I oktober åkte jag på min första kryssning med Norwegian Cruise Line. Det var en 7 nätters i från Boston till Quebec City med Norwegian Gem. Jag kryssade i samma område året innan, men missade då Bar Harbor p.g.a. tekniska problem och för er som inte känner till det så har Bar Habour förbjudit kryssningsfartyg med fler än 1000 passagerare. Därför ville jag passa på att åka dit medan man fortfarande kunde.

Till Boston flög jag med denna A350 från Köpenhamn. En mycket trevlig flygning med en extremt trevlig besättning som bjöd på sig själva.

I Boston bodde jag på ett av de dyraste hotellen jag någonsin har bott på, Yotel som kostade 395 dollar per natt och bjöd verkligen inte på någon speciell upplevelse. Ingen frukost ingick i priset och rummet var väldigt enkelt. Ändå var detta ett av de billigaste hotellen i de centrala delarna, om jag hade valt att åka med tunnelbanan en bit hade jag kunnat få ett rum för runt 200 dollar. Men jag föredrog att ha nära till kryssningsterminalen.

Amerikanska flaggan är inte svår att hitta på diverse ställen i stan.

Bostons skyline

Om man vill kan man åka på hamnkryssning med Asteria, de erbjuder både sightseeing, valskådning och turer ut till öarna precis utanför staden.

Boston har även många lokal färjor som kör runt i hamnområdet bl.a. till förorterna Hingham och Hull.

Höstfärgerna började visa sig redan här, men det skulle bli betydligt vackrare senare under veckan.

Provincetown II ägs av Bay State Cruise som trafikerar mellan Boston och just Provincetown ute på Cape Cod. Jag tillbringade en vecka på denna halvö förra året och uppskattade det.

Det finns även fiskebåtar mitt inne i stan, kusten längs Massachusetts och Maine som är rik på både fisk och hummer.

Jag ska ärligt säga att jag tycker inte att Boston är så jättespännande som turiststad. Det mesta kretsar kring Boston Tea Party, vilket förvisso var intressant historiskt, men blir lite uttjatat. Det finns dock en hop on hop off bus som kör runt stan på 2 timmar och har även en hållplats precis utanför kryssningsterminalen, en dygnsbiljett kostar 55 dollar.

Kryssningsterminalen i Boston heter Flynn och ligger relativt centralt i stan. Man kan även åka Metro (som är en buss och inte tunnelbana) hit från downtown.

Flygplatsen ligger inte långt borta och flygplanen hörs tydligt över hela hamnen.

Incheckningen gick relativt smidigt och jag var ombord på en halvtimme.

Några kryssningsfartyg som har besökt hamnen tidigare. Vet dock inte om CP står för Crown Princess eller Coral Princess?

Hytten fick man först tillgång till efter klockan 15. Denna gång valde jag den billigaste hytten. En insideshytt längst ner på däck 4. Totalt betalade jag 1200 euro för en vecka (enkelhytt), men då ingick även NCLs ”Free at Sea” med dryck (upp till 15 dollar per glas), Wifi (150 minuter), ett besök på specialrestaurang och krediter till utflykter (50 dollar per hamn). Normalt brukar jag inte välja dessa paket, men jag fick det i princip på köpet under någon kampanj. Hytten i sig var inte speciellt upphetsande, rätt så liten och trång, men det räckte för mig som var ensam.

Badrummet var lite slitet och kändes väldigt 90-tal, fast fartyget är byggt 2006.

Ute på däck 13 finns en joggingbana. Klockan 16 var det dags för avgång.

När jag åkte i början av oktober hade det precis varit en storstrejk i alla amerikanska lasthamnar på ostkusten. Den tog slut dagen innan min kryssning och MSC Zlata var första containerfartyget som kom tillbaka till Boston.

Inte mycket till säkerhetsutrustning bland hamnarbetarna.

Seabourn Quest var ute på en 12 nätterkryssning från Monteral till New York.

Polisen tittade till och passade på att fota oss.

Crystal Serenity var ute på en 7 nätterskryssning från New York.

Crystal Cruises har en rätt så intressant historia. Rederiet grundades 1988 av japanska NYK. 2015 såldes rederiet vidare till Genting i Hong Kong. Företaget höll på att gå i konkurs 2022 efter två hårda år med pandemin, men köptes i sista minuten av amerikanska A&K Travel Group.

Som sagt lyfter flygplanen precis ovanför kryssningsfartygen. Här ett plan från USA näst största lågprisbolag JetBlue.

En av alla lokalfärjor, trevligt att Boston lyckas använda vattenvägarna för kollektivt resande.

Ute vid poolen var det Sailaway-party.

American Glory är ett an American Cruise Lines nyaste fartyg byggt 2023. Fartyget tar bara 100 passagerare och är därför perfekt för att besöka lite mer udda hamnar.

Det finns en liten skärgård utanför Boston, på bilden syns halvön Deer Island.

Längst ute på halvön finns en oljehamn.

Long Island (inte New York) som har en medicinsk högskola på ön.

Nixes Mate är en liten ö som försvinner med tidvattnet. På ön finns en båk i trä byggd i början av 1800-talet.

På Lovells Island finns ett gammalt batteri.

Det blev lunch denna dag i buffén. Maten smakade helt okej, om än lite överkokt. Jag kommer ge en helhet av buffén senare i detta reportage.

Lotsen hämtades upp och vi satte kurs mot vår första hamn Bar Harbor.

I mitt paket ingick det en kredit på 50 dollar till utflykter för varje hamn. Det gjorde att utflykterna fick ett rimligt pris och inte de närmare 100 dollarna de kostar normalt. Därför bokade jag rederiets utflykter i alla utom en hamn. Normalt använder jag mig av rederiets utflykter högst en gång per kryssning, mestadels p.g.a. det höga priset, men också för att många utflykter innebär långa bussresor och desto mindre tid på destinationen.

Det blev en vacker solnedgång över Atlanten.

Dags att ta en liten titt på de publika områdena ombord. Vi börjar högst upp i fören på däck 13 där vi hittar Spinnaker Lounge.

Här brukar de ha både olika tävlingar, musikuppträdande och disco under småtimmarna.

Man har verkligen fantastisk utsikt här upp med 180 graders vy.

Ute på soldäcket har vi Bali Hai Bar.

Sugarcane Mojito bar

Norwegian Cruise Line är känd för sina många specialrestauranger. Här syns Moderno Churrascaria, en brasiliansk grillrestaurang. En middag här kostar 59 dollar per person. För de som bor i Haven svit serveras även frukost och lunch här.

Cagney’s steakhouse finner vi intill och erbjuder a la cartepriser, där en varmrätt kostar mellan 20 och 55 dollar. Från och med nästa år får denna restaurang också en fast kostnad.

Längst akterut på däck 13 finns sportområdet som ovanligt nog även har en läktare.

På ett Norwegianfartyg finns såklart även en klättervägg, såg dock ingen som använde denna på den här kryssningen.

På däck 12 i aktern finns ”The Great Outdoors” som är en utomhusdel av buffén. Riktigt trevligt att kunna sitta ute och avnjuta sin frukost, även om det inte var så varmt på denna kryssning.

La Cucina är en italiensk specialrestaurang som också användes som en del av buffén vid frukost och lunch. En middag har a la cartepris här fram tills årsskiftet och en huvudrätt kostar mellan 25 och 40 dollar.

Buffén Garden Café kändes väldigt mörk och murrig för min smak.

Restaurangen kändes en aningen rörig. Det finns bara ett ställe där alla ska hämta sin mat så det blir ett väldigt spring fram och tillbaka. Maten höll lite olika kvalité lunchen och middagen var helt okej, men frukosten tyvärr lämnade mycket att önska, både gällande utbud och smak. Därför valde jag som oftast att äta frukost i huvudrestaurangen på denna resa som var betydligt bättre.

Bredvid buffén finns områdena för barn och tonåringar.

Pooldäcket är stort med två pooler och fyra jacuzzi. Poolerna användes inte allt för mycket under denna resa, men bubbelpoolerna var populära.

Spelrum

Befälen ombord, kaptenen var göteborgare, en go gubbe men rätt så lågmäld för att vara göteborgare.

Många hamnar har det blivit under fartygets 18 år i trafik.

Biblioteket, något man ofta saknar på de nyaste och största fartygen.

Så har vi gymmet som är rätt så litet för ett så pass stort fartyg. Jag erkänner att jag var rätt så lat denna resa och besökte inte gymmet för att träna en enda gång. Intill finns också spaavdelningen.

Det ryker en del från fartygets scrubbers.

Den första middagen i huvudrestaurangen bjöd på blomkålssoppa till förrätt och scampipasta till huvudrätt. Det var ingen sensationell smakupplevelse, men absolut ätbart.

TV:n i hytten var inte den största jag har sett. Väldigt irriterande att NCL tar betalt för att titta på film, 10 dollar per film. Hos Princess och flera andra är detta helt gratis. Sen fanns det inte speciellt många TV-kanaler heller, i princip bara nyhetskanaler. Nej jag åker inte på kryssning för att titta på TV, men jag ska tycka att det är trevligt att titta på något innan jag ska gå och lägga mig.

Ett säkerhetsskåp fanns men det var en aningen trasigt….

Första frukosten i buffén var lite av en besvikelse. Tyvärr fanns det bara en sorts ost och en sorts skinka att välja på. Brödutbudet var inte heller något att skryta om. Men det värsta var att det inte fanns någon lax, jag gillar verkligen att äta kallrökt lax på morgonen. Kaffet var som vanligt amerikanskt väldigt blaskigt. Jag hade dryckespaket med där ingick inget specialkaffe, utan det är Starbucks som serverar specialkaffet ombord och då måste man köpa deras speciella kaffepaket.

Det positiva var att det fanns gott om bär och frukter.

Inseglingen mot Bar Harbor bjöd på väldigt disigt väder och man fick endast en skymt av Acadia Nationalpark bakom molnen.

Trevligt att kunna sitta ute och äta frukost, även om inte temperaturen var så hög.

Bald Porcupine Island sitter vid lågvatten ihop med fastlandet vid Bar Harbor.

Här ryker det.

Lotsen hämtades upp.

Däck 14 har ett stort soldäck i fören, tyvärr är det helt täckt med vindskydd.

Så har vi ankrat upp i skärgården.

Viking Neptunus låg också inne.

Ingen trängsel vid poolen.

Första tenderbåten är i vattnet.

De använde även en lokal katamaran ”Acadia Explorer” som tenderbåt, vilken jag fick chans att åka.

Trevlig båt med många sittplatser både inne och ute.

Ett stort fördäck.

Delstatens Maines flagga.

Man fick fina bilder på Norweigan Gem.

Norwegian Gem byggdes på varvet i Papenburg Tyskland 2007. Hon har tre systrar Jade, Jewel och Pearl. Hon har även två halvsystrar i de något mindre Star och Dawn.

Själva byn Bar Harbor i sikte.

Norwegian Gem bland alla fiskebåtar.

Acadia Explorer är byggd för Incat i Australien och kör normalt turer runt nationalparken.

För den som vill uppleva Acadia Nationalpark finns en gratis buss från centrala delar av Bar Harbor. Det enda du behöver betala är inträdet till nationalparken.

Under den stora valdagen i USA hade de en lokalomröstning här i Bar Harbor ifall de skulle lätta upp reglerna för kryssningsfartyg och tillåta upp till 3000 passagerare per dag, men förslaget röstade ned. Så reglerna om maximalt 1000 passagerare per dag gäller fortfarande (under en övergångsperiod gäller detta dock inte fartyg som hade bokat sitt anlöp innan denna första omröstningen 2022).

De första höstfärgerna, skulle bli mer av den varan senare på resan.

Bar Harbor Inn byggdes 1887 som ett klubbhus endast för män. Sedan 1950 har det varit hotell.

The Cat trafikerar en färjelinje till Yarmouth, Nova Scotia, Kanada. Resan tar cirka 3,5 timme och rutten trafikeras mellan maj till oktober.

Jag hade bokat en kortare utflykt med rederiet, på drygt 2 timmar som gick upp till den högsta punkten i Acadia nationalpark. Med tanke på vädret och det ihållande regnet var jag glad att jag inte hade valt någon längre utflykt.

Vi åkte i en mindre buss och var bara runt 20 personer på denna utflykt.

Väl upp på Cadillac Mountain som är den högsta punkten längs USA Atlantenkust låg dimman väldigt tätt. Acadia nationalpark etablerades redan 1916 och har idag 3,9 miljoner besökare årligen. Som brukligt i amerikanska nationalparker kan man åka runt i bil i stort sett hela parken.

Cadillac Mountain är 470 meter högt och det är den första platsen i USA som får se soluppgången varje morgon.

Där borta någonstans ligger vårt fartyg. På en klar dag har man en fantastisk utsikt över skärgården och havet härifrån.

Väl tillbaka i stan kände jag mig rätt så blöt, så jag valde att åka direkt tillbaka till fartyget. Denna gång blev det en av fartygets egna tenderbåtar.

Tenderbåten hade landgången kopplat till däck 4, så det var bara för mig att gå rakt in i hytten.

Min sena lunch i buffén.

Vissa gillar att gömma badankor ombord på kryssningsfartyg som någon annan ska finna. Själv har jag inte riktigt förstått vitsen.

Strax innan avgång så lättade molntäcket.

Vi lämnade redden vid 17-tiden.

Läckert med molnen runt bergstopparna.

Det hade ju varit skoj att vara i nationalparken nu istället så hade man kanske haft något vackrare vyer.

Efter att lotsen hade lämnat oss satte vi kurs mot vår nästa hamn Halifax.

Egg Rock Lighthouse ligger precis vid inloppet till Bar Harbor. Fyren på byggd 1875 och är 12 meter hög.

Denna kväll hade de räkfrossa i buffén. Jag tog det som en förrätt innan jag åt min riktiga middag i huvudrestaurangen vid 20.

Teatern erbjöd varannan kväll en humorföreställning och varannan kväll en dans- och musikshow. Kvalitén varierade rätt så mycket, men generellt var jag tyvärr rätt så besviken. Jag hade hört mycket gott om NCLs underhållning förut, nu har de dock skurit ned på det mesta och det finns inte längre några Broadwayshower. Jag skulle säga att underhållningen var i samma klass eller tyvärr sämre än underhållningen på Holland America.

Jag åt middag varje dag i huvudrestaurangen mellan 19.30-20. Man kan boka bord i förväg vid rederiets app, men det går också bra att bara dyka upp och få ett bord. Jag hade dock bokat i förväg varje kväll, så jag vet inte om det var några väntetider på drop-in.

Nästa morgon ankom vi Halifax strax in klockan 9. Den absolut vanligaste utflykten här är till Peggy Cove, ett litet fiskesamhälle som har en känd fyr, men jag var där förra året och hade ingen större lust att åka buss så långt för att se den igen.

MSC Tamara låg och lastade.

Bunkerfartyget CSL Tacoma.

Kawartha Spirit ägs av Ambassatours Gray Line och trafikerar fortet Georges Island precis i inloppet. Jag hade först tänkt att åka på en sådan tur, men jag hade redan bokat en utflykt och därför passade tyvärr inte båttiderna in.

Crystal Serenity förföljde oss under stora delen av resan.

Jag hade bokat en utflykt med de häftiga hop on hop off-bussarna de har i denna stad.

Bussen har 10 olika stopp runt staden. Det går en buss var 20de minut, så det finns ingen stress utan man kan göra allt i sin egna takt. Mitt första stopp var den botaniska trädgården.

Trädgården etablerades 1867. Sedan 1984 är trädgården en del av National Historic site of Canada. Inträdet är också helt gratis.

Mitt nästa stopp blev Fairview Lawns kyrkogård, även kallad Titanickyrkogården. Här ligger 121 offer från Titanic. Bl.a. skånskan Alma Pålsson 29 år, som reste tillsammans med sina 4 barn, för att återförenas med sin man som hade åkt till Amerika tidigare. Barnen hittades tyvärr aldrig.

Bussarna är från början från London. Under resan får man även guidning.

Jag gick av vid stoppet innan kryssningsterminalen och promenerade tillbaka längs ”Waterfront”. Här passerade jag färjan som går över till andra sidan, Woodside.

Efter att ha ätit en liten lunch ombord fortsatte jag till Point Pleasant Park som ligger i anslutning till hamnen.

Jag hade tänkt spana in höstfärger, men det var bara vissa träd som hade fått färg än.

Klockan 19 avgick vi, tyvärr var det såklart mörkt då så jag kunde inte fota speciellt mycket.

Istället gick jag till middagen. Denna kväll provade jag den lite mindre huvudrestaurangen. Ingen större skillnad mellan de två huvudrestaurangerna, det är samma meny, men det kändes lite lugnare här.

Fortsättning följer….

/Kim Viktor