
I början av maj reste jag med min kompis Max på kryssning från Rotterdam. Efter en natt på ett billigt hotell utanför Arlanda tog vi det tidiga flyget till Amsterdam med KLM. Ombord på flyget serverades en gratis banankaka, som knappt var ätbar, men allt går ner med lite vin (okej jag drack bara kaffe men jag kunde ha valt vin 😉 ).

Från flygplatsen blev det intercitytåg till Rotterdam en resa på 28 minuter.

Från centralstationen kan man ta spårvagn till kryssningsterminalen, vi gick av en hållplats innan för att kunna få bra bilder från bron över floden.

Det låg två kryssningsfartyg inne vid terminalen dels Holland Americas Rotterdam som vi skulle åka och Fred Olsens Borealis som tidigare också hette Rotterdam (VII) och gick för Holland America Line mellan 1997 och 2020.

Excellence Countess är en flodkryssare som kör på Rhen och tar 178 passagerare.

Rotterdam höll på att bunkras.

Terminalen i Rotterdam innehåller många gamla bilder som denna med gamla Rotterdam (1959).

Incheckningsprocessen var inte den smidigaste jag varit med om. Det var lång kö både till säkerhetskontrollen (bara två scanningsutrustningar på nästan 3000 passagerare), själva incheckningen och slutligen för att få komma ombord. Fast vi hade checkat in allt online redan så tog det 50 minuter innan vi var ombord.

Hyttnyckeln fick vi inte i incheckningen utan den låg utanför vår hytt. Vi hade från början bokat en utsideshytt, men blev uppgraderade till en balkonghytt med begränsad utsikt. Hytten var väldigt trevlig med gott om förvaringsutrymme.

Balkongen var inte den rymligaste, men funkade väl för två personer. Utsikten var inte så begränsad heller man kunde lätt se vattnet.

Första lunchen i buffén gav ett positivt intryck. En stor fördel var att det alltid fanns god sushi att tillgå.

Vi passar på att ta en liten rundvandring ombord med start uppe på däck 12.

Spelrummet som var oerhört populärt under dagar till havs.

Crow’s nest är fartygets panoramabar. Jag upplevde det som att sittplatserna här var alldeles för få, oftast fanns det inte ett enda ledigt bord. Zaadam som jag åkte med förra året upplevde jag hade fler platser i Crow’s nest trots att fartyget är mindre.

Baren i Crow’s nest var öppen från morgon till kväll.


En modell av gamla Rotterdam som idag är hotellfartyg i just Rotterdam.

Kikare för den som vill spana ut över havet.

Explorations café har flera interaktiva skärmar där man kan lära sig mer om destinationerna.


Efter att ha hämtat inspiration kan man boka utflykter också. Tyvärr är Holland Americas utflykter ofta väldigt dyra. Det är sällan man hittar någon utflykt för under 100 dollar.

The Retreat är ett privat soldäck där man kan hyra sin egen cabana för 55 dollar per dag.

Uppe på däck 12 finns det ett joggingdäck runt hela taket till poolområdet.

Det finns även ett litet utegym med några olika redskap. Jag tror min kompis Max är träningsnarkoman för han höll till ute på däck hela tiden. 😉

Det finns även ett litet sportdäck med både tennis och basket.

Lido pool, inte den största jag har sett på ett kryssningsfartyg, men det finns även pool utomhus i aktern.

Panorama bar vid poolen.

New York Deli & Pizza ingår i kryssningspriset. Här finns det mat i stort sett hela dagen från frukost till kvällssnacks.

En titt in i Kids club. Det var inte överdrivet många barn med på resan, men ändå fler än på mina tidigare kryssningar med Holland America.

Denna filur hittar man utanför den asiatiska specialrestaurangen.

Tamarind bar

Tamarinds asiatiska specialrestaurang som kostar 35 dollar för middag. Det blev inget besök här för vår del, då vi var mer än nöjda med de restaurangerna som ingår.

Första dagen på en kryssning brukar man kunna gå runt i spaavdelningen och kolla. Där har de bl.a. en hydropool.

Avslappningsstolar med vacker utsikt.

Ett av alla behandlingsrum. Det blev ingen spabehandling för mig, en ”svensk” massage på 50 minuter kostar 129 dollar.

Det finns även ett avslappningsrum som vem som helst kan använda. Vi gick dit några gånger efter att vi hade bastat som också är gratis.

Fitness center ligger framför spat i fören på däck 9.

Midskepps och akterut på däck 9 finns den stora bufférestaurangen Lido Market. Det finns många sittplatser här och vi hade aldrig problem med att hitta ett ledigt bord. Det mesta av maten lägger besättningen upp åt en, men jag upplevde ändå inga direkta köer.


En del av bufférestaurangen blir den italienska specialrestaurangen Canaletto på kvällen. En middag här kostar 25 dollar.

Längst akterut på däck 9 har vi Seaview pool.

Det var den lilla rundvandringen, jag fortsätter från de nedre däcken i nästa del, nu tillbaka till avgången från Rotterdam.

Vi lämnade hamn relativt tidigt redan klockan 15. Jag tror också det var därför incheckningen var lite kaotisk eftersom incheckningsfönstret inte var många timmar. Det var kul att beundra alla holländare längs kajerna som stod och viftade med flaggor.

Den gamla Rotterdam nuvarande Borealis skulle ligga kvar sent om kvällen.

Borealis var ute på en 5-nätterskryssning från Southampton till Holland för att beskåda tulpanerna.

Det finns gott om taxibåtar i denna stad. Kanske något Stockholm borde ta efter i större utsträckning?

Gamla Rotterdam (VI) som idag är hotell och museum. Jag var ombord på henne för något år sedan och hon är väldigt fint bevarad. Det skulle vara roligt att sova över ombord någon gång också.

En gammal klassiker (f.d. Stockholm 1948) ligger fortfarande kvar i Rotterdam. Astoria har legat här sedan Cruise and Maritime Voyages gick i konkurs 2020.

Rotterdam har även en egen pubbåt, där man får dricka hur mycket man vill medans man färdas runt hamnen. Båten är från början en färja byggd 1898.

Ångslupen Goudvisch

Silja Europa är utchartrad som flyktingboende här i Rotterdam. Undrar om vi någonsin kommer få se henne i Östersjön igen?

Resan ut genom hamnen till Nordsjön tar närmare 2 timmar.

På varvet låg Stena Vision. När Stena Ebba kom i trafik mellan Karlskrona och Gdynia flyttades Vision från Polentrafiken till linjen mellan Rosslare på Irland och Cherbourg i Frankrike, där hon går tillsammans med Stena Horizon.

Molnen började minst sagt mörkna ju längre ut vi kom.

Patrullbåten RPA 6

Det finns flera färjeförbindelser över floden och även tunnlar.



Stena Transit byggd 2011 trafikerar rutten Hoek Van Holland – Killingholme (England).

Stena Hollandica är en av Stenas två jättefärjor som går på rutten till Harwich. När hon byggdes 2009 var hon världens största färja sett till lastkapaciteten på 5500 lastmeter.

Några mysiga strandhus, det måste vara båtologer som bor här, för det kan inte vara mysigt under höststormarna. 😉

Första middagen i huvudrestaurangen var ingen besvikelse, med räkcocktail till förrätt, laxsoppa till mellanrätt, fläskmedaljonger till varmrätt och ostbricka till efterrätt. En riktigt bra start med god kvalité på alla rätter. Vi hade ”anytime” dining så vi kunde komma till restaurangen när vi ville, men vi kunde också boka en tid via appen. Så vi valde att äta rätt så sent och vi behövde sällan vänta mer än 10 minuter på att få ett eget bord.

Denna kväll hade de en ”show” eller mer en berättelse om Holland America 150 åriga historia som hölls av kryssningsdirektören. Jag hade missat samma föreställning på Zaandam i höstas så jag var glad att jag fick en ny chans. Jag har läst fler recessioner från folk som inte tycker att det här alls är någon underhållning man bör ägna sig åt på första kvällen, men jag tyckte det både var informativt och lite småroligt.

Senare på kvällen hade det slutat regna, medan vi fortsatte vår färd norröver på Nordsjön.

Nästa morgon vaknade jag till strålande vackert väder.

Frukost åt vi också i huvudrestaurangen, menyn hade stor variation, med bl.a. laxomelett och ”svenska” pannkakor. Skönt att slippa stressen i buffén. Men det var många som ville äta frukost i huvudrestaurangen och vid 9-tiden var restaurangen i princip fullsatt, vilket jag aldrig har upplevt på någon kryssning tidigare.

Många njöt på akterdäck en dag som denna. Jag passade även på att ta ett dopp i poolen och bada lite jacuzzi. Av någon anledning var det alltid fler som badade i inomhuspoolen, men det var aldrig knökfullt där heller.

Äta bör man…. På en kryssning blir det mycket mat ibland. Holland America serverar afternoon tea i huvudrestaurangen under dagar till sjöss.

Den första galakvällen eller ”dressy night” som det nu heter på HAL, innebär också att man får ett glas bubbel och kaptenen håller ett kortare anförande och presenterar sin besättning.

Det var inte den mest karismatiska kaptenen, han gjorde utrop varje gång vi lämnade hamnen, men annars såg man inte mycket av honom. Det var skillnad på kaptenen vi hade på Zaandam i höstas som gärna gick runt och minglade lite med passagerarna under kvällarna.

Galamiddagen bjöd på prosciutto med portvinskörsbär och lammracks till huvudrätt, som vanligt helt utsökt!

Kvällens föreställning i teatern hette Hollywood to Broadway and beyond. Beyond kvalité var den tyvärr också. De kunde sjunga, men annars var den rätt så tråkig att titta på.

Kvällen avslutades i trevliga BB King’s Blues Club och här var det drag!

Följande morgon förstod jag att jag var i Norge när jag vaknade med denna utsikt.

Vädret var inte på topp, lite duggregn och runt 10 grader varmt.

Konstigt nog var inte heller poolen så välbesökt. Poolen hade väldigt generösa öppettider och var nästan öppet dygnet runt.

Vårt första stopp var i Eidfjord.


Samhället Eidfjord ligger längst inne i Eidfjorden, där älven Eio mynnar ut, och har 575 invånare.

Kryssningskajen är bara 120 meter lång och därför behövs det båtar för att hämta trossarna till land.

Hotellet mitt i byn ligger vackert med utsikt över fjorden (så länge inte ett kryssningsfartyg ligger in och blockerar utsikten).

Vi beställde frukost till hytten denna morgon, eftersom vi anlände redan vid 7 och ville komma iland fort och utforska. Det är gratis att beställa frukost till hytten på HAL, så det gäller att passa på. Jag är inte van att beställa frukost till hytten, jag tror jag bara jag har gjort det en gång tidigare på en kryssning.

Jag tog en vegetarisk omelett, den var god men jag hade nog önskat en något större portion.

Vi tog en promenad och beundrade vyerna innan vi skulle ta en transferbuss till vattenfallet Vøringsfossen vid 09.30.

Rotterdam är Holland Americas flaggskepp och byggdes så sent som 2021. Hon är den sista systern utav 3 stycken i rederiets Pinnacle-klass. Hon har ett gross tonnage på precis under 100 000 och en längd precis under 300 meter. Därför räknas hon idag som ett medelstort kryssningsfartyg, vilket även är Holland Americas produkt. Personligen tycker jag storleken är perfekt, stor nog för de viktigaste aktiviteterna ombord men lätt att hitta på.


Efter promenaden satte vi oss på bussen i 20 minuter för att åka till Vøringsfossen. Tur och retur kostade 300 kr, betydligt billigare än rederiets utflykt till samma plats som kostade mer än tre gånger så mycket.

Vøringsfossen sträcker sig från Hardangervidda ner till Måbødalen med ett totalfall på 182 meter.

Även fast vi har så tidigt på säsongen fanns det rätt så mycket turister. Jag skulle tippa på att de flesta från fartyget också åkte hit.

Det finns flera olika plattformar som man kan beundra utsikten ifrån.

Vi spenderade ungefär 1 timme vid vattenfallet innan det var dags att åka tillbaka. På vägen hem fick vår buss motorstopp, men passande nog kom det en annan buss kort efter som kunde ta oss tillbaka till byn. Vårt fartyg skulle gå kockan 15, så vi hade fortfarande gott om tid på oss.

Vi fick dock åka en bättre buss, en dubbeldäckare, så jag klagar inte.

Det finns även några turbåtar som trafikerar Eidfjord. Dels har vi Linan som idag är en charterbåt med byggd från början som en bilfärja 1966 och trafikerade Vegaöarna utanför Brønnøysund. Den andra båten är Aurora of The Fjords som kör dagsturer i Hardangerfjorden till Odda.

I själva byn finns det två vandringleder. Vi valde den gula som slingrar sig runt hela bygden och tar strax över en timme att genomföra.

För den som inte orkar gå finns det även ett ”sightseeingtåg” som kör runt byn.

Halvvägs på promenaden kommer man fram till Eifjordvatnet, en liten sjö som kommer från älven Bjoreio och Vøringsfossen.

Ett stort kryssningsfartyg syns såklart över hela byn.

Älven Eio mynnar ut i Eidfjorden.


På väg tillbaks till fartyget blev man utstirrad.

Jag kommer ihåg när Pinnacle-klassen byggdes att jag tyckte de var rätt så fula och såg väldigt framtunga ut. Men nu har jag vant mig och tycker faktiskt att de är några av de snyggaste kryssningsfartygen som finns på de sju haven.

När vi skulle lämna Eidfjord öppnade de upp fördäcket för passagerarna och vi var inte direkt ensamma här.

Här har även besättningen sin lilla jacuzzi.

Eidfjorden är en 28 km lång tarm av den stora Hardangerfjorden.


Hardangerbron är den längsta hängbron i Norge med en längd 1380 meter. Förutom två filer finns även en gång- och cykelbana på bron. Bron är relativt ny och stod färdig 2013.

Bron har en seglingsfri höjd på 55 meter. Inte mycket marginal för Rotterdam här inte.

Hardangerfjorden är den nästlängsta fjorden i Norge med sina 179 km.


Jag och Max stod här ute ända tills besättningen talade om för oss att de skulle stänga (cirka två timmar efter avgång). Holland America ska ha credit för att de låter passagerarna vara här i fören vid vackra passager, det är långtifrån alla rederier som erbjuder samma möjlighet.

Vädret började bli mer ”Norgelikt” med regn och vinden började friska i.

Det finns flera färjelinjer över Hardangerfjorden, här har vi Sildafjord byggd 2020 som trafikerar mellan Gjerdmundshavn och Årsnes.

Det var nästan så vi inte hann äta någon middag då vi ville fotografera ute på däck. Men det var italiensk afton i restaurangen och det kunde vi inte missa här har vi Arancini, en friterad risboll från Sardinien. Jag måste säga att de smakar bättre på Sardinien, men den här gick också ner.

Det finns mycket konst ombord, en del är mer speciell än andra.

I Billboard underhöll en ung men duktig pianist varje kväll och man hade möjlighet att önska låtar.

Nästa morgon blev det frukost i buffén, som synes en salig blandning med allt från chiapudding till egg benedict. Jag älskar att Holland America har kvar egg benedict i buffén, normalt har de två olika att välja på antingen en klassisk eller en specialvariant med t.ex. svamp eller egg florentine med spenat.

Vi hade ingen brådska ut på däck denna morgon, som synes var sikten begränsad.

Inga joggare syntes till heller, men det berodde inte på den dåliga sikten. 😉

Öarna Otrøya, Midøya och Druna väster om Molde.


I Molde finns det färjeförbindelse till Vestnes en del av E39. Överfarten tar 33 minuter och avgångsfrekvensen är var 20:de minut. Det är fyra färjor som trafikerar rutten Karlsøyfjord, Tomrefjord, Vestefjord och Malmefjord alla har en lastkapacitet på 120 personbilar.

Ett av flera Scandichotell som finns i staden.

Molde är en tätort med 21000 invånare.

Molde etablerades 1742, men bombades hårt under andra världskriget och har fått mestadels ny bebyggelse sedan dess.

Karlsøyfjord och Tomrefjord byggda 2013 respektive 2021.

Spegel spegel på väggen där säg mig vem som skönast i Norge är….


Molde kallas även för rosornas stad och det är lätt att förstå varför.

En av de stora turistattraktionerna i Molde är Romsdalsmuseet ett friluftsmuseum grundat 1912.

Det blev inget museibesök för oss denna gång, istället fortsatte vi vår bestigning upp på Varden.

Från Varden har man vacker utsikte över bergen och öarna i söder.

Vårt kryssningsfartyg dominerade stadsbilden.

Högst upp på Varden finns en trevlig restaurang och våffelstuga. Jag hade verkligen sett fram emot en våffla, men tyvärr var det stängt. Inte heller gick det att beundra utsikten här uppe då dimman låg tät.

Plötsligt lättade dimman och man kunde se fartyget igen.


En del av gamla Molde som klarade sig under andra världskriget.

Vi skulle först lämna Molde vid 20, men strax innan 15 hade vi fått nog av vädret och gick ombord igen för att basta.

Hungrig efter en lång vandring så blev det en pizza i New York deli. Inte den bästa pizzan jag har ätit till havs, men gillar ändå att de bjuder på annorlunda pizzor denna hade bbq-kyckling och karmelliserad lök.

Ombord var vi 2707 passagerare, jag var ensam svensk ombord (Max har tyskt pass), men den stora majoriteten var holländare hela 1669 stycken, följt av amerikanare 571. Jag har aldrig varit på ett fartyg med så många holländare. Det var en speciell upplevelse med de kunde parta framför allt under orange party.

Denna kväll åt jag den bästa måltiden under hela resan kalvlever Anglais. Den var helt perfekt. Max favoriträtt på resan var bifftatar, den måste varit himmelskt god med tanke på hur mycket han tjatade om den i efterhand. 😉


Vi mötte nordgående Polarlys på väg in mot Molde. Hon är ett av 7 Huritgrutenfartyg som trafikerar mellan Bergen och Kirkenes tillsammans med även 4 fartyg från Havila.

Det blev en liten titt i teatern också för att se slutet av kvällens 45 minuter lång show, personligen gillade jag denna mer än den kvällen innan. Men fortfarande långtifrån den kvalitén som finns på shower hos t.ex. Princess Cruises.

Varje föreställning hölls två gånger under kvällen, en vid 19.30 och en vid 21. Som synes var den sena föreställningen rätt så välbesökt.
Fortsättning följer från Geiranger och Bergen!
/Kim Viktor

3 svar till “Norska fjordarna med Rotterdam del 1, Eidfjord och Molde”
Det är fantastiskt roligt att se på dina vackra foton och uppleva era resor via texterna som är så informativa och gör så man blir sugen på att själv göra liknande kryssningar. Älskar verkligen denna blogg. Mvh Anne
GillaGillad av 1 person
Tusen tack Anne!
GillaGilla
Trevligt reportage. Kan mycket väl tänka mig göra samma resa.
/Claes
GillaGilla