Följande morgon gick jag åter ner till terminalen. Normalt sett är det Stena Europe som går på rutten till Fishguard och det var även henne som jag hade bokat resa med. Men tyvärr skulle hon på varvsbesök just då och ersattes av Stena Nordica. Eftersom landgången inte passade till Stena Nordica fick jag åka buss även denna morgon.

Oscar Wilde lägger ut för ännu en resa mot Pembroke. Fartyget är dock ingen ovanlig syn i Rosslare eftersom hon går till Frankrike härifrån cirka 10 månader om året.

Trist att jag inte fick använda denna ”moderna” landgång.

Från den här kajen gick HSC Stena Lynx III som sista snabbfärja från Rosslare, sista turen gick 2011.

Ombord på Stena Nordica, hyttdäcket på däck 5.

Alla allmänna utrymmen finns på däck 4, bl.a. fartygets enda restaurang Metropolitan Grill.

Det märks att mycket av inredningen förnyades sist hon gick på irländska sjön med bilder på The Beatles m.fl.

En lång och trång korridor mellan restaurangen och receptionen. Till vänster hittar man Stena Plus Lounge, för de som vill betala lite extra för att få sitta i lugn och ro med lite snacks. Till höger ligger den liten butik.

Det här var min lunch och tyvärr så smakade det inte bättre än vad det såg ut. Troligtvis en av de sämsta måltiderna jag har haft på en färja.

Stena Nordica byggdes ursprungligen som European Ambassador och levererades till P&O Ferries 2000 för trafik på Irländska sjön. 2004 såldes hon vidare till Stena och sattes då in mellan Karlskrona-Gdynia. Därefter återkom hon till Irländska sjön 2008 men denna gång i Stenas färger. 2015 chartrade DFDS färjan och satte in henne mellan Dover-Calais under namnet Malo Seaways. Förra året var hon utchartrad till italienska GNV, men har nu återvänt till Stena Lines linjenät.

Receptionen, här var även landstigning för fotpassagerare när hon gick till Polen.

Längst föröver finns det en mysig bar.

Metropolitan bar, för oss Skandinaver är Metropolitan främst en a la carterestaurang, men koncepten används lite annorlunda här.

Bogvisiret har öppnats, med det go över 20 minuter att lägga till.

Jag hade två timmar på mig att titta runt i Fishguard, inte en lika spännande ort som Pembroke, så det blev mest promenad runt hamnen.

Som svensk får jag vårkänslor när jag åter får se vadare som strandskator och storspovar.

Den kombinerade färje- och tågterminalen i Fishguard. Jag vet faktiskt inte vad det var de firade.

Bussen som vi åkte på med i Rosslare följde med hela resan. Nu var det långt ifrån fullt på bildäcket, så den tog inte allt för stor del av kapaciteten.

Landgången som används av Stena Europe.

Högst upp på däck 6 finns ett stort öppet utedäck.

Vi avgick ifrån hamnen 30 minuter försenade, men det kördes fort ikapp och vi kom fram i tid.

Längst akterut ligger den vilstolssalong, tills nyligen var det en trevlig lounge med fåtöljer och soffor, men för att anpassa henne för den framtida trafiken på Östersjön sattes istället vilstolar in. Från allra första början fanns det hytter här, därav de små fönstren.

Så lägger vi till i Rosslare igen. Det var en trevlig resa med Stena Nordica, även om maten kunde ha varit betydligt bättre. Besättningen var blandad med britter från Stena Europe och östeuropéer.

Långt ifrån fullt med långtradare på trailerdäck. Stena Nordica har nog mer lastkapacitet än vad som egentligen behövs för rutten.

Då var det söndag och jag skulle påbörja min långa resa tillbaka till Stockholm.

Hotellet jag bodde på var långt ifrån vackert på utsidan.

Dags att ta intercity tillbaka till Dublin.

Stena försöker vitsa till det. Är man från Göteborg så är man. 😉

Den närmaste staden till Rosslare är Wexford, verkade var en mysig gammal stad. Här tänker jag stanna nästa gång jag har vägarna förbi.

Nästan 3 timmar senare var jag uppe i Dublin. Färjorna Norbank och European Endeavour låg inne, båda går till Liverpool.

Lite nostalgi på skylten. Både Norfolkline och Seacat är numer ett minne blott.

Intressant arkitektur…. I förgrunden syns en av flygbussarna.

Fartyget Cill Airne byggd 1961, fungerade från början som tenderbåt till de stora Amerikabåtarna som inte kunde gå in i Cork.

Hamnkonst, här är man stolt över sitt sjöfartsarv.

Anrika Trinity College, grundat redan 1592.

Själva ”downtown” är mysig, men det var väldigt mycket turister och mycket trafik.

Efter tre dagar på Irland var det tid att åka hem. Söndagseftermiddagar kanske inte är den bästa restiden, det var otroligt mycket folk på flygplatsen och det tog över 45 minuter att komma igenom säkerhetskontrollen. Och nej jag åkte inte hem med Ryanair, med deras plan var helt klart i majoritet vid terminal 1 (vilket förstås inte är så förvånande). Sammanfattningsvis var det kul att få åka komma till Irland och testa deras färjor. Innan resan hade jag bara väntat mig regn och blåst, men vädret gjorde mig verkligen positivt överraskad. Till Irland kommer jag definitivt att åka tillbaka, var säkra på det.

Tack för att ni har hängt med!
/Kim Viktor