Äntligen kommer den andra och sista delen av mitt Norgeäventyr med M/S Rotterdam i maj.

Vårt tredje stopp på kryssningen var Geiranger.

Vi anlände redan vid 7 och när jag vaknade var vi redan på väg att ankra upp.

Molnen låg lågt över bergen och regnet hängde i luften.

Vi la till vid ”SeaWalk” den långa flytbryggan som kan vecklas ut vid kryssningsbesök. Nynäshamn har en liknande, tyvärr har inte den fått användas alls i år då inget kryssningsfartyg har besökt Nynäshamn.

Efter en halvtimme var vi förtöjda i bojarna för- och akterom fartyget.

Vandringen upp till utsiktspunkten Flydalsjuvet tog cirka en och en halvtimme. Vandringen var inte väldigt krävande trots att stigningen är rätt så häftig på vissa ställen, leden går på en blandning av landsväg och små stigar.

För den som inte vill vandra kan man även hyra små elbilar för 950 kr (för en timme).

I Flydalsjuvet finns två olika utsiktsplattformar där man har en fantastisk utsikt över Geirangerfjorden.

Det finns staket p.g.a. av en anledning tyvärr verkar inte alla förstå det utan klättrar över det och vinglar runt på hala klippor….

Bilden är tagen från den övre plattformen, den nedre syns till höger i bild.

Intill Flydalsjuvet finns fjället Laushornet som är 1502 meter högt.

Molnen försvann och ett fantastiskt landskap visade sig.

Planen var tidigare att från och med 2026 skulle Geirangerfjorden bli utsläppsfri och fartygen som kommer hit kommer då att behöva gå på enbart elektricitet, under en övergångsperiod kommer de även tillåta biogas. Nu har dock den norska regeringen skjutit upp det hela så för fartyg större än 10 000 brutto tonnage så börjar reglerna att gälla först 2032.

Blomsterprakten var i full gång.

Jag älskar våren när snön smälter samtidigt som allt börjar blomma.

På leden ner till byn passerar man det ståtliga vattenfallet Kleivafossen.

Ifall man vill ha en lite mer utmanande vandring kan man gå till Løsta längs sluttningen på den bergstopp som syns närmast i bild. Leden ska vara en av de vackraste i området med spektakulära vyer över fjorden. Om jag har mer tid här nästa gång kan jag absolut försöka mig på denna vandring.

Från Fjordcentret med museum och café finns det en ”Fossenvandring” på spänger ner till själva byn. Perfekt för den som inte vill ha en utmanande vandring men fortfarande vill uppleva vackra vattenfall.

Även maskrosor kan ibland vara vackra.

En bild säger mer än tusen ord.

Precis ovanför vattenfallet syns Geirangers största hotell Hotel Union. Även Havila har ett hotell ner i hamnen och till sist finns Hotel Utsikten längst upp vid Flydalsjuvet.

Väl nere i byn valde vi att promenera längs den västra stranden av fjorden mot Solhaug camping, härifrån fick man fina vyer av fartyget och omgivningen.

Det här var mitt tredje besök i Geiranger, men jag har aldrig tidigare haft så tur med vädret. 8 timmar i hamn gick fort och vi var tvungna att gå ombord igen för avgång 15.30 (som dock blev cirka en halvtimme försenad).

Bilfärjan Bolsøy trafikerar den vackra turistrutten mellan Hellesylt och Geiranger.

Geirangerfjord I och II går på sightseeingturer i fjorden både från själva Geiranger och från Ålesund. En timmeslång tur kostar 530 kr.

Fören öppnandes upp när vi skulle lämna Geiranger.

Hotellet till vänster i bild är Havilas. Havila kör 4 av fartygen som går mellan Bergen och Kirkenes, de andra 7 körs av Hurtigruten.

Glada hamnarbetare

Geirangers mest kända vattenfall De syv søstrene med en fallhöjd på 300 meter.

Geirangerfjorden är 15 km lång och utgör en arm av Storfjorden.

Folk samlades i fören för att beskåda utseglingen, men folkmängden minskade drastiskt när vi hade passerat vattenfallet.

Vattenfallet fick sitt nuvarande namn på 1880-talet, eftersom det ser ut som håret på 7 olika kvinnor, om man har vild fantasi. Vattenfallets ursprungliga namn är Knivsflåfossen.

Geirangerfjorden är sedan 2005 med på UNESCOs världsarvslista.

Mynningen till Geirangerfjorden.

Geirangerfjorden mynnar ut i den 26 km långa Sunnylvsfjorden.

Storfjorden är hela 110 km lång (inklusive alla ”armar”) och har ett maximalt djup på 672 meter.

Denna kväll var det ”orange afton”, alltså med fokus på holländskt. Folk klädde upp sig i oranget inför orange party senare under kvällen och holländarna kan festa, vilket drag det var. Även menyn i restaurangen hade mer holländska referenser, som holländsk ärtsoppa och kyckling med apelsinsås. Max åt en stektartar som han var så nöjd med att hon egentligen inte hade behövt äta något annat.

Trots att fartyget bara är 3 år gammalt har de hunnit besöka många hamnar runt om i världen.

Jag var rätt så utmattad efter denna underbara dag, jag gick därför och la mig när vi nådde ut till det öppna havet.

Men hann med en liten titt i BB King’s där orange party höll på för fulla muggar.

Frukost i huvudmatsalen denna dag slog jag till på en avokadotoast.

Vårt sista anlöp var i Bergen, regnet fullkomligt vräkte ner denna dag så det blev bara en kort promenad in till stan och tillbaka.

Vi tog skydd för regnet inne i en souvenirbutik och när vi insåg att det inte skulle bli bättre så masade vi oss tillbaka till fartyget. Holland America erbjuder gratis låneparaply, så hela stan kryllade av oranga paraplyn.

Rygerfonn lägger ut på en tur mot Rosendal.

Skönt att vara tillbaka vid fartyget.

Här var vi inkopplade på landström. Från och med denna säsong erbjuder även Stockholm landström vid Stadsgården.

Bergensfjord har precis ankommit från Hirtshals i Danmark och ska en timme senare åka tillbaka. Jag har åkt med systern Stavangerfjord och tycker nog att hon är en de bästa färjor jag någonsin har åkt.

När vi hade torkat upp lite var det skönt att äta lunch i Grand Dutch café, som utöver bakverk även erbjuder några holländska specialiteter. Jag tog ärtsoppa och fläskpannkaka vilka båda smakade utmärkt. Efteråt blev det bastubad som är gratis att använda för alla passagerare.

Nordnorge anlände till Bergen efter sin 6 dagarsresa från Kirkenes.

Passage under Askøybron som har en seglingsfrihöjd på 65 meter.

Några tappra själar ute på däck och även några som badade.

Regnet lättade något när vi åkte norra farleden utan bland kobbar och skär.

En obligatorisk rätt för mig på kryssning duck orange, som denna serverades med rödkål, smakade utmärkt.

Vi hade tre musik- och dansshower ombord. Det var inte det bästa jag har sett, men fortfarande rätt så underhållande. Övriga kvällar var det någon komiker som jag aldrig såg.

Under sista dagen till havs bjöd de på skandinavisk brunch i huvudrestaurangen.

Det var faktiskt den bäst frukosten jag någonsin ätit ombord på ett kryssningsfartyg, med allt från lax och renkorv till crepes och krabba. Vissa rätter var dock inte den skandinaviska kopplingen så tydlig som tomater med burrata, vilket känns mer italienskt för mig.

Jag ska även visa de sista inredningsbilderna, denna gång blir det från däck 2 och 3.

Föröver hittar vi den stora teatern ”World Stage”. Jag gillar scenens utformning med 270 grader, vilket gör att man kan se scenen från vilken sittplats som helst.

Utöver shower används teatern också som bio med 1-2 filmer per dag.

Utanför teatern finns ett bibliotek, inte jättestort men ändå ett fullgott utbud av böcker. Men det finns inte många sittplatser här inne så tanken är nog att man ska låna med sig en bok och sätta sig någon annanstans.

Billboard onboard som hade en ung pianist som spelade varje kväll och var ofta fullsmockad med folk.

Det är bara en trappa som skiljer de olika musikbarerna. Därför kör de aldrig samtidigt. När bandet spelar i Rolling Stone rock room så har pianisten paus och tvärtom.

Rolling Stone Rock room

BB King’s Blues club, mitt favoritställe för underhållning ombord, med ett riktigt bra band som spelade.

Atriumet sträcker sig från däck 1 till däck 3.

Pinnacle Grill, kostar 45 dollar att äta här. Det blev ingen måltid här denna gång, men jag har provat tidigare på min HAL-resor och alltid varit nöjd.

Rudi’s sel de mer erbjuder fisk och skaldjur till en kostnad för 55 dollar.

Det är trevligt med alla levande blommor ombord.

Ocean bar

Half moon bar

Club Orange är en restaurang för svitgäster.

Matsalen i aktern är imponerande och sträcker sig över 2 däck. 

Det undre däcket erbjuder ”anytime dining” där man kan komma och äta när man vill mellan 17.30 och 21. Det går också att boka ett bord en specifik tid och då slippa vänta.  Vi hade bokat vid 19.45 varje kväll och de flesta kvällar gick det smidigt, någon kväll behövde vi vänta i 10-15 minuter.

På däck 3 erbjuder de två fasta sittningar dels vid 17.15 och vid 19.30.

Fotogalleriet, allt är nu digitalt och inga foton skriva ut i onödan. Hos vissa rederier kan fotograferna vara väldigt påstridiga så var det absolut inte här.

Ingången till Grand dutch café. 

Grand dutch café är öppen från 6 på morgonen till 11 på kvällen. Här finns både bakverk, mat och en bar.

Övre däcket av BB King’s blues club, här kan man ser ner på dansgolvet i mitten.

Ett amerikanskt fartyg har såklart också ett hyfsat stort casino.

Överallt på fartyget finns det konstverk, en del vackrare än andra.

Den här kosten gillade jag mycket, tycker det är kul att HAL satsar så mycket på konst, det gör fartygen mer levande.

Testade en av burgarna i Dive-In vid poolen och det smakade mycket bra.

Sista dagen till havs varvades med sol och dimma.

Ett av Evergreens jättecontainerfartyg som också var på väg mot Rotterdam.

En tråkig sak med denna fartygsklass är att större delen av promenaddäcket saknar utsikt och man får istället titta på livbåtar. Här är rederiets föregångare betydligt bättre.

Avslutningsmiddagen firades med dans och sång från servitörerna och såklart ”Baked Alaska Parade”. Kul att det fortfarande finns rederier som tar tillvara på kryssningstraditionerna.

Matmässigt var den sista middagen minsta lika bra som tidigare. Detta lamm var helt perfekt stekt, jag är så imponerad att de kan få till köttet så bra varje gång med tanke på hur många det är som äter samtidigt.

Bandet som spelade i BB King´s Blues Club, väldigt duktiga och det fanns alltid folk på dansgolvet i alla åldrar från min ålder till folk med rullatorer, ofta många fler än vad som syns i denna bild. Denna kväll var det även ABBAparty senare på kvällen och holländarna höll i gång ordentligt.

Vid 6-tiden nästa morgon höll vi redan på att lägga till vid kaj i Rotterdam.

Sista frukosten ombord bjöd på fattiga riddare. Alltid tråkigt att behöva äta sista måltiden, men på något sätt bra också att återgå till mer normalstora portitioner.

Vilken resa det var med M/S Rotterdam. Fartyget är rederiets nyaste och det märktes ombord det kändes betydligt modernare än de äldre Holland America fartyg jag har åkt med tidigare. Som alltid var både maten och servicen ombord superb. Visst även Holland America har dragit ner på små saker som fanns innan pandemin, men överlag tycker jag inte att det är något som påverkar resan negativt. Den enda svagheten jag finner hos HAL är underhållningen, musikunderhållningen var mycket bra men showerna i teatern lämnade en del att önska. Jag kommer dock fortsätta åka med rederiet och jag tyckte resan var väl värd de 13 000 kr per person som jag betalde.

Hem blev det KLM igen, men denna gång fick som tur var ingen banankaka, utan en macka och vin blev det istället.