Jag hade länge funderat på att ta en sväng upp till Umeå för att åka med Wasa Express innan hon skulle ersättas av nya Aurora Botnia, sen kom pandemin emellan och det var svårare att åka på nöjesresor. Nu under juli har dock Finland öppnat upp en aningen och det blev lättare att ta en tur. Jag flög upp till Umeå med Norwegian, trevligt att de börjar komma i gång igen så smått.
Anslutningsbussen till färjan gick passande nog förbi flygplatsen.
I Holmsund låg Wasa Express, som hade legat här över natten. Hon är byggd 1981 i Helsingfors som m/S Travemünde. År 1988 såldes hon till rederi AB Gotland. Efter några år i trafik på Engelska kanalen, chartrades hon av Silja Line och sattes in mellan Umeå och Vasa. När Destination Gotland tog över den upphandlade trafiken till Gotland 1998 sattes fartyget in som Thjelvar på Oskarshamn/Nynäshamn – Visby. I tre år var hon på charter hos Color Line och gick mellan Larvik – Frederikshavn/Hirtshals. Efter några år hos Scandlines och Fred. Olsen på Kanarieöarna återvände hon till linjen Umeå – Vasa 2012.
Gott om rallarrosor.
Hamnen i Holmsund har byggts om för att passa till Aurora Botnia som nu beräknas komma i trafik i början av augusti.
Ombordstigningen skedde via bildäck, alltid intressant att se när folk ska få med sig sina rullväskor över bilrampen.
Eftersom jag var på dagskryssning och skulle vara ombord på färjan i över 11 timmar valde jag att boka en daghytt.
Vi lämnade Holmsund i tid.
Den ombyggda piren.
Hejdå Sverige vi ses om några timmar igen.
Hyttkorridoren hade kvar sin mörka fina inredning.
Till lunch blev det dagens i cafeterian där man tog maten med plasthandskar.
Trapphallen
Utanför receptionen.
Utanför butiken och bufferestaurangen.
Utbudet i butiken är inte enormt. Däremot är det en bra blandning mellan alkohol, kosmetika och souvenirer.
De allmänna utrymmena finns över två däck.
Jutlandia Sea är ett av de senaste tillskotten i den svenska handelsflottan, då hon är chartrad av Wallenius SOL.
Det aktre trapphuset påminner mig om det på Scandinavia (Visby 1980).
Färjan har härliga soldäck.
I inloppet mot Vasa tätnade båttrafiken.
Den nya färjepiren för Aurora Botnia är ännu inte färdig.
Bulkfartyget Frisian Ino låg och lastade.
Finska kustbevakningen
Eftersom jag vid denna tidpunkt inte hade vaccinerat mig valde jag att stanna kvar ombord på fartyget, under de två timmar långa hamnuppehållet.
Den trevliga baren i fören på däck 8. Eftersom det var en måndagsavgång var det ingen underhållning i baren, men övriga dagar under sommaren har de en trubadur som spelar.
Cafeterian ett däck ner på däck 7.
A la carten ligger i anslutning till cafeterian.
Till hemresan hade jag bokat skärgårdsbordet.
Även om utbudet inte var lika stort som på färjorna i mellersta Östersjön, så smakade maten väldigt bra och var vällagad. Dessutom var det ett väldigt överkomligt pris också.
Även här skulle handskar användas när man tog mat.
Fyren Vaasa vid djupfarleden in till Vasa.
Minne från gotlandstiden.
Tillbaka i Holmsund.
Lekrummet var avstängt i coronatider.
Bildäcket ekade tomt på denna kvällstur.
Fotpassagerarna fick komma av innan fordonen.
Här var min första och sista resa med Wasa Express till ända. Jag är glad att jag fick möjlighet att åka med denna klassiska färja innan hon inom kort ska ner till Röda havet. Jag kommer troligtvis upp snart igen för att testa nya Aurora Botnia.
Hemresan från Umeå blev långtifrån vad som var planerat. Jag hade fått meddelande från Vy att mitt nattåg kunde bli upp till 6 timmar sent p.g.a. solkurvor (vilket i slutändan blev 10 timmar försenat). Det fick därför bli en natt i Umeå istället och morgonflyget med Norwegian för att hinna till jobbet nästa dag.
Kim Viktor