Efter en del datorkrångel kommer här tredje delen på Islandsresan.

Efter Island blev det en dag till havs medan vi satte kurs mot Orkneyöarna. Det blåste mycket och kaptenen informerade oss om att alla utedäck var avstänga och att vi skulle röra oss på fartyget med största försiktighet.

I byarna blåste det närmare 30 m/s och det gungade så klart en hel del. De flesta passagerare var i sina hytter och både shower och andra underhållsprogram var tvungna att ställas in.

Jag passar på att fortsätta min rundvandring ombord på fartyget. Här har vi däck 5 och receptionen midskepps.

I anslutning till receptionen finns Le Gocce bar, ett perfekt ställe för en drink innan middagen.

Det finns två huvudrestauranger ombord dels L’Edera som serverar frukost, lunch och middag. Mitt sällskap på tre personer fick här ett eget bord till den tidiga sittningen på middagen (runt kockan 18). Lite skönt att slippa sitta tillsammans med tyskar (vilka var över 80% av alla passagerare, inte för att jag har något emot tyskar, utan mer att min tyska är lite knakig). Vi hade dock några danskar vid bordet bredvid.

Den andra huvudrestaurangen ligger ett däck högre upp och heter Quattro Venti. Här serverades endast middag.

Utanför restaurangen finns barerna Purple bar och Ruby bar på vardera sida. Det tråkiga med dessa barer är att dessa saknade havsutsikt.

Topazio bar erbjuder mestadels lugnare underhållning som pianister.

Lite mer fartfylld underhållning med danslektioner och frågesportslekar hittar man i Tiger bar självklart på fyra olika språk varje gång.

Royal Theater spänner över tre däck och är riktigt mäktig. Varje show erbjöds två gånger per kväll. Det var aldrig svårt att finna plats och skönt att slippa behöva boka en plats i förväg som man måste på de större fartygen. Här i teatern var också ett av de få ställen ombord där de rekommenderas att man använde munskydd och majoriteten använde faktiskt munskydd.

Balkong är lite märkligt utformad då de har satt räcken som skymmer utsikten när man sitter.

Trapphusen är rätt så mörkt inredda.

Från Tiger bar finns en trappa upp till kasinot.

Atlantic City Casino enormt stort. Det var inte den mest välbesökta platsen under denna kryssning.

Ombord finns även ett litet mysigt bibliotek, tyvärr har man ingen direkt havsutsikt.

Intill biblioteket hittar man pokerrummet.

Ombord finns endast en specialrestaurang (med a la cartepriser) Oriental plaza som serverar asiatisk mat. Säkert god mat, men jag hade ingen lust att betala extra för att äta vårrullar.

En del av alla hamnplakat som fartygets kapten har mottagit under världenrunt-kryssningarna. I januari kommer fartyget än en gång ge sig ut runt hela världen på 116 dagar. Men det blir nog den sista längre kryssningen på ett tag, för från och med sommaren 2023 kommer MSC Magnifica gå på kortkryssningar från Florida.

Fartygets vackra atrium som spänner sig över tre däck.

Cuba cigar lounge, inget ställe för mig.

Internet café

L’Olimpiade Sporting bar

Fotogalleriet

Längst akterut på däck 7 finns L’Ametista Lounge, passande namn på denna violetta lounge.

Förutom i Tiger bar var det här den mer fartfyllda underhållningen höll till, med kryssningsvärdar som bjöd in till fest varje kväll.

Runt däck 7 finns också ett promenaddäck som går runt nästan hela fartyget. I fören får man gå igenom denna gång med väldigt starkt blått ljus.

Då har vi gått igenom hela fartyget och det är dags för lite ”afternoon tea”. Vilken serverades varje dag vid 16.30 i buffén (lite sent för oss som skulle äta första sittningen vid 18).

En av de godaste förrätterna jag åt ombord, ser kanske inte så speciell men jag lovar att smaken var perfekt.

Nästa morgon närmade vi oss Orkneyöarna och huvudstaden Kirkwall. Fiskodlingarna låg tätt i hamninloppet. Namnet Kirkwall härstammar från fornnordiska Kirkjuvágr (kyrkoviken).

Det var rätt så blåsigt även denna dag, så vi fick hjälp av bogserbåten Odin of Scapa att lägga till vid kryssningspiren.

Även AIDAluna var på besök denna dag, hon var också ute på en Islandskryssning från Hamburg.

Landskapet är väldigt platt. Det finns några kullar, men antal träd är lätträknade.

AIDAluna skulle ligga för ankar och använda sina tenderbåtar, men det blåste för mycket och efter en timme gav de upp och fortsatte mot Island. Tur att det var vi som fick lägga till vid piren.

Hamnen ligger cirka 3 km utanför staden och kommunen erbjuder gratis transferbuss in till stan.

St Magnuskatedral började byggas redan 1137 och den första biskopen var direkt underställd Nidaros ärkebiskop i Norge.

Earls palats ligger i anslutning till katedralen och byggdes 1607 av dåvarande earlen för Orkney Patrick, han tyckte att biskopens palats bredvid inte motsvarande hans behov och byggde därför ett dubbelt så stort palats.

På slutet av 1600-talet efter Patricks död blev palatset en del av kungafamiljens tillgångar.

Earl Thorfinn byggd 1989 trafikerar bl.a. rutten Kirkwall till Rapness med en överfartstid på dryga timmen.

Thorsvoe är ersättning- och förstärkningsfartyg byggd 1991.

Från stan promenerade jag tillbaka till MSC Magnifica, vilket jag fick ångra bittert då jag bokstavligen blåste bort.

På eftermiddagen blev det en bussutflykt ut till Skara Brae.

Skara Brae är en bosättning som beboddes mellan cirka 3000 och 2500 år f.kr. Uppskattningsvis bodde mellan 50 och 100 personer här. Byn upptäcktes vid en vinterstorm i mitten på 1800-talet. Men byn grävdes upp och arkeologiska undersökningar genomfördes först från 1970-talet. Idag finns Skara Brae med på UNESCOs världsarvslista.

I anslutning till Skara Brae finns 1600-talshuset Skaill House.

Skara Brae är utan tvekan Orkneyöarnas mest välbesökta turistattraktion och turistbussarna stod på rad utanför (de flesta från MSC).

Över hela ögruppen finns det cirka 20 000 invånare, medan det finns över 50 000 biffkor. Orkney är alltså inget ställe för den som har koskräck.

Världsarvet ”Stones of Stenness” tros vara en av de äldsta stensättningarna på de brittiska öarna. Syftet med denna stensättning är än så länge okänt.

Tillbaka till fartyget efter en mycket intressant och lärorik utflykt.

Vy in mot stan i Kirkwall.

Varagen byggd 1988 och trafikerar rutten mellan Kirkwall och Loth på ön Sanday norr om Kirkwall.

Earl Sigurd systerfartyg till tidigare nämnda Earl Thorfinn.

Vid 20-tiden var det dags att lämna Kirkwall för denna gång.

Orkneyöarna var en positiv upplevelse. Jag åker gärna hit någon mer gång på färjeluff.

Balfour Castle är idag en privat bostad. Inte helt fel ställe att bo på, dock inget för den vindkänsliga.

Balfour hamn på ön Shapinsay.

Helliar Holms fyr byggd 1893.

Så har lotsen hämtats upp och vi fortsatte ut på Nordsjön.

Kvällens show var en hyllning till mänskligheten, från stenåldersmänniskan till nutid.

Denna kväll var det ”white night”, då man ska klä sig i sina snyggaste vita kläder. Det var dock inte många som gjorde det. Generellt var det inte heller många som klädde upp sig under galakvällarna, i bästa fall tog de på sig en skjorta.

Ett av de obligatoriska inslagen på en kryssning, fruktdekorationerna.

Under den sista dagen till havs tittade även solen fram och solstolarna fick äntligen komma till användning.

En av de bästa luncherna under hela kryssningen var när det serverades mat från Virgin Islands.

Även middagen denna kväll var riktigt bra, med kalkonschnitzel cordon bleu.

På håll syntes Romantika på sin färd från Nederländerna till Norge. Hon är utchartrad från Tallink till Holland Norway Lines under minst 3 år.

Den sista showen var en hyllning till naturen, innehållande allt från hjortar till fjärilar och myror.

Besättningen tackade för sig och måste säga att jag överlag är väldigt nöjd med servicen. Alla hade alltid ett leende på läpparna.

Den tråkigaste stunden under en kryssning at ställa ut sitt bagage i hyttkorridoren.

Vi anlände till Hamburg i de tidiga morgontimmarna och jag vaknade lagom till att vi backade in till kryssningsterminalen. Bredvid oss låg ett containerfartyg från grekiska Navios.

Den sista frukosten, helt ärligt så hade jag tröttnat på frukosten vid det här laget, så det var trevligt att få komma till ett tyskt hotell med annorlunda mat.

Så har vi åter lagt till vid Steinwerder kryssningsterminal.

Disembarkeringen gick fort och vi var av fartyget som planerat vid 08.30. Efter kryssningen blev de några nätter i Cuxhaven innan vi åkte hem till Sverige.

Sammanfattningsvis är jag väldigt nöjd med kryssningen och MSC ger helt klart valuta för pengarna. Även Island gav mersmak och jag återvänder gärna för att stanna längre där.

Tack för att ni har hängt med i dessa tre delar! Nästa reportage blir från Medelhavet!

/Kim Viktor