Sommarens stora semesterresa gick till Sardinien i slutet av juli. Det blev direktflyg med Norwegian från Arlanda till Olbia. Här stannade vi några nätter för att utforska Costa Smeralda och Maddalenaskärgården. Det här var mitt i den stora värmeböljan som härjade i Medelhavet och vi hade temperaturer upp till 47 grader.

Moby Vinci trafikerar mellan Livorno och Olbia, tillsammans med rederiets nybygge Moby Fantasy. Nästa år kommer en syster till Fantasy som ska ersätta Vinci.

Här Moby Fantasy i Olbia. Enigt Moby själva är det en av de största färjorna i världen. Visst är hon stor, med en ängd på 237 meter, ett gross tonnage på 69 500 och en lastkapacitet på 3850 lastmeter.

Moby Wonder går tillsammans med sin syster Moby Aki på rutten mellan Genua och Olbia, som under sommarmånaderna också förstärks med de gamla skandinaviska färjorna Moby Otta och Moby Drea.

Marella Voyager är Marella Cruises nyaste fartyg som flyttades över från tyska TUI Cruises tidigare i år. I sommar har hon gått på veckokryssningar i västra Medelhavet med utgångspunkt på Mallorca.

Tre generationers Mobyfartyg.

Moby Drea är f.d. Tor Britannia och Prince of Scandinavia och har bl.a. gått på Göteborg till England och Amsterdam.

En viss skillnad i storlek på Moby Drea och Moby Fantasy.

Cruise Europa trafikerar också mellan Livorno och Olbia.

En dag vi en underbar utflykt till vackra Maddalenaskärgården.

Området som är nationalpark var verkligen proppfullt med turister precis överallt.

Från Olbia gick resan vidare Alghero och den mysiga staden Bosa strax söder om.

Alghero är annars känt för Neptunusgrotta dit kan man ta antingen landvägen eller….

….med utflyktsbåt.

Grottan är verkligen värd att se men de släppte in alldeles för mycket folk på samma gång så köerna ringlade långt.

Från Porto Torres strax norr om Alghero skulle vi ta färjan över till fastlandet efter att ha spenderat sex härliga dagar på ön. Färjan vi skulle åka med var GNV Blu kanske mer känd som Stena Baltica för svenskar.

Men först ett besök på en arkeologisk park. Synd bara att guiderna inte pratade ett enda ord engelska, så det var svårt att förstå vad man egentligen tittade på.

Cruise Roma går via Porto Torres på sin färd mellan Barcelona och Rom.

Incheckningen ägde rum i GNVs biljettkontor i en terminalbyggnad nära tågstationen, därifrån fick man åka buss en bit och efter säkerhetskontrollen promenera sista biten till fartyget. GNV Blu byggdes som Koningin Beatrix 1986 och gick fram till 1997 mellan Hoek van Holland och Harwich. Efter några år på Irländska sjön fick hon 2002 namnet Stena Baltica och sattes in mellan Karlskrona och Gdynia, innan hon såldes till Medelhavet 2013.

Man kom ombord via däck 3. Fartyget har dubbla trailerdäck med en lastkapacitet på 1800 lastmeter.

Ombord finns det tre restauranger, här har vi pizzerian som på Stenas tid var Metropolitan a la carte.

Intill pizzerian finns en kaffebar, det som var Food city på Stena Baltica.

Vilstolar finns på flertalet ställen ombord och är gratis att använda.

Utsikt över Porto Torres, staden är lite småtrevlig med är inte jättestor.

Däcket högst upp ovanför bryggan stod öppet och det fanns inga förbudsskyltar, så jag knallade men fick en utskällning av en italiensk officerare.

Utsikt över fören.

Många bilar skulle med över till fastlandet.

Hytten var en tvåbäddsutsides. Inte stor och rätt så sliten, men dög för en natt.

Hyttkorridorerna är också rätt så mörka.

Tirrenias Athara byggd 2003. Hon har en synnerligen speciell målning.

Folk flockades ut på däck i det sköna vädret. Vid det här laget hade temperaturen sjunkit till 35 grader.

Tankerfartyget Ifestos låg på redden utanför hamnen.

Nationalparken Anisara skymtades i horisonten på barbordssida.

Jag förstår varför de använder en ljusgrå nyans på däcket för att minska värmen, men det blir lätt smutsigt och ser inte så fint ut.

Ombord finns en liten butik med souvenirer.

Ett färgglatt trapphus.

Smoke on the water….. Det rök en hel del från skorstenen under hela resan.

Middagen åt vi i självbetjäningsrestaurangen. Jag tog en Sea bass som bara kostade 11 euro och smakade utsökt. Tillbehören hade dock en del att önska. 😉

Fantastisk vacker solnedgång.

Kön till restaurangen varade hela kvällen, men det var aldrig fullt vid alla bord, utan det som tog tid var att få sin mat och betala. Dessutom pratade de flesta i besättningen bara italienska, så jag fick peka på vad jag ville ha.

Receptionen på däck 6.

Under några månader mellan årsskiftet 2014/2015 var utchartrat till Panamanska rederiet Ferry Xpress och trafikerade då mellan Panama och Colombia. Ett minne från denna tid fanns kvar ombord.

När man kommer ombord hämtar man sin hyttnyckel vid en sån här disk som finns på varje däck. Vårt hyttkort fungerade dock inte, så vi fick en vanliga nyckel istället.

Arkaden utanför a la carterestaurangen.

Inne i a la carten, menyn såg riktigt bra ut, priserna var dock inte lika roliga. På Stena Line var detta chaufförsrestaurangen.

Ett spartanskt lekrum finns ombord.

Ingången till ”tax free” har kvar text på svenska.

Tidigt nästa morgon plockade vi upp lotsen. Vi behövde lämna hytten 1 timme innan ankomst som var satt till 7. Först hade vi tänkt att köpa en enklare frukost. Men det enda stället som var öppet för frukost var baren och där ringlade kön lång. Förstår inte varför man inte kan servera frukost i restaurangen också.

Moby Wonder på väg in strax efter oss från Olbia.

På varvet i Genua bygger de lyxiga yachter.

Det nya expeditionsfartyget Seabourn Pursuit som levererades bara några dagar efter att jag hade tagit denna bild.

Även Moby Drea var på ingång från Olbia.

Moby Dada har inte varit i trafik i år, då Moby har hamnat i kläm med ryska sanktioner, då hon och Moby Oril fortfarande visst har rysk försäkring och lån kopplade till ryska banker.

Moby Ale i dockan, byggd för danska Mols-Linien 1969.

Moby beställde ursprungligen tre systrar, men den tredje systern är nu i Östersjön som Eckerös Finlandia.

C view bar finns kvar på däck 8.

Drack faktiskt en mojito här som smakade riktigt bra. Synd bara att de envisas med att servera drinkar i plastglas.

Baren var också ett populärt ställe för folk som inte hade hytt att sova i.

Ännu en vilstolssalong ombord.

Disembarkeringen var fullständigt kaos. Det gavs ingen information alls till fotpassagerare, men jag förstod att vi skulle gå av via däck 3. Ombord finns bara 2 hissar och köerna till dessa var långa. Tillslut tröttnade vi på att vänta och bar ner allt vårt bagage i trappen istället.

En hel del bilar skulle med på morgonavgången tillbaka till Sardinien. GNV Blu trafikerar rutten tillsammans med GNV Allegra (f.d. Color Lines Kronprins Harald). Normalt kör de bara kvällar från varsin hamn, men under lördagar i högsäsong kör de även en dagstur på 13 timmar.

Även Moby Wonder skulle bli vällastad, märktes att det var semestertider för italienarna.

Hamnen i Genua har livlig färjetrafik både till Sardinien, Korsika, Sicilien och Nordafrika (Tunisien och Marocko).

En annan veteran på ingående Moby Corse, som tidigare har varit DFDS-färja, i år har hon ersatt Moby Orli (Princess Anastasia) på rutten till Korsika. Moby Orli, har som jag tidigare nämnde, legat upplagd p.g.a. ryska intressen.

Vi kom att spendera några dagar i Genua och gjorde utflykter både till Portofino och Cinque Terre, fantastiskt vackra platser. Den här bilden är tagen från fyrtornet i Genuas hamn den dagen då MSCs bjässar Grandiosa och World Europa låg inne.

Även om färjeresan inte var i fokus på denna resa, så var det trevligt att få åka med en f.d. Stenafärja. Jag gillade fartyget mycket och hon var i bra skick, trots att hon går nere i Italien och för GNV (vilket inte alla deras fartyg är).

/Kim Viktor