
I november blev det en kortare resa till Grekland tillsammans med min mor. Till Aten flög vi med Aegean, en positiv upplevelse där även mat ingick i priset.

En taxiresa från flygplatsen tog oss till Lavrion (5 mil söder om Aten) och vårt hotell för natten.

Rummet hade en riktigt stor balkong med utsikt både in mot stan……

….och mot hamnen.

Tidigt nästa morgon var det dags att checka in på Celestyal Olympia. Incheckningen ägde rum mellan 8 och 10, man fick själv välja vilken tid man ville komma. Vi kom dit bland de första och vi kom ombord på mindre än 30 minuter. För att få komma ombord var man tvungen att visa upp ett negativt coronatest.

Några timmar senare var vår hytt färdigstädad. Vi hade valde den billigaste hyttkategorin en insides som kostade runt 4000 kr per person för en fyradagarskryssning med all inclusive.


Som sagt var vi bland de första ombord, men det var långt i från fullt på kryssningen. Cirka 500 passagerare jämfört med fartygets fulla kapacitet på 1600.

Ute finns det två riktiga pooler av hygglig storlek. Bättre än på många större fartyg med betydligt fler passagerare som ska trängas i någon enstaka pool. Jag badade poolen en gång och såg faktiskt ingen annan bada här, kanske inte så konstigt när temperaturen i luften för det mesta låg mellan 15 och 20.

Vid 11-tiden lämnade vi hamnen i Lavrion. Celestyal använder både Lavrion och Pireus för sina grekiska kryssningar.

Vassilios, f.d. Finnlines Baltica, idag i trafik mellan Cypern och Grekland.

Då vi var så få passagerare ombord så var bara en restaurang öppen. Frukost och lunch serverades i bufféform och middagen var trerätters.

Akterdäcket används mest för sport. I bilden syns även bufférestaurangen på däcket ovanför.

Vår första destination var Mykonos och resan dit tog 5 timmar. På vägen dit passerade vi många öar i ögruppen Kykladerna.

Medan vi ändå är till havs passar vi på att göra en liten rundvandring ombord. På däck 4 midskepps finns receptionen.

I anslutning till receptionen ligger det lilla biblioteket.

Huvudrestaurangen ombord är Aegean Restaurant. Maten här varierade mycket i kvalité generellt var middagarna betydligt bättre än luncherna och frukosten, som tyvärr var bland de sämre jag har haft på ett kryssningsfartyg, både sett till utbud och smak.

Trots att det finns många bord ombord så envisas de att sätta en tillsammans med andra vid borden. Ibland kan det absolut vara trevligt, men det fanns många turkar och spanjorer ombord som inte alla var så bekväma med att konversera på engelska (förvisso pratar jag spanska, men är lite ringrostig). Huvuddelen av passagerarna var dock amerikanare, tack vare en stor grupp som reste tillsammans.

Den aktre delen av restaurangen användes för svitgästerna och här kunde man också beställa en ”äkta grekisk måltid” för 40 euro.

De publika utrymmena ligger akteröver medan det är hytter föröver. På däck 5 akteröver finns Selene Lounge som erbjöd allt från danslektioner till karaoke.


En trevlig butik ombord är Agora shop med lokala handgjorda souvenirer.

Intill butiken finns en ytterst liten spaavdelning, med bara några få behandlingsrum.

Argo bar var den mest populära baren ombord, med musikunderhållning hela kvällarna.

Kasinot är inte stort.

Muses lounge är den stora showloungen ombord. Som synes är den bara ett däck högt, vilket inte ger riktigt samma känsla som de större teatrarna som oftast finns ombord på kryssningsfartygen. Dock är det trevligt att man kan beställa drinkar för att ha något att dricka medan man tittar. Eftersom det är all inclusive ombord fanns det ett tiotal drinkar plus vin och öl som man kunde njuta av kostnadsfritt. Även specialkaffe som cappucino och espresso ingick, men det kunde de gärna fått behålla, blaskigare kaffe har jag inte druckit.


Eftersom takhöjden är rätt så högt på däck 5, så finns bara däck 6 i fören av fartyget med hytter. Precis ovanför showloungen på däck 7 finns Eclipse bar som mest stod oanvänd under vår kryssning.

Lek- och spelrummet med en väggfärg som får en att åka tillbaka i tiden.

Gymmet är lite konstigt placerat på däck 8 och för att komma hit är man tvungen att gå ute via livbåtsdäcket.

På däck 9 finns Leda buffé som känns som en uterestaurang. Tyvärr var den stängd under hela vår kryssning p.g.a. det låga passagerarantalet.

Högst upp på däck 12 ligger den häftiga Horizons bar med spektakulär utsikt.

Det verkade inte vara många som hittade hit och man satt oftast för sig själv här.

Hyttkorridorerna är väldigt sterila och tråkiga.

I Mykonos lägger kryssningsfartygen antingen till i en hamn som ligger en bit utanför staden eller på redden utanför och använder tenderbåtar in. Vi hade tur att kryssningskajen var tom och vi fick därför ligga där. Men för att ta sig till staden behöver man åka skyttelbuss för att inte bilda stora köer fick man hämta ett nummer till vilken buss man fick åka.

Mykonos stad ligger ungefär 3 km från hamnen.

Kaptenen styrde fartyget lugnt in till hamn på de öppna bryggvingar.

Seajets Champion Jet 2 avgick samtdigt som vi kom in och blev lite irriterad på vår kapten som inte lämnade plats för dem och tutade intensivt med tyfonen.

Hamnen som också kan ta emot de riktigt stora kryssningsfartygen.

En av de bekväma bussarna.

Ön Mykonos har en area på 105 000 kvadratkilometer och en befolkningsmängd på 10 000.

Mykonos är en riktig turistö, men mängder av souvenir- och märkesbutiker. Så här under en vardagskväll i november var det mesta stängd. Men det var ändå mysigt att gå runt i den ”vita” staden.

Lilla Venedig är en vacker del av staden med färgglada hus. Men man får se upp när det blåser då vågorna slår upp över land.


Dessa kvarnar byggda på 1500-talet var tidigare en viktig del av öns ekonomi. Då de med 16 kvarnar och med hjälp av den kraftiga vinden på ön, kunde exportera mycket vete. Idag finns 7 kvarnar kvar och är ett kännetecken för ön som drar mängder med turister.


Överallt i staden finns det små Ortodoxa kyrkor.

Mykonos äldsta kyrka är Agios Anargyros, byggd i slutet av 1300-talet.

Då det blev snabbt mörkt kände vi inget behov att se mer av staden och åkte tillbaka till fartyget. Avgång var satt till 23, så vi hade totalt 7 timmar iland som vi velat.

När vi kom tillbaka till hytten satt ett sött handduksdjur och väntade på oss.

Middagen denna kväll bjöd inte på något extra. Örtsåsen till kycklingen var gott, men resten var överkokt och torrt.

Kvällens show bjöd på akrobatik. Ungefär som min morgongymnastik……

Nästa morgon kom vi till Kuşadası i Turkiet. Det blev en tidig morgon då ankomsten redan var 06.30 och vi skulle bara ligga här inne halva dagen.

I kryssningens pris ingick två utflykter. Den ena var till Efesos. Den antika stad som har sina anor från tusen år före Kristus. Sedan 2015 är ruinerna med på UNESCOs världsarvslista.

Efesos låg en gång i tiden vid kusten, idag är det närmare 6 km till havet.

Celsus-bibliotket var det tredje största biblioteket i romarriket. Biblioteket var 180 kvadratmeter stort och tros ha innehållit 12 000 bokrullar.

Den mäktiga teatern hade plats för 25 000 åskådare.

Vi var inte direkt ensamma här utan det kom busslaster hela tiden.

Efter vår historielektion åkte vi vidare till en mattfabrik. Där de fortfarande tillverkade mattor för hand.

Hur man får ut silket från silkeskokongerna.

Den billigaste mattan de hade kostade 25 000, men de flesta hamnade på 100 000 och uppåt. Om man tänker på att det krävs ett årsverk av flera arbetare för att tillverka dem så inser man att det kanske inte är så dyrt.

Tillbaka i hamnen. Tyvärr hann vi inte se något av själva semesterorten Kuşadası.

Viking Venus låg bredvid oss fylld med amerikanare.

Celestyal Olympia har ett härligt promenaddäck med ett äkta trädäck.

Vid 12.30 skulle vi ha legat ut från hamnen. Men vi saknade en passagerare och låg kvar i 20 minuter innan vi kastade loss utan henne. (Hon kom ombord igen dagen efter på Rhodos).


Farväl Turkiet och vi satte kurs mot Patmos där vi skulle anlända 4 timmar senare.

Jag hade gärna besökt slottet Güvercinada om vi hade hunnit.

Celestyal Olympia göra två besök per vecka hit och det här var sista anlöpet för säsongen, så alla hamnarbetare vinkade på återseende till vår kapten. I slutet av mars börjar nästa års säsong.

Längs hela kusten finns det mängder av hotell, ett populärt semesterresmål för turkar.

I trapphusen ombord kan man hitta vackra bilder från Grekland.


Temperaturen gick upp mot närmare 20 grader och folk började använda solstolarna.

Mycalesund separerar Samos från Turkiet.


Den grekiska flottan patrullerar i sundet, sedan spänningarna har ökat mellan de två länderna.

Samos är inte direkt något lågland. Det högsta berget på ön har en höjd på 1400 meter.

Några timmar åkte vi in till vår nästa destination, Patmos.


Här låg vi ute på redden och använda några lokala tenderbåtar.


Långt där borta syntes huvudbyn på ön.

Eftersom vi inte var så många passagerare ombord så gick tenderprocessen relativt fort. Vi kom med den andra båten och var iland på under en halvtimme.

Dags att berätta lite historia om fartyget vi åkte. Hon byggdes i Helsingfors 1981 och levererades som Song of America till Royal Caribbean Cruise Line. Här stannade hon fram till 1999 då hon togs över av Airtours och fick namnet Sunbird. När Airtours bestämde sig för att lämna kryssningsbranchen 2004 så såldes fartyget vidare till Louis Cruise Line. De följande åren chartrades hon ut till Thomson och fick namnet Thomson Destiny. Innan hon 2012 började kryssa under Louis eget varumärke (vilket senare döptes om till Celestyal Crusies). Det är väl ingen högoddsare att gissa att hon sjunger på sin sista refräng även hos Celestyal Cruises.

Vy över Patmosby medan vi klättrar upp mot Uppenbarelsegrottan.

De två stora sevärdheterna på ön är Johannesklostret och Uppenbarelsegrottan båda uppkallade efter aposteln Johannes en av Jesu lärjungar.

Uppenbarelsegrottan där Johannes skrev uppenbarelseboken en del av nya testamentet. För mig som icke religiös var det inte särskilt spännande om jag ska vara ärlig, slöseri med pengar att gå in hit. Vi hade dock inte tid eller ork att gå upp till Johannesklostret, men många valde att ta rederiets utflykt dit.

Själva byn i Patmos är inte lika mysig som Mykonos. Av alla stopp vi gjorde under kryssningen var Patmos den vi gillade minst, men vi hann ju inte se så mycket av ön heller innan det blev mörkt.

Patmos Star trafikerar öarna Lipis och Leros.


Tenderbåtarna gick bara varje halvtimme, så det blev rätt så mycket folk ombord när även utflyktsbussarna kom tillbaka.

Middagen denna kväll var bättre, med bl.a. Chicken Kiev.

Eftersom det var fartygets sista anlöp för säsongen på Patmos så avtackade de oss med fyrverkerier.

Denna kväll bjöd de på grekisk folkmusik och dans.

Nästa morgon la vi till vid Greklands fjärde största ö Rhodos.

Solen på väg upp strax efter 6.

Thalassa bar


Blue Star Patmos anländer från Pireus.

Tillsammans med sin syster Delos är de några av de största fartygen i flottan och båda är byggda i Sydkorea 2011/2012.


Även här ingick en utflykt till Lindos.

Högst upp på en klippa ligger Lindos Akropolis. Atenas tempel är från 300 år f.kr.



Lindos är en by på Rhodos östkust. Byn har 3 957 invånare.


Vi fortsatte med en kortare vandring i Rhodos stad.

Innan man kommer in i själva staden, måste man passera 5 olika portar.

Ariadne är Hellenic Seaways största färja på väg in från Pireus.

Medan vi var på tur hade Island Princess lagt till.

Island Princess tillhör Princess Cruises minsta fartygsklass.

Här tog jag mitt första dopp i havet för denna semester. Temperaturen var minst 20 grader, mycket skönt.

Rhodos är huvudstad och största ort på ön Rhodos. Staden har 50 636 invånare och ligger på norra delen av ön.


Den 600 meter långa riddarnas gata.

Det arkeologiska museet är väl värt ett besök.




Fler väderkvarnar, dock inte lika vackra som på Mykonos.

St Nicholas fästning från 1400-talet.

Det finns katter precis överallt i staden.



Azamara Journey gjorde ett oplanerat stopp på Rhodos, p.g.a. sjukdomsfall.

Stavros på väg in från Kos.

Vi lämnade hamnen vid 18.

Denna kväll var det galakväll och kaptenen presenterade sina officerare (de flesta från Grekland och Rumänien).

Festmiddagen var inte riktigt bra med anka med apelsinsås.

Denna kväll spelade de grekiska artisterna tillsammans med de kubanska.

Showen ikväll handlade om grekiska gudar.

På väg in till sista stoppet på kryssningen Santorini.

Även här la vi till ute på redden.

Tenderbåten kommer in till hamnen under staden Fira. Som de flesta turister valde vi att åka till staden Oia. Vi tog en båt dit med buss tillbaka för 30 euro.

Firá ligger 244 meter över havet och antalet invånare är 2 376.


Från hamnen i Oia åkte vi upp till Oia som ligger 121 meter över havet.

Oia är en helt fantastisk by med extremt vackra vyer. Så här i november var det också lagom många turister, men jag kan tänka mig att på sommaren är det knökfullt här.

Oia har 1230 invånare.





Tillbaka i Fira.

Även MSC Musica låg inne. Hon är ute på en veckolång kryssning från Venedig.


För att ta sig ner från Fira till hamnen kan man åka med linbanan.



Vissa turister tar åsnorna upp och ner. Stackars djur.


Vår vackra tenderbåt.

Här fick man se upp för det var lågt i tak.

En apa välkomnade oss ombord igen.

Det härliga soldäcket under bryggan.

Här syns den långa och branta vägen upp till Fira.



En lokalfärja.

Blue Star Delos



Varje eftermiddag bjöds det på afternoon tea i Selene lounge.

Den maltesiska flaggan svajar i skymningen.

En god paté till middagen. Servicen var generellt väldigt bra i restaurangen och man fick snabbt maten.

Sista kvällen bjöd på Cabaretshow.

Tillbaka i Lavrion.



Aegean Goddess är ett av alla kryssningsfartyg som Seajet köpte under pandemin. Det blir spännande att se vad framtiden väntar för detta f.d. Holland America-fartyg.

Efter frukost var alla tvungna att lämna båten innan 07.30.

Fyra dagar ombord på denna kändes som en vecka på denna intensiva resa. Det var kul att få testa Celestyal. Även om Olympia är ett gammalt fartyg så passade hon perfekt för rutten. Hennes storlek gör att man kan gå in i många hamnar och hennes soldäck är helt perfekta i dessa farvatten. Hytterna och en del allmänna utrymmen börjar kännas rätt så slitna. Celestyal bjuder på en enklare kryssningsupplevelse, men är helt klart prisvärt och är perfekt för den som vill ha en semester med fokus på destinationerna.

Efter kryssningen stannade vi en natt i Aten och besökte då Akropolis.


Aten har hela 4 miljoner invånare. Jag hann bara se en bråkdel av staden under dagen jag stannade här. Innan jag flög hem med Air Baltic via Riga.
/Kim Viktor