Jag hade tidigare åkt med Hurtigruten under alla årstider utom vintern. Min längtan efter att få se vinterklädda berg och fjordar var stor, så detta år slog jag till och gjorde en kortresa på tre dagar.

Inflygningen till Tromsö med SAS direktflyg från Stockholm passerade vackra vintervyer.

I Tromsö låg AIDAcara inne som var ute på norrskenskryssning från Hamburg. I skrivande stund är hon också ute på kryssning i Norge, men eftersom alla hamnar har stängts i Norge, har hon varit tvungen att vända tillbaka till Hamburg. När hon har anlänt dit kommer hon att bli liggande till åtminstone april (likt övriga AIDAfartyg).

Denna dag fick de tyska turisterna komma iland och uppleva ett vinterfint Tromsö.

Mitt fartyg M/S Spitsbergen skulle inte gå förrän 01.30 på natten, vilket betydde attt jag hade gott om tid att utforska staden. Det ymniga snöandet och den rätt så kalla vinden gjorde dock att jag inte ville vara ute allt för länge.

Strax innan midnatt anlände således M/S Spitsbergen till Tromsö.

Jag och ett 30-tal andra (mest utländska turister) checkade in och jag blev tilldelade min insideshytt på däck 4.

Jag gillar utformningen på däcksplanen med träfärg i bakgrunden. Dock kanske den inte är så tydlig för folk som ser lite sämre.

Spitsbergen har ett litet gym, men utsikt härifrån är ingen vidare, om man inte vill kolla på folk i bubbelpoolerna.

Bastun har däremot ett fint panoramafönster.

M/S Spitsbergen är byggd i Portugal 2009. Hon var tänkt att gå i trafik i Azorerna, men då hon inte uppfyllde beställarens krav, så blev hon avbeställd. Hurtigruten köpte fartyget 2015 och under ett år byggdes hon om till expeditionsfartyg vid Öresundsvarvet i Landskrona och Fosen Yard i Norge.

Den kombinerade receptionen och utflyktsdisken.

Arkaden ligger på babordssida istället för på styrbordssida på övriga Hurigrutenfartyg.

Bistron erbjuder mat för ruttresenärer och fika.

Vi närmade oss Harstad och mötte Viking Star på sin resa mot Tromsö.

Möte med nordgående Hurtigruten Polarlys. Tidigare var hon mitt favoritfartyg inredningsmässigt, idag är hon identisk med sina systrar.

Kystvaktens nya fartyg KV Bison, som har chartras in från Boa Offshore för 5 år.

Det var kaos i restaurangen när den öppnade för frukost vid 7. Detta berodde på att det var många som skulle åka på utflykt från Harstad. När jag gick och åt vid 8 hade det lugnat ner sig och det var lätt att hitta ett eget bord.

Hurtigruten har valt att ha många bord för två personer (på de andra fartygen fanns det främst bord för 6 personer eller fler förut).

En liten del av min frukost. I min biljett ingick ingen frukost, så jag var tvungen att köpa till den för 200 NOK. Utbudet på frukostbordet var rätt så bra, med mycket god kvalité och smak.

Jag gillar att Hurtigruten har kvar de skandinaviska smakerna, samtidigt som man har breddat utbudet till internationell standard.

Mefjellet på Grytøya utanför Harstad.

Panoramasalongen på Spitsbergen ligger på däcket under bryggan.

Explorer bar som även fungerar som föreläsningslokal.

Den 4,8 km långa Risøyrennan muddrades för Hurtigruten 1922.

På väg in mot Risøyhamn.

Andøybrua, som förbinder Andøya med Hinnøya.

Vädret i Vesterålen denna dag var helt perfekt och nära på vindstilla på förmiddagen.

Ejdrar i mängder lyfte när vi kom farande.

Längs med stränderna hade även is lagt sig.

En något steril hyttkorridor.

Butiken med allt man kan behöva under en expeditionsresa till norska priser.

Passagerare som ska vifta med flaggor när turistbussarna på utflykten passerar över bron till Sortland.

Sortland med sina 10500 invånare är det största samhället i Vesterålen.

I Sortland hade jag en halvtimme på mig att se byn.

Tillbaka vid Spitsbergen 5 minuter innan avgång.

Ett minne från tiden som portugisisk färja.

I Stokmarknes finns Hurtigrutenmuseet. Som passagerare på Hurtigruten får man betala 50 NOK i inträde. Museifartyget Finnmarken är för tillfället avstängt, då hon håller på att byggas in för att kunna bevaras bättre.

Här syns det att Spitsbergen inte är det största fartyget i flottan.

Efter en timme i Stokmarknes var det dags att fortsätta söderut.

Dagens höjdpunkt var passagen genom Raftsundet.

Raftsundet är 20 km lång och ligger mellan Austvågøya och Hinnøya.

Under vintertid går inte Hurtigruten in i Trollfjorden, men vänder precis utanför mynningen.

Folk samlades ute på däck, men istället för att stå och trängas ovanför bryggan, valde jag att ta stå i fören med fem andra.

Solen försvann efter en absolut underbar dag bland de norska fjällen.

Jag åt min middag i bistron som bjöd på färsk makrill.

I Svolvaer var det dags för mig att gå av.

Tack för denna resa Spitsbergen. Jag hade höga förväntningar inför min resa och alla dessa förväntningar infriades. Ett väldigt mysigt fartyg, lagom stor och fantastisk engagerad besättning.

Det blåste upp en hel del under kvällen. Min plan var att byta i Svolvaer till M/S Lofoten för att åka tillbaka till Tromsö. Men vinden satte stopp för Lofoten att komma in i Svolvaer. Personalen från hamnen kom och berättade för oss 10 passagerare som skulle ombord att anlöpet var inställt, men de visste inget mer. Jag ringde upp receptionen på M/S Lofoten (dåligt att de inte kunde kontakta mig…) och fick reda på att en utflyktsbuss som hade varit på en Vikingautflykt skulle hämta upp oss och ta oss vidare till nästa hamn, Stokmarknes. Bussresan tog över 2 timmar och vi kom fram till fartyget strax innan klockan 01 på natten. Under bussresan fick vi se lite norrsken, tyvärr fick jag inte lika bra bilder som de som var ombord på Lofoten.

Min utsideshytt på Loften. Trött som jag var efter denna ansträngande dag, gick jag direkt till bädd och sov som en stock.

Nästa morgon var det möte med sydgående Hurtigrutare i Harstad.

Huvudsalongen ombord.

Cafeterian som är öppen i princip dygnet runt.

Delar av hyttkorridorerna har fått stängas av med vattentätadörrar efter krav från norska myndigheter. Därför är det inte längre möjligt att gå från ena sidan av hyttdäcket till den andra.

Vid lunch blev det ett 30 minuters långt stopp i Finnsnes.

Finnsnes är centralort i Lenviks kommun i Troms fylke. Staden ligger vid Gisundet, vilket skiljer fastlandet från ön Senja

Inga besökare var välkomna ombord p.g.a. coronaviruset.

Landgången lyfts bort och vi är klara för avgång.

Den hemtrevliga restaurangen ombord.

Det trånga sundet vid Gibostad på ön Senja.

På väg in i Straumfjorden.

Klemmartind med sin 1047 meter över havet på vår styrbordssida.

Så har vi kommit fram till Nordens Paris, Tromsö.

Viking Star låg redan vid kaj.

Baren som renoverades för ett par år sedan.

Panormasalongen

Lite storleksskillnad på Lofoten och Viking Star. Ändå räknas Viking Star som ett litet kryssningsfartyg när hon kommer till Stockholm.

Hybridbåten Brim är ingen vacker skapelse.

Jag passade på att ta en promenad i det vackra vädret till flygplatsen på runt 1 timme, genom snöklädda gator.

Efter en så pass mild vinter som vi har haft i Stockholm i år, var denna minisemester precis vad jag behövde. Man blir aldrig besviken på en resa med Hurtigruten. Denna gång hade jag dessutom verkligen tur med vädret (förutom vinden). För er som vill gör en resa med Hurtigruten, men inte vill betala en förmögenhet så kan jag rekommendera en kortare sträcka. Det är fortfarande möjligt att uppleva väldigt mycket bara på ett par dagar.

Tack för att ni har läst och ta hand om er!
/Kim Viktor