Ett fartyg som jag länge hade sett fram emot att få åka var DFDS nya ropax-färja Aura Seaways som kom till Östersjön i början av året. Senast DFDS själva beställde en nybyggd passagerarfärja var på 80-talet, så det var väl minst sagt dags igen. Min första skymt av färjan var dock inte en direkt imponerande syn, dimman låg tät i Stillerydhamnen utanför Karlshamn. Hamnen fick nyligen ett nytt färjeläge som är anpassat för Aura och har även förberetts med elanslutning. 

Incheckningen för fotpassagerare sker i en liten terminal och en timme innan avgång bussas man ut till färjan. Incheckningspersonalen lät något förvånande när jag började prata svenska med dem. Svenskar är inte direkt den största kundgruppen på denna linje. 

Jag valde en insideshytt som kostade en tusenlapp, helt okej standard även om det hade varit trevligt med lite mer färg. 

I toaletten fick man inte ens slänga toapapper. 

Hyttkorridorerna hade nästan sjukhuskänsla med kala väggar. Däremot var korridorerna väldigt breda och det gick utmärkt att mötas i dem. 

I hamnen låg även ett annat oidentifierbart fartyg. 

Den kinesiska varvsplåten. I skrivande stund är även systerfartyg Luna Seaways på väg mot Europa från Kina.  

A la carte-restaurangen Mare Balticum med väldigt stilfull inredning. Under hela kvällen var det bara runt 5 personer som åt här inne. 

Maten var bland de bättre jag har ätit på Östersjön. Till förrätt blev det skaldjurssoppa och till varmrätt anka med primörer. Menyn är skapad av en känd litauisk kock och allt smakade verkligen utmärkt. Dessutom var priset väldigt lågt, 6 euro för förrätten, 14 euro för varmrätten och ett glas vin för 4 euro!! 

Light house café tar man kan ta sig en kaffe eller någon enklare rätt. 

I anslutning till caféet ligger butiken som förvånansvärt knappt sålde någon alkohol alls. Desto mer parfymer, vet dock inte om klientelet på dessa färjor är särskilt intresserade av kosmetika. 😉 

Frukostkupongen var handskriven. 

I fören på däck 9 finns baren och bufférestaurangen. 

Receptionen som faktiskt var bemannad större delen av resan. 

Baren ombord är riktigt mysig. Den har öppet både på kvällen och på morgonen. 

På morgonen var det lugnt och skönt i 7 Seas bufférestaurang Långtradarchaufförerna har en egen restaurang, så det är bara ”vanliga” passagerare som använder 7 seas. 

Merparten av maten lades upp av besättningen och jag tror kvinnan bakom disken trodde jag var väldigt hungrig. Jag brukar inte lämna mat, men 6 skivor med bacon blev för mycket även för mig… Annars riktigt bra frukost till ett mycket rimligt pris. Ett stort plus också för att specialkaffe som espresso och cappuccino ingår i priset. 

Vid inloppet till hamnen i Klaipeda höll de på att förlänga vågbrytaren. 

Skorstenarna kan man säga mycket om, men de är inte de snyggaste på Östersjön. Aura Seaways har en imponerande lastkapacitet på 4500 lastmeter. 

Mudderfartyget Embla R. 

Ett par svävare på kustbevakningens anläggning. 

Containerfartyget Heinrich Schpers. Klaipeda är den hamn i Baltikum som hanterar flest containrar, förra året hanterades nästan 700 000 TEU. 

Ark Dana trafikerar DFDS roro-linje till Danmark. 

LNG-tankfartyget Independence, som har kapacitet för 170 000 kubikmeter naturgas. 

Biltransportfartyget Pagna låg vid DFDS gamla terminal. Tur att de har flyttat närmare stan nu. 

Soldäcket på Aura är stort med gott om utrymme på både babords- och styrbordssida. 

Ännu ett containerfartyg. 

Lekrummet på Aura ligger bredvid caféet och känns väldigt spartanskt. 

Dags att åka buss igen. 

Efter att bussen har släppt av en, måste man gå en lång gång över järnvägen till terminalbyggnaden. 

Vädret den dag var perfekt för en långpromenad. Många ställen i stan flaggade med den Ukrainska flaggan. 

Jag tog färjan över till Kuriska näset. 

På den norra delen av Kuriska näset finns olika museer och utställningar, bl.a. kan man hitta äldre fartyg här. Lituanika-1 var den första U-båten som byggdes i Litauen 1968. 

Man kan varna för fästingar på olika sätt….

Fortet med historiska museet och i bakgrunden delfinariet. 

Annars är Kuriska näset känt för dess fantastiska ständer. Nog blev man badsugen, om det inte bara hade varit 5 grader i luften. 

En fullastad Marco Polo på ingående. 

TT-lines Klaipeda-rutt har funnits i tre år nu och trafikeras främst av Marco Polo, men även rederiets andra fartyg går hit ibland. 

En viss skillnad både storleksmässigt och kvalitetsmässigt. 

Aura Seaways låg inne hela dagen för att vid 21 avgå tillbaka till Karlshamn. Som synes lastar och lossar man endast över aktern, vilket även övriga fartyg på linjen (med undantag för Patria Seaways) gör. 

Jag kan säga att hon kändes enorm när man kom så nära henne. Hon är ändå 230 meter lång och 32 meter bred. 

Sedan blev det en promenad på dryga timmen till TT-lines terminal. 

Ombordstigningen på Marco Polo gick långt ifrån bra. Jag skickade in i terminalen hos en jättetrevlig man som pratade perfekt engelska. Sedan fick jag åka buss fram till fartyget. Jag var ensam passagerare och busschauffören glömde att släppa av mig, istället gick han sin väg och jag satt instängd i minibussen. Efter att ha suttit i bussen i 1,5 timme, när det endast var 15 minuter kvar till avgång, lyckades jag tillslut få en hamnarbetares uppmärksamhet, men han trodde jag ville åka tillbaka till terminalen och började köra dit. Jag lyckades på något sätt få honom att förstå att jag bara ville på färjan, trots att han inte kunde någon engelska alls. 10 minuter innan avgång kunde jag tillslut kliva på och då hade alla långtradare redan åkt på och de förberedde för att stänga rampen. När jag kom hem kontaktade jag TT-line och fick bonuspoäng plus en frukost för framtida resor som plåster på såren. Jag var mest lycklig att jag kom med färjan överhuvudtaget…

Marco Polo kan jag direkt säga är ingen lyxfärja. Ombord finns det en kombinerad restaurang/bar/butik som saknar fönster. 

Jag tog en av de nya hytterna som byggdes till när TT-line köpte fartyget från Italien. Hytten höll helt okej standard, men tyvärr fungerade inga svenska eller internationella kanaler på TVn, det enda var en kristenkanal på engelska plus litausika och ryska kanaler. Så efter en natt på Marco Polo blev jag frälst. 

Redo för avgång. 

Tankfartyg på rad. 

Victoria Seaways hade ankommit från Kiel. En viss skillnad i storlek på föregångaren och efterträdaren. 

Hyttkorridoren i den nybyggda delen som kom till 2019. 

Öppettiderna ombord. Det mesta var bara öppet i några timmar i samband med avgång och ankomst. Resten av tiden fick man roa sig själv. 

Maten ombord var intressant. Allvarligt talat så var den bedrövlig, även om den bara kostade 125 kronor. 

En timme efter att restaurangen hade öppnat hade alla redan ätit upp sin mat. 

Marco Polo har 78 hytter och tar som högst 215 passagerare. 

Gången mellan den nybyggda delen och den gamla delen av fartyget. 

Hyttkorridor i den gamla delen. Trång att mötas i och många går här eftersom den leder till restaurangen. 

Jag hade en skön nattsömn och vaknade till soligt Östersjön nästa morgon. 

Något som är bra på Marco Polo det rymliga soldäcket. 

Frukosten var inte mycket bättre än middagen. Äggröran kändes bara som en vattnig blandning. 

Det hyttkortet man fick vid incheckningen hade texten att den inte var giltig. Jag gick till receptionen för att få be om ett riktigt hyttkort och får till svar att den ändå funkar som hyttnyckel. Kortet funkade ändå inte och jag fick ett plastkort istället. 

En hytt i den gamla delen. 

I Trelleborg var det disigt. 

Vi la till vid en av de nyaste kajerna. Nu är alla kajer färdigbyggd och invigningen av de sista ska ske nästa vecka. 

Panoramaloungen är ändå ett helt okej ställe ombord. 

Det finns även en liten lekhörna här. Denna del byggdes också på när TT-line köpte fartyget. 

Ifall man inte vill köpa en hytt, så finns 30 vilstolar. 

Som tur var gick disembarkeringen fortare än ombordstigningen. Jag begav mig till utkiken för lite shipspotting. Klockan 15 lade Marco Polo ut igen mot Klaipeda. 

Robin Hood avgick mot Travemünde. 

Tom Sawyer avgick mot Rostock. 

Inne låg också Stenas två Rostockfärjor. 

Tom Sawyer har nyligen bytt flagg till cypriotisk, nu när TT-lines tyskflaggade nybygge Nils Holgersson är på väg till Östersjön. Tom Sawyer verkar gå oftare till Klaipeda i sommar, som nästan kommer få daglig trafik. 

Galielusz är ett systerfartyg till Marco Polo. 

Skåne är en av de två järnvägsfärjor vi har kvar i Sverige (som faktiskt fraktar tåg). 

Peter Pan som snart ska döpas om till Tinker Bell (Tingeling på svenska). 

TT-lines två svenskflaggade fartyg. Den ena är något rostigare än den andra. 

Efter ett par sköna dagar på södra Östersjön tog jag tåget tillbaka till Stockholm. Det är alltid roligt att testa nya färjor och Aura Seaways var verkligen en hit, henne kommer jag åka med flera gånger. Samtidigt är Klaipeda ett mycket trevligt resmål och väl värt ett besök för er som inte har varit där. 

Tack för titten! Njut av vårvädret!

/Kim Viktor