Att få åka med Queen Mary 2 har alltid varit en dröm för mig. I höstas fick jag äntligen chansen, även om det bara var en kort resa från Hamburg till Southampton på två nätter.

Resan startade med tåg till Hamburg. Jag hade först bokat SJs nya nattåg, men eftersom de inte fick alla vagnar godkända, så behövde jag boka om till Snälltåget. Trots att jag bara hade sittplats gick resan oförväntat fort och nästa morgon var jag framme i Hansastaden.

Eftersom jag kom till Hamburg på morgonen, så hade jag gott om tid tills jag skulle checka in vid 14. Först tänkte jag ta en färja över Elbe, men eftersom det var söndag så gick det ingen färja. Istället fick jag gå och när jag hade kommit halvvägs på min promenad kom jag på att jag kunde ha gått i tunneln under Elbe vilken hade förkortat vägen avsevärt.

Borta vid Steinwerders kryssningsterminal låg ståtliga Queen Mary 2.

Det var hennes sista besök i Hamburg detta år. Vissa av hennes kryssningar kan påbörjas både i Southampton och Hamburg för att på så sätt locka den tyska marknaden.

Incheckningen gick otroligt smidigt. Efter att ha svarat på frågor på min hälsa och visat vaccinationsbevis, så var det bara att gå ombord. En annorlunda sak var att man inte fick sitt boardingkort i samband med incheckningen, utan det låg i hytten.

Min hytt var en insides, men väldigt rymlig och ljus. Det fanns gott om förvaring och hade gått utmärkt att bo två personer här under en vecka. Det bästa var dock flaskan mousserande som ingick.

Runt däck 7 finns det ett riktigt trevligt promenaddäck.

Merparten av alla passagerare hade embarkerat redan i Southampton och var ute på en fyranätterskryssning till Hamburg. Men en del klev på i Hamburg och många av dem skulle fortsätta hela vägen till New York.

Den första lunchen var jag väldigt nöjd med. Stort utbud i buffén och väldigt fräsch och god mat, framför allt de kalla rätterna. Varmrätterna bestod mer av klassiska engelska rätter ”fish and chips” och ”steak and kidney pie”, vilka jag klarade mig utan.

Den eleganta långa fören.

Ovanför bryggan finns ”The lookout”. Tyvärr ser man inte så mycket då övre delen av bryggan skymmer, men det är perfekt för den som vill stå lite skyddad bakom glas. Vid bryggan finns även ett litet rum där alla passagerare kan titta in på bryggan de dagar man är till havs. Dock fick man inte fota här så jag kan tyvärr inte visa någon bild.

Lite kul är att den ena fartygsvisslan på Queen Mary 2s skorsten kommer ursprungligen från den första Queen Mary.

Först trodde jag att mattorna i hyttkorridoren var nedsmutsade på ena sidan, men insåg sen att designen var så.

Huvudrestaurangen ombord heter Britannia och här äter alla som reser i Britanniaklass (det finns fyra olika klasser ombord). Under denna kryssning var första sittningen var vid bestämt bord, medan den andra var en öppen sittning när man kunde komma när som helst mellan 20-21.30 och blev då placerade vid ett bord, det var dock inga problem att få ett eget bord om man så önskade.

Ombord finns även en kennel och det var faktiskt några hundar med på resan.

De passade även på att bunkra upp fartyget för den långa Atlantenresan.

På däck 7 kan man gå ut i fören och få denna läckra vy.

Ett populärt söndagsnöje verkar vara att åka på flodtur med en av de många rundtursbåtar som finns.

Containerfartyget CSCL Star registrerad i Hong Kong.

Vid 19 lämnade vi hamnen.

Det lilla tyskflaggade containerfartyget Bianca Rambow.

Vi fick hjälp av bogserbåt att vända runt.

Ett av de vackraste fartygen hos Cunard var Caronia (ex. Vistafjord, senare Saga Ruby).

Det finns mycket vacker konst ombord, här med Queen Mary 2, Queen Elisabeth 2 och Queen Mary.

Första middagen ombord höll hög klass, som denna anka vilken var perfekt. Servicen var också väldigt bra och maten kom inom 15 minuter efter beställning.

Varje kväll får man en nyhetstidning. Tyvärr åkte jag när det var kaos i Brittisk politik med Liz Truss, så jag hade gärna sluppit läsa om detta.

Dags att göra en liten rundvandring. Längst ner på däck 2 hittar man receptionen.

Kasinot ombord är inte enormt.

Vad vore ett engelskt fartyg utan en pub? Här Golden Lion.

Fartyget har ett intressant däck som heter 3L, mellan däck 2 och däck 3. Här finns några hytter konstgalleriet och denna gång på sidan om teatern.

På ”riktiga” däck 3 finns många publika utrymmen, från teatern i fören till det populära Queen’s room i aktern.

Längst föröver finns Illuminations.

Illuminations används till allt från föreläsningssal till biograf.

Stars on board. Här hittar man många kända personer som har rest med Cunard genom åren.

Bakom Illuminations finns den riktiga teatern.

Royal Court Theatre har plats för närmare 1000 gäster.

Underhållningen var av blandad kvalité. Tyvärr var det inget direkt som fastnade i minnet. Varje kväll höll de en show vid klockan 20 och i repris 22.

Sir Samuel’s som serverar choklad från belgiska Godiva allt till en extra kostnad. Här serverades även Champagne Afternoon Tea för den som ville lyxa till det.

Chart Room

Champagne bar vid Grand Lobby.

Dessa breda gångar, den höga takhöjden och de rymliga publika utrymmena skiljer sig en hel del från hur dagens moderna stora fartyg designas.

Grand Lobby

Tillbaka på däck 3L och här konstgalleriet utanför restaurang Britannia.

Så fort jag klev in fick jag känslan av en riktig balsal.

Förutom dans och underhållning används även Queen’s room för klassisk Afternoon Tea med bordsservering. Tyvärr var jag alltid så mätt efter luncherna att jag aldrig fick chansen att prova på det.

I anslutning till Queen’s room finns diskoteket G32.

Lokalen som sträcker sig över två däck är nog en av de större nattklubbar som jag har sett på ett kryssningsfartyg.

Bufférestaurangen på Queen Mary 2 ligger inte som på andra kryssningsfartyg utan högst upp. Utan Kings court hittar man på däck 7.

Det jag gillade med restaurangen var att den var uppdelad i flera mindre sektioner, vilket inte gjorde den lika stökig som buffétrestauranger brukar kunna vara. Ett minus dock är att havsutsikten inte är så bra, eftersom den ligger vid promenaddäcket.

Restaurangen serverade både frukost, lunch, afternoon tea, middag och midnattssnacks.

Carinthia Lounge där man även kunde avnjuta lättare frukost och lunch.

I fören på däck 7 finns spa och gym.

Gymmet med förlig utsikt.

Längst akteröver finns två restauranger för passagerare som bor i de finare klasserna. På Queens grill får alla som bor i en Queen-grill-svit äta frukost, lunch och middag.

Bredvid finns Princess Grill för passagerare som bor i dessa sviter.

En av specialrestaurangerna ombord är The Verandah restaurant (steakhouse) där man får betala 25 dollar för lunch eller 39 för middag.

Atlantic room för kortspel och brädspel.

Ett av de häftigaste utrymmena ombord är biblioteket. Jag har aldrig sett något liknande till sjöss.

Rullstolsrampen utanför biblioteket.

Commodore club, det perfekta stället för att inta en drink och bara njuta av havet.

Churchill’s rum som kan reserveras för privata tillställningar.

Samma med Boardroom.

Pooldäcket ombord är mycket annorlunda jämfört med vad man är van med från kryssningsfartyg. Högst upp på däck 12 finns bara en liten pool med några få solstolar och med ett tak som kan öppnas vid fint väder. De andra poolerna finns i aktern på däck 6 och 8.

Under dagen till havs föreläste fartygsdesignern Stephen Payne om hur Queen Mary 2 är planerad. Det hela var mycket intressant och lärorikt. Visste ni t.ex. att Queen Mary 2 har fyra stycken pods elektriska propulsors, där varje väger 260 ton. Han berättade också om varför utrymmena har placerats som de gjorts. Britanniarestaurangen var viktig att ha midskepps och på så sätt minska sjögångens påverkan på passagerarna under deras måltider.

Att bygga en ”ocean liner” kostar ungefär 40 % mer än ett vanligt kryssningsfartyg. Så för att få Carnival att investera i att bygga en ny behövdes det bygga en som var mycket större än föregångarna Queen Mary och Queen Elizabeth 2. Stephen var mycket nöjd med ”sitt” fartyg, med all rätt, som också är den enda ”ocean liner” som fortfarande är i trafik.

Ännu en fräsch lunch med mycket fisk och skaldjur.

En tribut till Shakespeare.

Solnedgången över Engelska kanalen denna kväll var något utöver det vanliga.

Denna kväll var det galakväll och för mig blev det ”Beef Wellington” till middag, smakade utmärkt och köttet var lagat till perfektion. Klädkoden hölls överlag väldigt bra bland alla passagerare i restaurangen, på galakvällen var det mörk kostym och slips som gällde.

60-tals party i Queen’s room, vilket föll i god smak bland de flesta passagerare, kanske inte konstigt med tanke på passagerarnas medelålder.

Nästa morgon skulle vi anlända till Southampton vid 7. Men när jag gick upp vid 6 såg jag inte en skymt av land. Det visade sig att vi var försenade p.g.a. problem med lotsen.

Dimman låg tätt i inloppet till Southampton.

P&Os Arcadia hade redan lagt till. Lite kuriosa är att detta fartyg först var tänkt att bli Cunards Queen Victoria, men Cunard var inte nöjd med fartyget och det flyttades över till P&O Cruises istället (som också tillhör Carnivalkoncernen).

Dimman börjar lätta lite.

Red Eagle på väg till Isle of Wight tjuter i mistluren och beger sig in i dimman.

Passagerarna i Grill-klasserna har tillgång till ett privat soldäck med jacuzzi.

Ett tåg har levererats sjövägen.

Ovanför bryggvingen syns fäktarna som skymmer utsikten från ”The outlook”, en sak som designern själv inte var så nöjd med.

Det märks att fartyget är 345 meter långt.

Dags för en 180 graders sväng.

Solen på väg upp.

Precis innan jag skulle gå av hittade jag äntligen panoramahissarna.

Sista frukosten för min del, lite skönt att slippa behöva äta svartpudding och bönor i tomatsås i en hel vecka. Som tur var fanns även lax och gröt, så att även jag som skandinav skulle bli nöjd.

I terminalen i Southampton finns inga bås för passkontroller, därför behövde passen hos alla de som klev på i Hamburg kontrolleras ombord. Men eftersom vi var sena till hamn, så ville alla av på en och samma gång, vilket ledde till långa köer. Jag stod i kö i minst en timme för att visa mitt pass på under 20 sekunder.

På väg ut fick jag syn på denna underbara glasmodell av Queen Elizabeth 2.

Mayflower cruise terminal är verkligen ingen höjdare. Kryssningspassagerarna får inte direkt något vackert första intryck av England.

Två nätter ombord på Queen Mary 2 är självklart för kort, men jag fick ändå en känsla av hur det är att kryssa med Cunard och det gav mersmak. Många som är trogna Cunardkunder säger att servicen och utbudet har försämrats stadigt under längre tid, som tur är har jag inget att jämföra med tidigare. Däremot har jag åkt med andra rederier och kan lätt säga att Cunard håller minst samma höga klass som Holland America Line, kanske även strået vassare.

På väg ut ur hamnen går man förbi Carnival UKs huvudkontor. Carnival äger två rederier som huvudsakligen riktar in sig till den Engelska marknaden P&O Cruises och Cunard, men även Princess Cruises har börjat mer marknadsföra sig mot den engelska marknaden.

Det var fantastiskt väder. Svårt at tro att man var i England i oktober!

En sista vy på Queen Mary 2, senare på kvällen skulle hon ut på sin veckolånga resa till New York.

Från Southampton blev det sedan tåg till Gatwick och Norwegian hem till Stockholm, efter en kort, men intensiv och mycket trevlig kryssning.

/Kim Viktor