Välkommen till sista delen av Nya Zeelandsresan.
Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1: Royal Princess runt Nya Zeeland, del 1 Auckland och Tauranga – Sjöfartsbloggarna | Nordic ferries
Tidig morgon på dag 7 på kryssningen anlände vi till Port Chalmers utanför Dunedin. Solen hade ännu inte kommit upp och fiskebåtarna var på väg ut för att hämta sin fångst.
En vacker gryning tyder på en lovande start för ännu en vacker dag på Nya Zeeland.
Inne i Port Chalmers låg Maersk Rio Negro. Årligen hanteras 200 000 TEU containrar. Den största exporten är dock timmer, årligen exporteras 1,15 miljoner ton.
Här behövdes det ingen buss för att komma ut från hamnen, utan man kunde promenera direkt ut. Strax norr om hamnen finns det en trevlig utsiktsplats Lady Thorn rododendronträdgråden.
Port Chalmers är ett litet samhälle 15 km öster om Dunedin. Samhället har en befolkningsmängd på endast 1500.
Royal Princess låg inne i hamn i över 9 timmar (7.30 till 16.45).
En vacker målning som visar hela staden i en bild.
Blommorna var i full blom.
Rederiet anordnade en båtutflykt till Otagohalvön, känd för sitt djurliv, denna halvdagsutflykt kostade 280 AUD (över 1500 SEK).
Vi valde att boka på egen hand istället och hittade en mindre båt, där kostnaden per person var mindre än 1000 SEK. Det lönar sig att leta själv.
Denna säsong hade Port Chalmers 94 kryssningsanlöp, en nedgång från 118 besök året innan.
Royal Princess är bland de största kryssningsfartygen som besöker hamnen (efter Royal Caribbeans Quantum-klass).
Vår resa ut till Otago tog en halvtimme längs den långa havsviken som sträcker sig hela vägen till Dunedin.
Båten var inte stor och totalt var vi bara 12 passagerare.
Farleden höll på att muddras.
Otagohalvön är känd för att vara den enda platsen på fastlandet med häckande albatrosser.
Här ute häckar över 100 stycken nordliga kungsalbatrosser som kan ha ett vingspann på upp till 3 meter. Vi hade tur att få se flera individer komma flygande som inte tillhör vanligheterna.
Taiaroa Head som udden längst ut på halvön heter, har även många andra arter som häckar, allt från liror till skarvar.
Längs med klipporna ligger dessa söta sälar.
Ett annat populärt nöje är att rida häst längs stränderna.
På väg tillbaka till Port Chalmers är den stora farleden tydligt markerad för att undvika de många sandbankarna.
När vi kom tillbaka till Port Chalmers tog vi lokalbussen in till Dunedin, en resa på drygt 30 minuter.
Dunedin är sydöns näststörsta stad med 130 000 invånare.
Det har varit en del protester mot kryssningsfartyg i denna stad.
Dunedins mest kända byggnad är stadens järnvägsstation byggd 1906.
Stationens insida är vackert utsmyckad och påminner mig lite om de vackra tågstationerna man kan finna i Portugal.
Princess erbjöd även ut tågresa härifrån till Taieri Gorge (2 timmar enkel väg). Jag hade gärna velat testa, men det lockade inte att behöva betala 200 AUD för tågresan.
En veteranbuss
Lokalbussen till hamnen kostade bara 3 NZD (man var dock tvungen att betala med kontanter). Rederiet erbjöd även en transferbuss som kostade 30 AUD tur och retur.
En rolig skylt inne i stadshuset i Port Chalmers.
Många kryssningsfartyg har anlöpt hamnen.
Maersk Rio Negro låg fortfarande kvar när vi la ut.
Landskapet här med alla kullar är verkligen vackert.
Så har vi kommit ut till slutet av farleden vid Aramona och sedan väntar oss öppet hav.
En sista blick på Otagohalvön. Inga albatrosser var ute och flög nu, utan satt mest på backen som stora klumpar.
Denna kväll blev det fisk i form av ruby snapper med rödbetspuré och sötpotatismos som smakade helt gudomligt.
Vacker solnedgång med vi gick runt spetsen av Sydön för att komma till den västra delen av ön.
Denna kväll var det en produktionsshow kallad ”Colors of the World”. Jag ska ärligt säga att jag minns ingenting ifrån den så kan inte ha varit något direkt speciellt.
En läcker tavla i trapphuset ombord.
Under den åttonde dagen på kryssningen skulle vi besöka Fiordland nationalpark. Vi besökte tre olika fjordar, vi började med Dusky Sound för att fortsätta in Doubtful Sound och avsluta längst upp i norr med den mest spektakulära Milford sound.
Vår första fjord var Dusky Sound dit vi anlände klockan 9.
Dusky Sound är 40 km lång och som bredast 8 km.
Fiordland är den regnigaste platsen på Nya Zeeland och har årligen 200 regndagar (med upp till 1200 mm regn), så vi hade enormt tur med vädret.
Just här finns de berömda och sällsynta Fiordland pingvinerna, tyvärr fick vi inte chans att se någon.
Det finns inga vägar i den här delen av nationalparken, så det enda sättet att besöka Dusky sound är med båt eller flyg.
Kapten Cook var den första européen som besökte Fiordland 1773 och spenderade 5 veckor i just Dusky Sound för att utforska omgivningarna. Cooks kartor ledde till området var det första i Nya Zeeland att bosättas av européer under 1800-talet, främst av valfångare och fiskare.
Resolution Island är Nya Zeelands sjunde största ö och är helt obebodd. Ön har fått sitt namn efter James Cook’s fartyg ”Resolution”. Ön ingår i landets projekt att bevara inhemska arter, så sedan 2004 har man försökt få bort alla inplanterade arter, både växter och djur, t.ex. kākāpō som är en stor papegoja med ett uggleliknande ansikte.
Ett helt stim med delfiner hoppade längs med fartyget.
Vi rundade Resolution Island och fortsatte upp i Breaksea Sound.
Alla passagerare var ute på däck och njöt av det fina vädret och de vackra vyerna. Vi hade en parkvakt ombord som guidade oss genom högtalarna.
Fiordland nationalpark grundades 1952 och ingår idag i UNESCOs världsarvslista. Parken sträcker sig över 12600 kvadratkilometer och är det största utav Nya Zeelands 13 olika nationalparker.
Totalt finns det 14 olika fjordar i nationalparken.
Mäktigt att åka med ett så pass stort fartyg genom de trånga passagerna.
Det har inte bott några Maorifolk permanent i regionen, men de kom ofta hit över säsongen för att fiska och jaga.
Breaksea Island och vår första fjordresa på 1,5 timme var avklarad.
Nästa fjord blev Doubtful Sound klockan 11.45.
Doubtful Sound är 40 km lång och därmed den nästlängsta fjorden i parken. Det är även den djupaste fjorden med ett maximalt djup på 421 meter. Fjorden har fått sitt namn efter att kapten Cook som inte vågade gå in här då han inte var säker på att fjorden var navigerbar.
I denna fjord var vi omringade av betydligt högre berg än i den första fjorden.
Vi rundade ön Secretary Island och fortsatte ut i Thompson Sound.
Thompsonfjord är 21 km lång och som bredast endast 1 km.
Thompson sound döptes av säljägaren John Grono som verkade här på 1800-talet, namnet kommer från båtens ägare Andrew Thompson.
Secretary Island har en högsta topp på 1196 meter. Även på denna ö har man försökt bli av med de inplanterade arterna, t.ex. har över 700 hjortar skjutits bort.
Secretary Isand är öppen för alla att besöka, men det finns stränga krav på vad man får med sig och inte.
Vid 13.30 så lämnade vi Thomspon Sound bakom oss och fortsatte norrut till havs.
Man blir ju lätt hungrig av att stå ute så mycket, det smakade därför gott med en pizza till lunch. Princess har överlag väldigt goda pizzor som finns tillgängliga vid poolen från klockan 11 till 22 på kvällen. Buffén var tyvärr ren kaos denna dag, alla skulle äta samtidigt. Det gick inte ens att hitta plats i utedelen för där hade folk reserverat alla stolar så de själva skulle kunna sitta och titta på fjordarna hela dagen….
Parkvakten höll en presentation i teatern och berättade om området.
Solen försvann när vi skulle besöka den sista fjorden, men som tur var visade det sig bara vara tillfälligt.
Klockan 16.30 äntrade vi den mest spektakulära av Nya Zeelands fjordar nämligen Milford Sound.
Milford Sound är 15 km lång, som bredast 1,9 km och maximala djupet är 291 meter.
Varje år besöker närmare en miljon turister Milford Sound. Det finns en bilväg in till Milford och därifrån väljer många att åka med en utav alla utflyktsbåtar som finns.
Molnen låg lågt över bergen.
Det har funnits planer på att förbjuda kryssningstrafiken här då många anser att de stora kryssningsfartygen har en negativ visuell effekt. Men nyligen meddelade regeringen att kryssningsfartygen kommer att få fortsätta gå här, vilket var en enorm lättnad för kryssningsindustrin.
Några joggare skulle envisas om att springa när vi åkte genom fjorden, de fick springa sick sack mellan alla fotografer.
Så är vi nästan längst inne i fjorden och gör en 360 grader vändning.
Resan in och ut ur fjorden för de som båtarna varar i ungefär 1 timme.
Ingen trängsel i poolen denna dag.
Fjorden är som en vindtunnel och det började friska i ordentligt på vår väg tillbaka ut till havet.
Så det blev nästan tomt ute på däck, vilket jag bara blev glad över. Det var lite väl trångt på vägen in.
Stirling Falls
Så vackert landskap. De högst klipporna utmed fjorden är 1300 meter höga.
Fartyget känns inte så stort i denna miljö.
Lotsbåten följde med oss ut.
Läckert med molnen över bergstopparna.
Lotsbåten hämtade upp på lotsen och parkvakten. Det var mycket intressant att få lyssna på parkvakten hela resan som hade många berättelser att förtälja.
Själva inloppet till fjorden är verkligen smalt, när man såg det från håll kändes det inte som att Royal Princess skulle få plats här.
En sista vy över fjorden.
Det var verkligen en perfekt dag att uppleva fjordarna, jag kunde inte ha önskat något bättre. Kryssningsmässigt var detta en av de bästa dagarna som jag någonsin har upplevt på ett kryssningsfartyg. Efter detta väntade två dagar till sjöss medan vi satte kurs mot Sydney.
Denna kväll var det italiensk meny i restaurangen. Jag passade på att äta en seafood antipasto och kalvscaloppine, mycket gott.
Dags att fortsätta med rundvandringen ombord. Denna gång från däck 6.
Vi börjar med Churchill som tidigare var cigarrummet, men enligt australiensk lag är det het förbjudet att röka inomhus och därför har rummet gjorts om till spelrum.
Bredvid kasinot finns Double down bar, tidigare var det en mysig bar att sitta i, nu är det istället en rökfri del av kasinot. Dock som jag nämnde är även kasinot rökfritt när fartyget seglar runt Australien, på sommaren när fartyget går i Alaska är det dock annorlunda.
Ingången till det stora kasinot.
Som på alla amerikanska fartyg är kasinot enormt stort.
Bellini’s bar vid Piazza.
Alfredo’s pizza som tidigare var gratis kostar nu 15 dollar. Dock ingår den om man har Princess pluspaket. Jag åt här för några år sedan när det var gratis och även om pizzorna var goda, skulle jag inte betala 15 dollar extra för dem, det finns lika bra pizzor att få vid poolen som är gratis.
Fotogalleriet, jag tycker det är bra att de inte skriver ut alla foton längre, utan man får titta på de digitalt. Frågan är dock varför man behöver så mycket yta nu, skulle vara perfekt med fler sittplatser, det är ofta trångt runt piazzan under kvällen.
Istället för ett hyttkort, använder Princess en medaljong som man hänger runt halsen. Jag gillar systemet och det faktum att man nästan aldrig behöver räcka fram medaljongen utan den kan läsas av på håll gör allt mycket lättare.
Ombord finns det tre huvudrestauranger med olika koncept. Dels har vi här Concerto dining room, som erbjuder ”walk in” middag, man behöver alltså inte reservera något i förväg utan det är bara att komma hit. Restaurangen används även för svitgäster som kan äta frukost och lunch här.
Vi åt aldrig i denna restaurang, men det är samma meny som serveras i alla tre huvudrestauranger.
Snygg matta i trapphuset.
För att komma till Allegro dining room i aktern på däck 6 måste man ta sig till det aktra trapphuset på däck 7 och gå ner. Det går inte att nå den från däck 6 eftersom köket ligger i vägen. I Allegro dining room är det flexibel middag som gäller, men man bokar ett bord innan via appen. Vi åt middag här oftast och hade inga problem då vi hade reserverat bord flera månader innan. Generellt var servicen både snabb och bra här inne, men vid ett par tillfällen gick det långsammare och middagen varade i närmare 2 timmar…. Utöver middag serveras även frukost och lunch (dagar till havs) för alla passagerare. Skönt att slippa stöket i buffén, dock var servicen ännu långsammare här på morgonen, tyvärr.
Vidare ner på däck 5.
Ingången till spaavdelningen.
Det är lite ovanligt att hitta spaavdelningen så långt ner i fartyget, vanligtvis brukar det ligga högre upp i anslutning till gymmet.
Receptionen och utflyktsdisken. Jag behövde aldrig gå hit under resan. Det som är bra med Princess app är att man kan chatta direkt med receptionen, så när vi hade problem med toaletten så skrev vi bara till dem och de skickade dit en reparatör på en gång.
Sabatini’s är den italienska specialrestaurangen ombord. De höjde nyligen priset till 55 dollar, vilket jag tycker ligger i överkant. Eftersom vi var väldigt nöjda med maten i huvudrestaurangen så kände vi inget behov av att gå hit.
Piazzan sedd från botten.
Här nere finns bl.a. international café som serverar godbitar och kaffe dygnet runt.
Vines wine bar
Gelato där man får betala extra för glass.
Internet café
Good Spirits at Sea. Det som är synd är att alla barer ligger vid Piazza, så under kvällen när det är fullt håll igång här med underhållning, så är det svårt att hitta en bar där man bara kan ta det lugnt. Det bästa alternativet är isåfall Wheelhouse bar på däck 7, men även där brukar en trubadur spela.
Symphony dining room, erbjuder traditionella sittningar, en tidig klockan 17 och en senare klockan 19.15. Vi åt på den sena sittningen ett par gånger och jag upplevde servicen som bättre här och det gick även snabbare att få maten.
Vad erbjuder Princess för aktiviteter under en dag till havs? Dels kan man spela ”deal or no deal”. Men efter att ha åkt Norwegian Gem i höstas där de körde denna nästan varje dag, så har jag tröttnat lite på att titta.
Om man är Platinum (minst 5 kryssningar) eller Elitemedlem (minst 15 kryssningar) på Princess blir man inbjuden till Captain’s circle cocktail party, där man får skåla med kapten. Utav de 4600 passagerarena ombord var 482 st platinummedlemmar och 390 elitemedlemmar.
Kapten Steven Holland från England har jobbat för Princess Cruises sedan 1999.
Nästsista middagen ombord var en galamiddag som bjöd på bland annat ”Beef and reef”, oxfilé med räkdumplings.
Stående ovationer för den fantastiska kökspersonalen.
Denna kväll var det föreställningen ”Encore”, baserat på opera.
Den fantastiska Lisa Lottie visade på full kroppskontroll på piazzan.
Nästa morgon blev det frukost i huvudrestaurangen. Något som är trevligt med Princess är att det alltid har två unika rätter till frukosten som byts ut varje dag. En kall rätt och en varm rätt. Denna morgon var det mexikanska huevos rancheros.
Denna dag var det också Alla hjärtans dag, första gången jag firade det ombord på ett kryssningsfartyg.
Kökschefen tillsammans med restaurangchefen höll i en matlagningskurs med en del humor. Tyvärr kör samma skämt varje gång jag har sett den på Princess, så det blir lite långtråkigt i längden. Restaurangchefen var också lite irriterande för att han tjatade hela tiden om att vi skulle ge högsta betyg 10 av 10 till maten och servicen i restaurangerna i den enkät som Princess skickar ut till alla efter kryssningen. Jag gav inte 10 för det finns alltid delar som kan förbättras.
Efter matlagningen fick vi gå in i det mindre köket på däck 6 (det stora köket ligger längre ner i fartyget). Visste ni i att i genomsnitt så används 680 kg mjöl dagligen i bageriet, det tillagas 635 kg kyckling och 770 kg nötkött varje dag ombord?
Befälen ombord mötte passagerarna i rasande tornet.
Denna lunch bjöd de på skaldjursbuffé, kön slingrade sig lång genom hela restaurangen.
Även krabbor fanns att tillgå, som jag förvisso tyckte var rätt så smaklösa. Men de asiatiska passagerarna verkade uppskatta dessa och kom med full tallrikar.
De hade även gjort massor av vackra sushi.
Min lunch, inte helt fel. Även om skaldjursbuffén på Birka är ännu bättre.
I princip alla utedäck var avstängda då det blåste en hel del, så det var inte de roligaste dagarna till havs då vi var tvungna att stanna inomhus.
Voice Ocean, är en tävling där passagerarna får sjunga och en jury bestående av fartygets artister. Väldigt duktiga passagerare man blir verkligen imponerad.
Fartygets dansare bjöd på en liten show med kärlekslåtar.
I buffén fanns det gott om tårtor som man kunde smaka på dagen till ära.
Dansklass i piazzan.
Balkongen var det enda stället jag kunde sitta ute på.
Sista natten och alla väskor placeras ut i korridoren.
En särskild valentinsmeny serverades med dessa fantastiska kammusslor.
Princess Love Boat dream som finns på menyn varje dag, men passande särskilt bra dagen till ära.
Hjärtat i piazzan finns alltid där, men var prytt med blommor dagen till ära.
I teatern hade de en game show för att se hur bra olika par egentligen kände varandra.
Den sista showen ombord innehöll alla dansar och musiker som har uppträtt under kryssningen. Det har absolut inte varit något fel på underhållningen ombord, men under denna kryssning höll den inte lika hög standard som jag är van med.
Vi skulle ha anlänt till Sydney redan klockan 6. Men fartyget hade haft problem med en maskinen under natten och blev cirka två timmar sen. När vi blev sena fick man bra bilder på operahuset.
Eftersom vi var sena så blev disembarkeringen helt omkastad. Det ledde till extremt långa köer genom passkontrollen och tullen. Det tog över en timme innan vi kom iland.
Väskorna var bra organiserade och vi gick till hyrbilsfirman för att hämta vår hyrbil.
Kryssningsfartygen lägger till centralt i stan, en utmärkt plats för sightseeing. Vi tog ut vår hyrbil och fortsatte mot vårt hotell norr om stan.
Jag var väldigt nöjd med min kryssning med Princess som vanligt. Matkvalitén var hög och servicen låg på topp. Det märks att fartyget är 12 år gammalt och det börjar bli lite slitet i vissa områden. Fartyget skulle behöva en liten uppgradering liknande inredning på systerfartyget Enchanted som känns mycket mer modern. Som jag tidigare har sagt var kryssningen en av de bästa jag har varit på rent destinationsmässigt. Alla stoppen var trevliga och intressanta och fjordarna var verkligen en once in a lifetime upplevelse.
Sjöfartsbloggarna | Nordic ferries 