I början av januari tog jag SJs nattåg från Stockholm till Hamburg.

Jag hade bara en sittplats under resan, men det fungerade helt okej. Dessutom satt ingen bredvid mig så jag hade tre säten för mig själv och kunde lägga mig ner.

Tyvärr blev natten väldigt lång. Vid Nässjö hade de problem med is på kontaktledningarna och vi blev därför stående där i närmare 5 timmar. Vi ankom då till Hamburg vid 11.30, istället för 6 på morgonen som planerat. För mig gjorde det inte så mycket då min incheckningstid till fartyget ändå var klockan 13.

Eftersom jag hade suttit så länge på tåget valde jag att promenera hela vägen till terminalen i Steinwerder. På vägen passerar man museifartyget Cap San Diego.

Därefter åkte jag ner till Elbtunneln. Tunneln är 426 meter lång och ligger 24 meter under ytan. Idag används tunneln endast för gångtrafikanter och cyklister.

I Steinwerder (som troligtvis är Europas tråkigaste kryssningsterminal, mitt ute i ingenstans) låg Queen Anne redo för mig.

Incheckningen var den långsammaste jag någonsin har varit med om. Det tog närmare 1,5 timme från det att jag kom till terminalen tills jag var ombord. Ändå var det inte så många som embarkerade här i Hamburg, utan de flesta hade redan gått på i Southampton och de flesta hade redan checkat in online, så det var bara kontroll av dokument (boardingkortet fanns i hytten). En del av de som embarkerade här i Hamburg skulle åka med på den 111 nätter långa världskryssningen.

Hytten var i den billigaste hyttkategorin. Men den var verkligen inte stor, även fast jag var själv så kändes den trång. Stackars den som skulle åka efter mig jorden runt i denna lilla hytt.

Kaffe och te ingår alltid på Cunard, dessutom får man en liten flaska mousserande första dagen och varje kväll får man choklad på kudden.

Eftersom jag kom så sent hade de flesta lunchställen till min besvikelse redan stängt. Det enda som var öppet i buffén var en station som serverade fish and chips, inte jättespännande.

Hissarna och trapphusen är vackert utsmyckade.

Atriumet är inte lika mäktigt som på de andra Cunardfartygen, men ändå modernt och läckert.

Som synes ligger Steinwerder mitt i ett industriområde.

Några hamnar som fartyget har besökt sedan det levererades i maj förra året.

Än så länge inte allt för många hamnplakat, men efter hennes första världskryssning lär det bli desto fler.

Själv åkte jag på en kortare resa på 2 nätter som jag betalade drygt 250 euro för.

Den första middagen bjöd på en getostbakelse med fikon och en valnötssallad, mycket god! Därefter blev det en blomkålssoppa som även den smakade utmärkt.

Sedan blev det med kalv och potatiskaka, dessutom får man överkokta engelska grönsaker. Servicen var oerhört snabb, jag hade ätit fyra rätter på 45 minuter.

Bogseraren Fairplay-95 hjälpte oss ut från hamnen.

Trevlig soldäck, med många gröna växter.

Några minuter innan 19 la vi ut från kaj med kapten Inger Thorhauge vid rodret.

En av COSCOs bjässar som tar 20 000 containrar (TEU) lastar inför en resa till Kina.

Till vänster syns muddringsfartyget Osteriff.

En av många pendelbåtar som går längs Elbe.

I teatern denna kväll var det flöjtisten Suzanne Godfrey som uppträdde. Jon spelade väldigt bra och det är mycket trevligt att Cunard alltid har livemusik till uppträdanden.

Min hytt låg föröver på däck 10.

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att fota alla publika områden ombord. Vi börjar högst upp på däck 12 med Commodore Club.

Commodore är observationsloungen som under kvällstid har lugnare underhållning i form av pianister m.m.

Intill Commodore Club hittar vi biblioteket, som är betydligt mycket mindre än på de andra Cunardfartygen, men jag gillade ändå utrymmet med sina varma färger.

Board room och Admiral’s lounge där man kan bli vigd av kaptenen.

Trapphusen var väldigt smala och det var svårt att mötas i trappan.

The Pavilion är inhomhuspoolen med öppningsbart tak. Personligen ett av mina favoritområden ombord. Under kvällarna visar de även film eller konserter på den stora skärmen.

Här finns även ett Wellness café för den som vill äta lite nyttigare.

Midskepps på däck 10 finns grillgästerna egna restauranger, vilket för att man som ”vanlig” passagerare inte kan gå rakt igenom. I aktern på däck 10 finns Sir Samuel’s steakhouse.

En middag i denna specialrestaurang kostar 59 dollar. Säkert god mat, men att penga ut över 600 kr var inte aktuellt för mig.

Nere på däck 9 i aktern finns Tramonto, en italiensk specialrestaurang. Här kan man äta en middag för 18 dollar och menyn såg väldigt lockande ut. Om jag hade åkt en längre resa hade jag definitivt provat.

På andra sidan finns den indiska restaurangen Aranya som kostar 30 dollar.

Buffén även kallad Artisans’ Food Hall, är väldigt bra planerad och det finns mängder med sittplatser så det var aldrig problem att hitta ett ledigt bord. Normalt sett tycker jag att bufféerna kan kännas väldigt kaosartade, men här flöt allt på.

Det enda som jag inte gillade var att man i princip inte fick ta någon mat alls själv, vilket ibland ledde till rätt så långa köer. Sedan fanns det inte heller några lappar vad varje maträtt var för något, utan bara en meny i början av varje station. Så alla var tvungna att fråga vad det var för mat vilket gjorde att allt tog mycket längre tid.

Nu går vi ner till de nedre däcken, på däck 2 och 3 finns den stora Royal Court Theater.

Dagtid var det filmvisning eller föredrag här och varje kväll fanns det någon typ av underhållning.

Det sämst planerade stället ombord är casinot. Här har de valt att ha en trappa mitt i precis intill baren. Så den enda passagen här igenom är den trånga gången till höger i bild. Ni kan ju tänka er att det blev tvärstopp här när showen var slut i teatern och alla skulle vidare ut i fartyget.

Med tanke på fartygets storlek får man säga att casinot är väldigt litet.

Desto större är alla shoppingbutiker, finns hela 6 st ombord. Jag besökte bara souvenirshopen som hade en hel del skoj.

Fler butiker. Jag undrar egentligen hur mycket de lyckas sälja på en jordenruntkryssning. Det är ju inte så att folk går och handlar varje om man är ombord i 111 dygn.

Queen’s room är fartygets underhållningshjärta, man kan ta del av underhållningen från ovan på däck 3.

Carinthia Lounge fungerar som ett café dagtid medan det på kvällen blir en champagnebar.

Carinthia bar

Uppenbarligen finns det en fotograf ombord, jag ska ärligt säga att jag märkte aldrig av vederbörande, det var aldrig någon som fotade ens när vi gick ombord.

Fartygets största restaurang är Britannia i aktern på däck 2 och 3. Här serveras både frukost, lunch och middag.

Det övre däcket är för ”any time dinning”. Man kan komma till restaurangen direkt utan att ha bokat bord, men det rekommenderas att ha bokat bord innan. Tyvärr är det först möjligt att boka bord när man kommer ombord (via appen) så därför kan det vara svårt att få den tid man önskar, i vart fall på min kryssning när de flesta redan hade gått på i Southampton. Jag gillar dock att äta lite senare, så det var inget större problem för mig. På däck 2 är det fasta sittningar som gäller, antingen klockan 17.30 eller 20.15.

Konstgalleriet

Chart room

Chart room

Britannia Club restaurangen för de som bor i en något finare hytt (inte sviterna de ha grillen uppe på däck 10).

Ju mer jag tittar på atriumet desto mer gillar jag enkelheten.

Queen’s room var tyvärr den stora besvikelsen. Jag är van att Queen’s room inger en lyxig känsla om på Queen Mary 2. Här kändes det tyvärr bara billigt.

Förutom att det här är fartygets danshjärta, som både erbjuder danskurser och dansmusik på kvällarna, så är det här Cunards traditionella afternoon tea serveras.

Den fullständigt onödiga trappan jag har berättat om tidigare.

Bright lights society är fartygets disco. Under tidiga kvällen hade de även en programpunkt (som kostar) att lösa ett mordfall. Det hade varit skoj att prova, engelsmännen är ju kända för alla sina deckare.

Inget engelskt fartyg utan en riktig pub, Golden Lion.

Här kör de frågesport kvällen lång och det går även bra att få sig en bit pubmat. Menyn såg riktigt bra ut, synd att jag inte hann prova.

Spa- och skönhetsavdelningen ligger på Queen Anne längst ner i fartyget.

Queen Mary 2 syns lite var som helst ombord.

Även gymmet ligger längst ner på däck 1. Det är bland de minsta gymmen jag har sett på nyare kryssningsfartyg (det finns dock ett rum till som inte syns).

Grand lobby, receptionen ligger rätt så undanskymd här på däck 1.

En modell av fartyget, jag köpte en något mindre i shopen ombord.

Drawing room

Spelrum

Cunard erbjuder många föreläsningar ombord. Denna dag var det dels en f.d. fånge Linda Sage som berättade hur det är att leva i ett fängelse och sedan glidpiloten Andrew Manzur som berättade om hur glidflygplan användes under andra världskriget, intressant.

Queen Anne har ett promenaddäck som går runt hela fartyget, men tyvärr så är utsikten för det mesta skymd av livbåtar.

En kall men fin dag ute på Nordsjön.

Inte mycket fart i baren idag.

För den som vill putta på en boll finns det möjlighet.

Lite blåsigt allt.

Trevligt område i fören som man kan sitta i.

Lunchen i buffén, det var långa köer, så jag valde bara lite gott och blandat från en station. Jag hade verkligen önskat att man fick ta en del mat själv, att stå 5 minuter vid varje station blir rätt så tröttsamt.

Akterpoolen såg inbjudande ut, tyvärr hade jag glömt badkläderna hemma.

På hennes halvsystrar i Holland America Line är denna del av soldäcket avstängt för besättningen, men här fick man gå fritt eller ja fram till ”Grills soldäck” frmaför skorstenen. Så det är alltså inte möjligt att gå från för till akter.

En andra lunch i Carinthia lounge, men de jättegod öringsmörgås med äpple. Capuccinon kostade däremot hela 5,75 dollar. 60 kr för en kaffe och jag som tycker det är dyrt i Stockholm haha.

Egentligen var jag helt mätt, men jag var tvungen att prova på sconsen under afternoon tea. Jag valde dock den i buffén då jag orkade stå i kö för sittplats i Queen’s room.

Sista middagen ombord bjöd på anka. Men det var väldigt snål tilldelning på just anka. Desto mer fick man av de sönderkokta engelska grönsakerna….

Mycket 50- och 60-talsmusik ombord. Det passade bra om man ser till passagerarnas ålder.

Kvällens show baserades på den brittiska romantiska dramafilmen Brief Encounter. Tyvärr var den stundtals långtråkig, inte det bästa jag har sett på ett kryssningsfartyg, men ändå kul med teater ombord.

Desto mer fart var i ”Silent disco”. Det är så roligt att stå och lyssna när alla sjunger olika låtar samtidigt.

Frukosten i buffén var riktigt bra med egg benedict, gott om olika pålägg och framför allt många sorters bröd. Påläggen får man ta själv resten måste man stå i kö för och bli serverad. Lite irriterande att behöva stå i kö för att få en brödbit faktiskt.

I Southampton låg ett annat Cunardfartyg inne, nämligen Queen Victoria. Hon skulle samma dag påbörja en resa runt Sydamerika på 85 nätter.

Medan Queen Anne skulle ut på sin 107 nätter långa jungfruvärldskryssning (som rederiet kallade det).

Det gällde att fylla på förråden, nästa hamn var New York 8 dagar senare. Därefter har hon passerat Panamakanalen och är i skrivande stund i Guatemala.

Passkontrollen var ombord i en av restaurangerna, så disembarkeringen gick väldigt smidigt.

Sammanfattningsvis var det riktigt skoj att få åka med Cunards nya fartyg. Hon skiljer sig en hel del från de andra drottningarna, på gott och ont, hon är nästan mer lik Holland Americas halvsystrar i Pinnacle-klassen. Hon känns helt klart mer modern och är väl tänkt att locka till sig en något yngre målgrupp. Jag tycker att Queen Anne passar bra in i Cunards flotta och jag skulle gärna åka på en längre kryssning med henne (kanske inte jordenrunt….).

/Kim Viktor