
Ett givet resmål när man är i Neapel är ön Capri. Beroende på fartyg är restiden över endast runt 1 timme.

Vi valde den långsamma färjan Driade som tog närmare 1,5 timme.

Ombord finns en huvudsalong.

Samt en mindre avdelning med en cafeteria.


Fartyget är byggt 1980 och har sedan dess trafikerat olika linjer runt Neapel, främst till öarna Capri och Ischia.

Kapaciteten är på 690 passagerare och 45 bilar.

Rosa D’Abundo lastar för en resa till Ischia.

Raffaele Rubattino har lagt till efter nattens segling från Palermo.

Så har även GNV Antares gjort, systerfartyg till GNV Aries som jag nyligen gjorde ett reportage ifrån.

Grimaldis Eurocargo Salerno anlände också från Palermo.

Odyessey of the Seas har denna sommar gått på Medelhavskryssningar från Civitavecchia utanför Rom. Fartyget är det senaste i klassen Quantum och levererades för ett år sedan.

Syns att Neapel är en livlig hamn.

Dagens andra kryssningsfartyg var MSC Opera, som tillhör MSC Cruises minsta fartygsklass.

Beniamino Carnevale vid varvet i Neapel, där hon har legat sedan början av året, då hon hade en allvarlig brand ombord.

Som synes är Neapel inte direkt en platt stad utan backar.

GNV Forza på väg in till Neapel efter en segling från Termini Imerese på Sicilien. Fartyget är syster till DFDS ropaxfärjor som går till Litauen (Athena, Regina och Victoria Seaways).

Vesuvio Jet är ett av Navigazione Libera del Golfo (NLG) största fartyg. Fartyget är i huvudsak i trafik till Capri från Neapel.

Så har vi närmat oss Capri och hamnen Marina Grande.

SNAV Alcione byggd 1991 i Norge.

En av de största snabbgåendefärjorna i trafik till Capri, Isola di Capri, 71 meter lång.

En syster till Cinderellabåtarna, Europa Jet.

Jag klev av Driade strax efter klockan 09 och fortsatte direkt på en mindre båt som tog oss runt hela ön.


En av de stora turistattraktionerna på Capri är ”Grotta Azzurra”. 14 Euro kostar det bara att komma in i grottan och dessutom vill ”roddaren” ha 5 euro per person.

Det gäller att se upp när man åker in och ut, mynningen är inte direkt stor.

Ja vi var inte ensamma här.

Punta Carena-fyren är en aktiv fyr på öns södra sida, byggd 1867.

En aningen större öppning än den till blåa grottan.


På ön finns det ett väl utbyggt kollektivtrafiksystem med minibussar. En resa kostar endast 2 euro. Stundtals kan det dock vara långa köer.

Ön har två ”städer”, Capri och Anacapri. Vid Anacapri kan man åkt linbanan upp på berget Monte Solaro, som erbjuder spektakulära vyer över hela ön.

Båtar i diverse storlekar finns det gott om runt Capri.

Med en höjd på 589 meter är Monte Solaro den högsta punkten på ön.

Utsikt över Marina Grande, där vi hade lagt till under morgonen.


NLGs nybygge (från 2021) Jumbo Jet har lagt till i hamnen.

Driade på väg in i hamnen igen efter att ha gjort en sväng till Sorrento.


Tilbaka till Neapel åkte vi med Isola di Procida byggd 1999.

Ingen elfärja detta.

Bildäcket ekade tomt. Det är endast bofasta som får ta med bilar till ön.

Detta var inte den roligast färja jag har åkt. Med inget soldäck, så fick man snällt sitta kvar i sin vilstol. Tur att resan bara tog 45 minuter.

Passagerarna väller av i ett mörkt Nepael.

Ett känt fartyg för många svenska båtologer. Hon byggdes som Svea Scarlett 1971 och gick många år i Öresund, innan hon köptes av Eckerö linjen. Efter några år i Skottland hamnade hon i Estland och gick till Dagö och Ösel, innan hon slutligen såldes till Italien 2017.
Tack för titten! Nästa reportage blir ifrån betydligt kallare breddgrader, nämligen Island.
/Kim Viktor