroatien 2011 och har sedan dess gått mellan Marseille och Ajaccio/Bastia.

Även här fanns det en egen gång för fotpassagerare.

Rulltrappor upp till de publika däcken.

Första intrycket var modernt och fräscht. Denna gång ledde från rulltrappan till receptionen. Innan man fick hämta sin hyttnyckel i receptionen var man tvungen att visa upp sin väska för säkerhetsvakterna ombord, men den vanliga frågan om man har en kniv med sig, däremot frågade ingen om någon revolver. 😉

Hytten var extremt fräsch och mycket rymlig. Priset var över 150 euros.

Oceania Cruises Sirena hade också legat inne i Ajaccio hela dagen.

Klockan 19 lämnade vi Korsika.

Piana har ett specialdesignat partikelfilter installerat, vilket har bidragit till att alla partikelutsläpp har försvunnit och ett reducerat utsläpp av svaveldioxid. Soldäcket är däremot under all kritik och består endast av ett litet akterdäck.

Vi hade lastat färdigt långt innan beräknad avgångstid och strax innan 19 lämnade vi hamnen.

Mega Express IV lastar för kvällens avgång till Toulon.

Så lämnade vi av lotsen och kunde fortsätta mot Marseille.

Första gången jag såg en mikrovågsugn placerad i trapphallen.

Receptionen som bara var öppen vid avgång och ankomst.

För den som inte vill betala för en hytt, kan man köpa en vilstol för runt 10 euro.

Ögruppen Les Îles Sanguinaires strax utanför Ajaccio.

Jag hade förköpt ett måltidspaket med trerättersmiddag (exkl. dryck) plus frukost för 30 euro, mycket prisvärt. Jag tog bl.a. en korsikansk svampsoppa och denna kalvfilé med pumpa (som kostade 26 euro om man betalade ombord).

Restaurangen är inte stor, men gemytlig. Servicen var bra, men som vanligt var engelskan högst begränsad och menyn fanns endast tillgänglig på franska, tur att google translate finns.

Ifall man vill inta en billigare måltid finns självbetjäningsrestaurangen.

Hyttkorridorerna har olika färger beroende på var i fartyget man befinner sig.

Som synes är de publika utrymmena koncentrerade till däck 8.

Den färgglada baren på däck 9. Det saknas någon form av underhållning här (förutom tv), men ändå en trevlig plats att ta en drink till ett överkomligt pris.

Arkaden mellan baren och restaurangerna pryds av denna snygga tavla. Tyvärr är kanske inte Piana det allra vackraste fartyget varken på tavla eller i verkligheten.

Så blev det frukost i cafeterian. Jag kallar det för en cafeteria, även om rederiet hellre kallar det för en bufférestaurang.

Så ja det här var frukosten yoghurt, konserverad frukt och bröd, allt i plast eller pappsförpackningar. Tyvärr var nog detta en av de sämsta frukostarna jag har haft på en färja. Men jag ska inte klaga allt för mycket då jag betalade bara 30 euro för den och middagen tillsammans. Om man köper frukosten separat kostar den 9 euro.

Cirka 1 timme innan ankomst till Marseille tog vi lots.

Ögruppen Frioulöarna utanför Marseille består av fyra och dessa har en population på cirka 150 personer. Öarna tillhör Calanques nationalpark.

Information om avgasreningen och varvsskylten från Brodosplit (samma varv som byggde Viking Lines systrar).

Den näststörsta ön Ratonneau har både restauranger och boende.

Ön If är den minsta men har den mest pampiga fästningen.

Inne i Marseille låg en känd Östersjöfärja, nämligen Pelagos, f.d. Liverpool Seaways som har trafikerat olika rutter för DFDS.

Inloppet till Frankrikes näststörsta stad Marseille, som är mer eller mindre lika stor som Stockholm sett till populationen.

Det finns två leder in till hamnen i Marseille, vi tog den södra, medan Pascal Paoli som kom från Bastia tog den norra.

Fyren La Désirade byggd 1881 stoltserar vid inloppet.

Vy in mot gamla hamnen.

Bakom Faroslottet syns den pampiga kyrkan Notre dame de la garde.

Mediterranee används för tillfället som flyktingbåt för ukrainska flyktingar.

Monte D’Oro trafikerar mellan Marseille och L’Île-Rousse på Korsikas norra ände. Färjan som är byggd 1991 har plats för 530 passagerare. Vilken är en av de fem färjelinjer upphandlas av Korsikas styre. De andra är Marseille-Bastia/Propriano/Ajaccio och Porto-Vecchio. Bastia och Ajaccio är dagliga avgångar medan resterande har tre avgångar per vecka i vardera riktning. Rutterna är uppdelade mellan rederierna Corsica Linea och La Meridionale.

Kalliste trafikerar mellan Marseille och Propriano för La Meridionale.

Trikoloren hissades.

Paglia Orba är döpt efter det högsta berget på Korsika och trafikerar idag linjen till Porto-Vecchio på Korsikas ostkust.

Piana har ett separat bildäck för personbilar. Även när vi skulle gå av från denna färja så fastnade rulltrappan och vi fick bära ner alla vår väskor gående….

Jag tillbringade två dagar i denna vackra stad, som har en hel del sevärdheter.

Det finns diverse utflyktsbåtar som går mot Calanques nationalpark. Om jag har mer tid nästa gång jag kommer hit, är detta verkligen en tur jag vill testa.

Hamnen är stor, längst bort i bild syns några Costafartyg som låg upplagda, men ska komma i gång fram till sommaren.

Notre dame la garde ligger högt upp och…..

….härifrån har man en fantastisk vy över hela staden.

Danielle Casanova är rederiets flaggskepp. Hon trafikerar främst rederiets rutter till Nordafrika. Fartyget är nog de närmaste man kommer en kryssningsfärja från Marseille, hon har både pool och barer som de 2400 passagerarna kan nyttja.

Kvällsutsikt över den gamla hamnen.

Monte D’oro lämnade något försenad hamnen.

Efter att statliga SNCM skulle privatiseras, bildades Corsica Linea av ett gäng korsikanska entreprenörer. Tanken var att de skulle ta över SNCM när boaget gick i konkurs, detta misslyckades och istället togs det över av MCM (Maritime Corse Méditerranée). Corsica Linea köpte upp alla aktier i MCM och slutligen kunde de ta över de flesta av SNCMs fartyg.

Faroslottet i kvällsljus.

Nästa dag låg A Nepita inne. Hon är utchartad från Stena roro på 5 år. Tidigare gick hon bl.a. för Stena Line som Stena Superfast X mellan Holyhead and Dublin tills Stena Estrid kom.

Sista dagen tog jag tåget tillbaka till Nice, eftersom det var därifrån jag skulle flyga hem med Norwegian. I Nice avgick färjan Corsica Express Five mot Savona och Bastia. Hon köptes in av Corsica ferries 2006 från Japan. Säga vad man vill men Corsica ferries har en intressant flotta med många olika slags fartyg.

Efter fem intensiva dagar var det skönt att komma tillbaka till Sverige, många minnen och foton rikare. Nästa gång jag åker ner dit måste jag prova på några av de gamla 80-talisterna också.

Tack för titten!

Ha en fin vårvecka!

Kim Viktor