I april var jag i Italien och passade då på att åka en dagsutflykt till vackra Comosjön.

Från Milano blev det tåg till Como.

Snabbåten CITTA’ DI COMO byggd 2001. 8.40-turen går direkt till Bellagio på endast 40 minuter och fortsätter sedan till de nordligaste delar av sjön och avslutar resan i Colico. För att åka med snabbåtarna behöver man köpa en dyrare biljett än för de vanliga fartygen.

Innan jag skulle gå ombord på min båt så tog jag bergbanan upp på berget.

Banan går upp till Brunate, 720 meter ovanför Como. Priset för en tur- och returresa var 6,40 euro. Tyvärr hann jag bara stanna här i en kvart innan jag var tvungen att åka ner igen. 

Själv fick jag åka med FRA’ CRISTOFORO.

Fartyget är byggt på 80-talet och har en passagerarkapacitet på 300.

Direkt när man lämnar Como erbjuds man spektakulära vyer.

Vår första brygga var Tavernola.

Möte med lilla Sparviero som var på väg till Como.

Varje brygga har ett unikt utseende och det jobbar en person vid varje brygga som hjälper till att förtöja båtarna och sälja biljetter.

Här finns även ett varv där diverse flytetyg låg upplagda för säsongen.

Orione är det största passagerarfartyget i Comosjön med plats för 700 passagerare.

Ångbåten Patria, hon har dock inte använts i reguljärtrafik på 30 år.

Hjulångaren Concordia byggd 1926 var ute och luftade sig.

Det finns alltid något att beundra i sjön, det är vackra små byar utspritt lite här och där.

Den lilla byn Nesso är känd för den å som flyter mitt genom byn.

Efter en dryg timme anlöpte vi orten Colonno. Vi hade fortfarande över 1 timme innan vi skulle komma fram till vår destination Varenna.

Snabbåten på väg tillbaka tilll Como.

Lenno med de mäktiga bergstopparna i Marmontana i bakgrunden.

Isola Comacina med sitt kloster.

Lenno

Ett av många lyxhotell man hittar längs strandlinjen.

Bilfärjan Adda trafikerar triangelrutten Menaggio-Varenna-Bellagio i mitten av sjön.

Ombord på FRA’ CRISTOFORO är inredningen rätt så enkel.

Enligt tidtabellen skulle det även finnas ett café ombord, men det var stängt under resan.

Ett stort och rymligt soldäck, men rätt så obekväma plaststolar.

Lario är en annan färja som går på triangelrutten.

Som synes trafikeras många bryggor i sjön. Min rutt gick från Como till Varenna och därifrån vidare till Bellagio innan jag avslutade i Lecco.

Menaggio. Jag funderande först på att gå av här, men insåg att det skulle bli tajt med tid på de andra destinationerna då.

Ghisallo är en av tre systrar byggda på 60-talet och trafikerar triangelrutten.

Fortfarande mycket snö på bergstopparna.

M/S Innominato, systerfartyg till den jag åkte.

Så har jag äntligen kommit fram till min destination Varenna, efter en båtresa på närmare 3 timmar.

Fartyget fortsatte mot Colico i norra delen av sjön.

Varenna ligger på sjöns östra strand och är fylld med färgglada hus och trånga gränder. Utöver båt kan man även åka hit med tåg.

Varennas stora sevärdhet är Villa Monastero med sina vackra trädgårdar.

Villan var ursprungligen ett kloster från 1200-talet, men har sedan 1600-talet ägts av en adlig familj. Idag ägs villan och trädgården av provinsen och är öppen för den allmänna publiken.

Strandpromenaden från centrum till båtarna kallas för Riva Grande.

Ghisallo kom in från Menaggio.

Ett av de större fartygen i sjön, Orione med plats för 700 passagerare.

Själv skulle jag åka med Lario över till Bellagio.

Farväl vackra Varenna. Så här i april var det ändå inte allt för mycket turister här, men jag kan tänka mig att det är annorlunda under sommaren.

Även några bilar skulle med till andra sidan.

Inredningen är spartansk.

Längst upp till vänster i bild finns borgen som vakar över stan. Tyvärr hann jag inte upp hit under mina två timmar i stan.

Övre salongen

Resan över till Bellagio tar bara 15 minuter.

Bellagio är något större än Varenna.

Vacker brygga med terminal.

Adda anländer från Menaggio.

Snabbåten Freccia delle Valli byggd 1980 på Sicilien.

Citta di Como som jag även såg på morgonen i just Como, var nu på väg tillbaka söderöver efter att ha varit uppe och vänt i Colico.

Även här finns det en ståtlig villa med trädgård, Villa Melzi.

Själva villan som tyvärr är privat och inte öppen för besök.

Men trädgården är helt underbar att promenera runt i.

Som synes är trafiken till Bellagio intensiv, det finns hela 5 olika kajer fartygen kan använda.

Nytt möter gammalt, byggda 2006 och 1953. Den äldre skulle jag åka med till Lecco.

Strandpromenaden med en mängd restauranger och caféer.

Som synes väldigt intensiv trafik och då är inte ens bilfärjorna med här.

Som sagt åkte jag till Lecco med Giglio och jag var långtifrån ensam.

Det finns 153 sittplatser ombord och den totala kapaciteten är 255. Jag skulle uppskatta att vi var närmare 200 ombord.

Soldäcken är inte jätterymliga. Det finns ett hyfsat stort fördäck, medan akterdäcket är väldigt litet.

Som sagt byggd 1953 i Venedig. Hon har en maxfart på 13 knop, så resan tog sin tid.

Mandello del Lario här gick en del av, gissningsvis bodde de på någon av alla hotell i området.

Vi fortsatte på det spegelblanka vattnet till Lecco.

Inredningen kändes nästan original med bruna soffor.

Det härliga fördäcket, så fort solen försvann sjönk temperaturen betydligt.

Efter en resa på 1,5 timme kom fram till staden Lecco och vårt slutmål.

Staden är rätt så stor med sina 47 000 invånare.

Giglio gick direkt tillbaka till Bellagio med en handfull mängd passagerare.

Jag gillar ändå designen på dessa fartyg, synd bara att de inte har lite större soldäck.

En gammal färja som idag används som restaurang och nattklubb. Här har hon legat sedan hon togs ur trafik 1994.

Det var allt från denna dagstur till Comosjön. Jag återkommer med ett reportage från ett färjemaraton på Adriatiska havet.

/Kim Viktor