I början av september var jag ute på ett färjemarathon i Medelhavet, främst för att prova på att några gamla Östersjöklassiker.

Resan gick först med Norwegian ner till Nice, därefter blev det tåg till Toulon (kostade typ lika mycket som flygbiljetten).

I Toulon låg två systrar. Mega Smeralda till höger (f.d. Svea, Silja Karneval, Color Festival) och till vänster Mega Andrea (f.d. Wellamo, Silja Festival).

Mega Andrea har varit hos Corsica Ferries sedan 2015, då Tallink sålde henne.


Incheckningen till Corsica ferries skiljer sig lite mot det vi är vana med här i norden. Först går man igenom en säkerhetskontroll, sedan får man sitta och vänta i terminalen till ombordstigning. När man kliver ombord via bildäck skannar de ens biljett och man får en bekräftelse.

Jag skulle till Porto Torres (Sardinien), men fartyget fortsatte även mot Porto Vecchio (Korsika).

Så har Mega Regina, f.d. Mariella, kommit in på en dagssegling från Ajaccio på Korsika.

Dags att gå ombord på Mega Smeralda. När jag bokade resan hade jag ingen aning vilket fartyg jag skulle få åka. Corsica ferries byter rutt på sina fartyg hela tiden och först en vecka innan kan man kontakta de och få reda på vilket fartyg om ska trafikera en specifik avgång. Så jag blev väldigt glad när jag insåg att det var Mega Smeralda, en gammal finlandsfärja jag skulle få åka.

Som på många andra färjor i Medelhavet har hon fått en rulltrappa från bildäck upp till receptionen.

För att få tillgång till sin hytt, måste man leta upp en hyttvärd i korridoren som visar vägen och öppnar hytten åt en. Känslan när jag klev in i hytten var att här har tiden stått stilla i minst 30 år. Helt ärligt så var hytten lite sunkig och skamfilad.

Även om jag inte har åkt detta fartyg förut så kändes många områden igen från Silja Festival.

Dancing Palace i fören på däck 7 och 8. Men övre däck var avstängt för passagerare på denna tur. Även den stora baren i aktern på däck 8 (f.d. tax freen) var också stängd, lite konstigt då fartyget var i närmaste fullt och folk var tvungna att sova i trapphusen.

Arkaden förbi konferensen. Ett av de stora konferensrummen hade gjorts om till sovrum där folk fick sova på golvet, men det verkade inte räcka folk sov överallt de kunde.

Mega Regina lämnar på sin resa mot Bastia på Korsika.

Även Vision of the Seas har legat inne under dagen. Fotovinkeln lurar lite, men man kan se hur kort Mega Regina är jämfört med Vision.

Toulon är absolut en trevlig stad, mycket renare och snyggare än Marseille. Vi lämnade hamnen en halvtimme sen, bildäcket var fullbokat så änge, så det gällde att packa bilarna tätt.

Mega Andrea skulle senare under kvällen avgå mot Ajaccio.

Nästa gång får jag testa henne också. Jag saknar verkligen Silja Festival.

Full fart mot Sardinien, vi öste på i 20 knop hela vägen och hann fram i tid trots förseningen.


Läcker solnedgång medan vi åkte ut genom den vackra farleden från Toulon.

Några militärfartyg som verkar ha sett bättre dagar.

Den här hyttkorridoren ger många minnen, saknar bara Siljamattorna.

Otroligt vacker skymning.

Jag intog min middag i cafeteria. Det var inte den bästa upplevelsen. Kön var enorm och det tog närmare 40 minuter innan jag fick min mat. Men när jag väl började äta smakade det mycket gott med bläckfisksallad och paella. Även om 27 euro inte är billigt, så är det riktigt trevligt att de använder riktiga råvaror, synd bara att de lägger upp maten som på en skolbespisning. Dock ett under att jag fick någon mat, för någon engelska talas inte av de flesta i besättningen.

Fartyget är tyvärr rätt så sunkigt och det luktar inte speciellt gott i hyttkorridorerna.

La Dolce Vita restaurang. Jag kanske skulle ha käkat middag här istället, men kön var lång här också. Bilden är dock från tidig morgon efter.


Puben ovanför restaurangen var såklart stängd under hela resan.

Mitt favoritställe ombord är skybaren. Baren öppnade redan 5 och bjöd på frukost i form av kaffe och croissant.


Som sagt låg folk lite överallt och sov.

Utanför receptionen på däck 4 finns en av butikerna kvar och även lekrummet.

Någon tyckte det var smart att sätta upp sin hängmatta framför nödutgången till livbåtsdäck.

Bufférestaurangen var såklart också stängt. Varför ha öppet när fartyget är fullt och köerna ringlar långa till övriga restauranger.


Vi anlände till Sardinien något tidigt strax innan klockan 6. Passagerare som skulle kiva av här fick ställa sitt alarm själva, för det gjordes inget utrop vid ankomst här.

Solen är på väg upp medan jag tog ett morgondopp.

Mega Smeralda fortsatte mot Korsika.


GNV Allegra på väg in från Genua. Fartyget har ett förflutet som Kronprins Harald och gick för Jahre Line och Color Line mellan Oslo och Kiel. Innan hon ersattes av Color Magic 2007 och såldes då vidare till Irish Ferries och fick namnet Oscar Wilde. Sedan 2019 tillhör hon GNVs flotta.


Tirrenias Janas byggd 2002, även hon kom från Genua.

Port Torres är inte ett jättestort samhälle, men rätt så mysigt att promenera igenom.

Från Porto Torres tog jag lokaltåget till Sassari en stad med cirka 130 000 invånare.

Här hade också tiden stått stilla i några decennium.

Modern spårvagn i Sassari.

Vacker tågstation i Sassari.

Tågnätet på Sardinien är väl utbyggt. Och ja de har modernare tåg än de jag fick åka.

Några timmar senare kom jag fram till Olbia. I mitt tyckte en rätt så tråkig stad som inte hade många sevärdheter.

De har ett pariserhjul i hamnen bredvid arkeologiska museet.

Moby Aki och Drea tillsamans, båda trafikerar rutten mellan Genua och Olbia.

Moby Aki är syster till bl.a. Eckerö Lines Finlandia som byggdes under namnet Moby Freedom.

Sharden trafikerar rutten till Livorno, vilken snart kommer att tas över av Mobys nya jättefärjor som byggs i Kina.

Även Grimaldis Cruise Sardegna trafikerar rutten till Livorno. Fartyget hette fram till förra året Cruise Olympia och trafikerade mellan Grekland och Italien.

Själv skulle jag gå ombord på Moby Drea. Ett känt fartyg för många båtologer i Norden. Hon har under namnen Tor Britannia och Prince of Scandinavia gått från Göteborg till bl.a. Amsterdam, Felixstowe/Harwich och Newcastle.

Bildäcket var fullt med tyska husbilar.

Denna gång blev det en insideshytt som jag betalade över 200 euro för.

Arkaden utanför restaurangen.

Moby Tommy har fått en intressant tillbyggnad i aktern med hytter.

Populärt ställe att sova om natten för de som inte hade hytt.

Admiral pub är riktigt mysig och hemtrevlig.

Det blev en middag i a la carten. Riktigt bra mat som denna Carpaccio, men priset var högt, en tvårättersmiddag med ett glas vin för 75 euro.

Denna bläckfisk var helt magisk och smälte i munnen.

En inredningsbild från restaurangen, tagen följande morgon.

Cruise Sardegna är en riktig bjässe, 225 meter lång.


Hytterna ombord är placerade föröver och de allmänna utrymmena akterut.

Pizzerian höll stängt under denna överfart.


Jag vet inte varför baren fortfarande heter show lounge, för någon show ombord finns inte, om man inte räknar tvshow.


En liten butik finns intill receptionen.

Receptionen på däck 5.

Högst upp på däck 9 hittar vi en pool, självklart avstängd.

Aktern ger mig riktiga 70-tals vibbar.

Kid’s room som hade ett café som var öppet dygnet runt.


Frukosten skulle börja serveras en timme innan ankomst. Problemet var att vår ankomst var satt till 07.15. Så jag kom hit vid 06.30 och det var helt stängt. Jag fick vänta i timmar innan det öppnade vid 8. Det skulle visa sig att ankomsten var försenad till 9, men det var inget som meddelades över högtalarna.



Äntligen land i sikte.

Genua är Italiens sjätte största stad.

Den italienska lotsen kom som brukligt ombord.

En vackert yacht och en mindre vacker yacht på varvet.


En dansk på besök.

Yantian Express är ingen liten jolle, hennes längd uppgår till 320 meter.

GNV Allegra hade redan lagt till på sin resa från Porto Torres.

Även Moby Aki och Janas låg redan vid kaj.



MSC Bellisima vid kryssningskajen. Från början var det tänkt att fartyget skulle vara stationerat i Kina året om. Men sedan pandemin har inte kryssningsindustrin startat i Kina och därför har MSC förflyttat henne till Medelhavet.

Moby Dada var nästa fartyg jag skulle åka med. Egentligen skulle jag ha flera timmar i Genua men p.g.a. vår sen ankomst blev det bara en timme innan jag behövde gå ombord på Dada.

Avstigningen skedde inte via landgången, utan som brukligt via bildäck och därefter en låååång promenad till terminalen.
Det var riktigt trevligt att få uppleva denna 70-tals klassiker som har stått på min önskelista länge, verkligen ett vackert fartyg.
Fortsättning följer med Moby Dada och Corsica Victoria.
/Kim Viktor
2 svar till “Färjemarathon i Medelhavet, del 1 Mega Smeralda och Moby Drea”
Vilket äventyr, spännande att ta del av!
Du fick dock punga ut med en del för dessa upplevelser, lät som dyra nätter ombord och även i vissa fall saftiga matpriser.
Riktigt fina bilder också! 👍🏻😊
GillaGilla
Tack, ja det blev dyrare än vad jag hade räknat med.
GillaGilla