Kryssning med Thomson Spirit i Adriatiska havet

Planering

Jag har alltid tyckt att sommaren ska upplevas i norra Europa. Detta år blev det ändring på det och semesterresan gick ner till Medelhavet. Det hela började med att jag fick ett bra erbjudande från Cunard sent på våren för en kryssning mellan Aten och Venedig. Dessvärre visade det sig att datumet inte passade oss och jag fick leta vidare. Till slut fastnade jag för Thomson (nytt rederi för mig) och valet stod mellan Thomson Spirit från Dubrovnik och Thomson Dream från Korfu, både anlöpte liknande hamnar. Balkonghytterna var slut på båda fartygen (finns inte så många) och då kändes Thomson Spirit som ett mer spännande val.  Dessutom ville vi tillbringa några dagar extra i Kroatien.

För flygresan valde vi SAS som var billigare än Norwegian (i vart fall om man ville ha med bagage). Det var först gången jag fick flyga med en A320neo, fantastiskt hur tystlåtet planet var och med hög komfort ombord.

Flygresan gick på strax under 3 timmar. Här en vy från inflygningen till Dubrovnik.

Bra med USB-tuttag vid varje säte. Till hösten kommer dessa plan också att få WiFi.

Till terminalen fick vi åka med dessa roliga bussar.

Med taxi tar det drygt 30 minuter från flygplatsen in till gamla stan. Vi bodde på ett litet ”guest house” precis utanför stadsmuren.

Gamla staden var välbesökt så här på kvällskvisten, men inget jämfört med hur det kan vara på dagarna. Vissa dagar är det så trångt att man bokstavligen inte kommer fram. Borgmästaren i staden har pekat ut den stora mängd passagerare som kommer med kryssningsfartygen som ett hot mot världsarvet. Därför är det nog troligt att det i framtiden kan komma liknande restriktioner som i Venedig även här (t.ex. max 5 fartyg inne samma dag). Förra året hade Dubrovnik 529 kryssningsanlöp och 800 000 passagerare en ökning med över 50 anlöp från 2015.

Den 300 meter långa gågatan Stradun går igenom hela gamla staden i öst-västlig riktning.

Efter en god nattsömn i värmen (skulle bli betydligt värre med värmen…) var det dags för en dagsutflykt till nationalparken på ön Mljet. En taxi hämtade oss vid vårt boende och tog oss ner till hamnen. Vi kom fram lagom till att Thomson Dream la till. Nyrenoverade Queen Victoria låg redan vid kaj.

Tyvärr skulle vi inte åka denna skönhet, men jag ska inte klaga när jag fick åka….

…en f.d. norsk katamaran. Hon byggdes i Norge 1990 och levererades till Holländska Rederij Doeksen med namnet Stuifdjik. 1992 såldes hon till norska Møre og Romsdal Fylkesbåtar och fick namnet Lauparen. Rederiet startade tillsammans med Fosen Trafikklag ”Kystekspressen” med trafik mellan Trondheim och Kristiansund. På den linjen gick Lauparen fram till 2002, då Mørejarl och Ladejarl levererades. Lauparen såldes till Kroatien och har sedan dess gått från Dubrovnik till bl.a. Mljet och Korčula. Ersättaren Mørejarl såldes också till Kroatien och henne kan man hitta i Split. Ja det var väl ungefär det jag kunde om norska snabbåtar. 😉

Hela rutten.

Norska skyltar kvar ombord. Dock verkade de inte gälla längre då det var tillåtet att vistas ute på akterdäcket.

Katamaranen har plats för 200 passagerare på två däck.

Huvudsalongen

Övre salongen, folk verkar njuta av den vackra utsikten utanför…. 😉

Resan till Polače tog 1 timme och 40 minuter, väl iland tog vi en minibuss upp till nationalparkens entré. Passagerarbåten Štít (som jag tyvärr inte vet någon historia alls om 😉 ) tog oss till Jungfru Marias ö och dess kloster samt kyrka.

Klostret byggdes redan i slutet av 1100-talet, medan kyrkan (på bilden) kom till under 1600-talet.

Utsikt mot vattnet som från början var en sötvattensjö, men nu består av saltvatten.

Moračnik tog oss tillbaka till ”fastlandet”. Där vi tog en promenad i skogen med vackra havsvikarna.

En del människor såg lite besvärade ut och det kan nog bero på den 35 gradiga värmen. Jag mådde däremot prima, än så länge…

Nationalparken grundades 1960 och omfattar 5400 hektar. 119 olika fågelarter har sitt hem här.

I inträdesavgiften (160 kr) till parken ingår båtresan till Jungfru Marias ö.

Nona Ana tog oss tillbaka till Dubrovnik efter drygt 6 timmar på denna vackra ö.

Huvudhamnen på Mljet är Sobra, dit går bilfärjan Lubenice.

Lite färg på rampen skulle nog inte skada…

Kuperat landskap.

I 25 knop satte vi fart mot Dubrovnik.

Thomson Dream (ex. Homeric, Westerdam, Costa Europa) har varit i Thomsons flotta sedan 2010. Det här blir hennes sista säsong med bas i Korfu, nästa år tar TUI Discovery 2 (ex. Legend of the Seas) över dessa kryssningar.

Queen Victoria renoverades i våras för 50 miljoner dollar. Bl.a. fick hon en påbyggnad i aktern, liknande den Queen Elizabeth har.

Lotsen ska av.

Australiensare ombord.

Så var resan med katamaranen över. Alltid trevligt att få åka med en gammal norska. 😉

Utsikt över den gamla staden följande morgon.

Dubrovnik lastade inför resa till italienska Bari. Fartyget byggdes 1979 som Connacht och började sin karriär på Irländska sjön. Senare övertog Brittany ferries färjan innan hon såldes till Kroatien 1996.

Thomson Spirit skulle först avgå från Dubrovnik 22, men eftersom vi var tvungna att checka ut från hotellet vid 10, så tog vi taxin direkt till kryssningsterminalen och var framme innan klockan 11. De flesta passagerare (99 % av alla var engelsmän) kom direkt med flyg från Storbritannien. Vi var nog inte många som hade bokat endast kryssning. När vi skulle hämta ut boardingkorten frågade personalen var vi kom ifrån och de såg lite chockade ut när jag sa Stockholm. 😉 Annars var det en smidig incheckning med det vanliga, fotografering (där jag alltid ser hemsk ut) och registrering av VISA-kort.

Dags att borda skönheten.

Som sagt blev det en insideshytt, kanske inte det roligaste, men det fungerade. Jag vill ändå spendera mest tid ute på däck.

Hytten kändes fräsch, skotten hade nog renoverats rätt så nyligen. I badrummet var det mer slitet och avloppsystemet fungerade inte perfekt.

Två Jadrolinija-färjor möts.

Som jag skrev så skulle vi inte avgå först 22, så det gick utmärkt att gå iland igen och upptäcka mer av staden.

Trimaranen Krilo Eclipse på ingående och även långa MSC Sinfonia smög sig in.

När det är 35 grader ute, finns det väl ingen bättre idé än att gå 500 trappsteg uppåt? 😉

Utsikten var värd ansträngningen.

Lite historia om fartyget jag åkte med. Hon byggdes för Holland America 1982 och fick namnet Nieuw Amsterdam. År 2000 köptes hon av American Classic Voyages och gick på kryssningar runt Hawaii. Rederiet gick i konkurs och Holland America övertog fartyget igen. Sedan 2004 ägs hon av Louis Cruise Line och har sedan dess varit utchartrad till Thomson Cruises. Det var tänkt att denna säsong skulle vara hennes sista hos Thomson, men de har valt att chartra henne i ytterligare ett år. Det var snack om att Celestyal skulle sätta in som andra fartyg runt Kuba, men med tanke på hur få balkonghytter hon har så känns det inte så troligt.

Avgång för spanska Pullmanturs Horizon.

Horizon gick tidigare för Pullmanturs dotterbolag Croisieres De France som var inriktat på franska kryssningsgäster. I våras lades rederiets verksamhet ner och fartyget överfördes till Pullmantur.

Horizon byggdes för Celebrity 1990. 18 år senare började Solstice-klassen leverers. Dessa systrar är nästan 3 gånger så stora som Horizon, utvecklingen har gått snabbt.

AIDAblu lämnade med destination Zadar.

MSC Sinfonia har lagt till rätt under Franjo Tuđmans bron. Som är uppkallad efter Kroatiens första president.

Oj den här skulle ju inte ha kommit med… Jaja här är ifall jag med solsting efter en segdragen säkerhetsövning. Där vi behövde ta på oss flytvästarna. Jag måste erkänna att besättningen fick hjälpa mig spänna fast flytvästen, sån här gammeldags teknik övergår mitt förstånd. 😉

I solnedgången strax efter klockan 20 lämnade MSC Sinfonia hamnen.

Solnedgångar skulle vi få se fler av, då det var sol varje dag. Till skillnad mot hur det var i Stockholm… 😉

Jag lovar det kommer mer….

/Kim Viktor