Efter att i ett antal år rest runt med färjorna på Östersjön och västkusten, kände jag att mina vyer behövde vidgas. Därför bestämde jag mig för att testa några färjor över Irländska sjön. Först var det tänkt att jag skulle åka Oscar Wilde och Stena Europe, men tyvärr ersattes den senare av Stena Nordica.

Resan började med SAS från Arlanda i en Boeing 737 till Dublin. En behaglig resa på 2,5 timmar, trots ett fullsatt plan.

Flygbussen in till Dublin tar bara 25 minuter och då hade jag drygt en timme på mig att ta mig till tågstationen för vidare färd mot Rosslare.

Intercitytåget var bekvämt och eftersom det inte går så snabbt hinner man se mycket av det irländska landskapet. Det enda jag saknade var en bistro, de gick visserligen runt med en snacksvagn.

I Rosslare checkade jag in på hotellet som låg precis vid hamnen. För 400 kr per natt för ett enkelrum fick jag till och med en balkong, perfekt för en shipspotter.

Den första färja jag fick se var Stena Horizon. Hon fördes över till Stena så sent som 2014 när de köpte Celtic Link och går i trafik mellan Rosslare och Cherbourg.

Till kvällen kom Oscar Wilde och Stena Nordica in, som båda är ersättningsfartyg på linjerna till Wales.

Nästa morgon gick jag bort mot passagerarterminal, som man kan kalla allt annat än modern och fräsch.

Trots att hamnen har landgångar för passagerare, så används de inte längre, istället fick vi åka ombord på Oscar Wilde med en gammal skolbuss.

Längst föröver på däck 7 hittar man ”The Merrion Lounge”. Ett perfekt ställe att njuta av utsikten och spana efter sjöfågel.

Det mesta av inredningen är identisk från tiden då hon gick för Color Line.

Under Color Lines tid hette loungen Harmony.

Soldäcket ombord är enormt med vy åt alla olika riktningar.

På Stena Nordica kunde man se blå färg, frågan är om det är från tiden hos GNV eller DFDS.

På skorstenen kan man urskilja de gamla loggorna, Color Line och Jahre Line.

Stena Nordica ersatte under denna period Stena Europe på rutten till Fishguard.

När hon var på Östersjön var skorstenen helt vit, men de har lyckats måla dit en Stenalogga. Hon kommer att komma tillbaka till Östersjön efter ett tag på Irländska sjön.

Hytterna är utspridda på tre däck.

Alltid bättre att vara övertydlig och ha två nummerskyltar på dörren.

Ute på Irländska sjön blåste det över 20 m/s i byarna och det kändes, som tur var hade vi medvind på vägen dit.

Högst upp på däck 11 kan man står ovanför bryggan.

Intressant trapphus…

The Left Bank Brasserie nu en cafeteria, tidigare bufférestaurang.

En vanlig syn på Irländska sjön är Bahamasflaggade färjor. På Östersjön är det främst Polenfärjorna som är registrerade på Bahamas.

Inseglingen till Pembroke är vacker med de höga klipporna. På bilden syns fyren St. Ann’s Head.

Wales flagga i masten.

Fortet West Blockhouse från mitten av 1800-talet och byggdes för att skydda landet från Napoleon III.

Lotsbåt på väg ut till ett tankfartyg.

På motsatt sida av West Blockhouse ligger Thorn Island med ett fort som byggdes under samma tidsperiod.

Bredvid den viktiga djuphavshamnen Milford Haven ligger Stack Rock Fort.

Den danska tankern Bro Designer.

Hamnen kan ta emot fartyg med ett djupgående på 17 meter.

Bion ombord uppe på däck 10, lite slöseri att visa film på ett ställe som har så fin utsikt.

Vilstolssalong bredvid bion.

Arkaden längs däck 7 med a la carterestaurangen The Berneval till höger. Tyvärr var denna och steakhouse stängt under tiden fartyget inte går till Frankrike.

Café Lafayette

Alla fotpassagerare fick vänta på att det var tomt på bildäck, innan vi fick åka iland med en minibuss. Nu var det förstås bara runt 60 passagerare totalt, varav 5 fotpassagerare, så det flöt på bra.

I Pembroke dock gick jag runt i drygt 2 timmar och hittade dessa svenska hus.

Jag hade gärna åkt in till den historiskt gamla staden Pembroke, tyvärr fanns det ingen tid för det denna gång, men jag kommer definitivt tillbaka.

Passpolisen blev lite förvånad att jag skulle åka tillbaka efter bara två timmar i staden, men när jag förklarade att jag var en fartygsnörd så blev de väl eventuellt mer förstående.

The Gaiety Lounge i aktern på däck 7, här har man under högsäsong upptränande för både barn och vuxna. På denna avgång fick vi underhålla oss själv istället.

Den något slitna landgången slapp vi använda. Jag tror inte heller att den används för den ordinarie färjan på rutten Isle of Inishmore.

Holländsk flaggade tankern Thun Galaxy.

Så lämnar vi den vackra Walesiska kusten bakom oss.

Ett sånt här roligt trapphus som går kors och tvärs.

Receptionsaulan, med den gamla Jahre Line loggan i taket.

Till middag blev det en tandoorikyckling i cafeterian. Det var hemlagat och gott till ett högst överkomligt pris. Jag var något förvånad över att de flesta i servicebesättningen var östeuropéer, men de gjorde ett bra jobb och gav fin service.

På tillbakavägen hade vi motvind och det gungade en hel del.

Det blåste så kraftigt att alla utedäck stängdes.

Trevliga affischer.

Avslutningsvis en bild på pianobaren. Sammantaget var det spännande att få åka med en f.d. norsk färja och hon har många likheter med Mariella och Princess Maria. Även om inredningen inte har uppdateras på flera år, har hon fortfarande kvar en maritim och mysig känsla ombord. Jag hoppas i framtiden hinna med en tur till Frankrike för att få uppleva hela fartygets serviceutbud.

Fortsättning följer
/Kim Viktor