Dags för del två på höstens resa i Kanada. Den första delen hittar ni här: Norwegian Gem Kanada och Maine – Sjöfartsbloggarna | Nordic ferries

Följande morgon åt jag frukost i huvudrestaurangen, här var både utbudet och kvalitén bättre än i buffén. Varje morgon fanns det en specialäggrätt som ändrades varje dag.

Lotsen kom på innan vår färd in till Sydney i Nova Scotia.

Från Sydney kan man ta färjan över till Newfoundland. Samtliga av dagens färjor har någon koppling till Stena. På bilden ses Leif Ericsson (ex. Stena Challenger) som används som reservfärja och Highlander (ex. Stena Traveller). Dessutom har nyligen fått en E-flexer i flottan som hyrs in från Stena roro.

Jaha här är hon igen Crystal Serenity….

Det finns två kryssningspirer i Sydney och vi la till vid den närmast staden.

En stor fiol och även spelar livemusik.

Dagens utflykt med rederiet gick till Highland Village på Cape Breton.

Byn är ett museum som har byggts upp för att visa hur den gaeliska befolkningen har bott under sena 1700- och tidiga 1800-tal. På bilden syns ”The log house” där befolkningen samlades för att berätta historier och sjunga tillsammans.

The black house var de första husen som byggdes av migranterna. Huset är inspirerat av hur de såg ut i Skottland under samma tidsperiod. Flera 10 000 migranter beräknats ha kommit till Nova Scotia från Skottland. I början av 1900-talet talade över 100 000 personer i Nova Scotia gaeliska, idag är siffran betydligt lägre.

Ja hästen är levande.

Stallet med diverse jordbruksredskap.

Dåtidens taxi.

En by har såklart även en kyrka.

I varje hus fanns det utklädda personer som berättade om husen och dåtidens liv. Det var ett trevlig besök på museet som gav en bra inblick hur de skotska migranternas liv såg ut här i Nova Scotia.

Lite höstfärger på bussresan på en timme tillbaka till Sydney.

Tillbaka i staden gick jag runt i hamnområdet.

Merchant Mariner monument hedrar de sjömän som bidrog med viktiga förnödenheter till Europa under andra världskriget. Totalt åkte 177 konvojer från Sydney under striderna i Atlanten.

Inte att blanda ihop med staden med samma namn på andra sidan om jordklotet, som jag dock ska besöka om ungefär en månad.

Finns många vackra hus i trevliga färger i staden med 31 000 invånare.

Efter en kortare promenad blev jag hungrig och gick tillbaka till fartyget.

Klockan 17.30 lämnade vi hamnen.

Här byggs husen nästan ute på klippkanten.

Dagens middag var den enda som jag åt i en specialrestaurang nämligen franska ”Le Bistro”. Till förrätt blev det getostkroketter med betor.

Varmrätten bjöd på ett magiskt mört lamm.

I mitt paket ingick det en middag på en specialrestaurang så jag behövde inte betala något, men normalt hade denna trerätters gått på 70 dollar (exklusive dryck). Även om maten var väldigt god och servicen var på topp, så tycker jag att 70 dollar är lite väl i överkant.

Dags för några fler inredningsbilder, vi börjar med en av två huvudrestauranger ombord the Grand Pacific som serverade både frukost, lunch (dagar till havs) och middag. Det var här jag åt flest gånger. Jag måste säga att jag var väldigt nöjd med både väntetiden för att komma in i restaurangen (även om jag oftast hade bokat i förväg), servicen och maten här inne.

Den andra huvudrestaurangen är den något mindre Magneta som endast är öppen för middag. Jag åt här två gånger och upplevde den som lugnare än den stora restaurangen. Annars är det ingen större skillnad med samma meny i båda restaurangerna.

Malting’s Beer and Whiskey bar

Shakers Martini bar, här blev det några portviner och aperol under resan.

Corona Cigar Club

Le Bistro

Le Bistro

Casinot är enormt och var alltid välbesökt på kvällarna, men irriterande att man får röka här när man är tvungen att passera för att komma till förliga delen av fartyget.

Ingången till teatern.

Stardust theater med komedishow varannan kväll varvat med musik- och dansshow. Nästan dagligen hade de en gameshow i form av ”Deal or no deal”.

Tradewinds duty free, det fanns mycket juvler, men desto mindre souvenirer.

Orchid Gardens asiatiska restaurang ingick i priset (nu 2025 kostar den dock extra). Jag hade planerat att äta här en kväll och hade bokat bord, men det var kaos och jag skulle behöva vänta 30 minuter för ett bord, så jag valde att gå till buffén istället.

Orchid Garden

Teppanyaki som kostade 59 dollar för middag.

Ett av två atrium ombord.

Arkaden upplevdes som trång på kvällen när folk skulle flytta sig från restaurangerna till barerna.

Det andra atriumet.

Starbucks är det ett enda specialkaffet som serveras ombord och eftersom det inte ingick i mitt dryckespaket så blev det inte många kaffe denna vecka.

Receptionen och utflyktsdisk.

Fotogalleriet som även sålde en hel del utrustning.

Bliss Lounge som användes till allt från karaoke till konstauktioner.

O’Sheehan’s pub på däck 8 som är öppen dygnet runt och serverar traditionell pubmat.

Nästa morgon kom vid till Charlottetown på Prince Edward Island, i hamnen låg redan Aurora som var ute på en 24 nätter lång kryssning från Southampton.

Vi fick precis plats bakom henne.

Här finns det en elektrisk sightseeingbåt som drivs med hjälp av solpaneler.

Charlottetown är huvudstaden i provinsen Prince Edward Island och har 38 000 invånare. Detta var den enda hamnen där jag inte hade bokat någon utflykt, istället gick jag bara omkring i den charmiga staden.

Ett kärlekslås.

Personligen tycker jag att Aurora är ett av de vackraste moderna kryssningsfartyg som finns.

Det hade inte varit helt fel att ha en egen fyr.

Vackra blomsterarrangemang i stan som passar väl in med de färgglada husen.

Utanför stadshuset var det dekorerat för Halloween.

En brandbil av äldre modell.

Utanför The Province House finns denna staty som hedrar de som dog under första världskriget. The Province House har annars en central del i Kanadensisk historia. Det var här år 1864 som Charlottetowns konferens ägde rum och ledde så småningom till upprättandet av den Kanadeniska federationen. Från början bestod den av provinserna Ontario, Quebec, Nova Scotia och New Brunswick. Prince Edward Island kom med först 1873. Medan Newfoundland först blev en del av Kanada 1949.

Den populäraste selifeplatsen i stan.

Inne i terminalen kunde man se vilka fartyg som har besökt hamnen.

Denna lunch intog jag i puben ombord. Burgaren smakade bra, inte den bästa jag har ätit till sjöss, men helt godkänd.

Klockan 17 lämnade vi hamnen.

Hamnarbetare vinkade adjö till oss och bjöd även på en dans.

Vi lämnar stan och St. Dunstan’s basilica bakom oss.

Det tog nästan en timme för fartyget att komma ut på öppet hav.

Warren Cove Front Range Light är en klassisk träfyr byggd 1907.

Blockhouse Point Light är den sista fyren man ser inte man kommer ut på öppet hav. Den är 18 meter hög och byggdes redan 1876.

Det började blåsa till ordentligt när vi kom ut på havet. Kaptenen hade redan varnat oss om att det kunde bli en guppig kväll och att vi skulle ta det försiktigt.

På kvällen var det music fest uppe i Spinnaker lounge.

Lyxfrukost i restaurangen med fattiga riddare.

Kaptenen Roger Berglund tillsammans med förste maskinisten Marin från Kroatien svarade på passagerarnas frågor. En populär fråga var om valarna i området, där fartyget bara får köra i 10 knop eftersom det är tätt med valar här. Jag såg dock ingen under denna resa och de ropar heller inte ut om de ser något som t.ex. Holland America gör.

Innan dagens show presenterades en stor del av besättningen.

Följande morgon åkte vi inte i Saguenayfjorden.

Fjorden sträcker sig 100 km och är det enda stora fjorden som fartyg kan åka i på Atlantensidan av Nordamerika.

Även denna morgon friskade det i ordentligt. Så jag fick faktiskt ta skydd bakom vindskydden.

Vi mötte några andra lastfartyg på vår resa genom fjorden.

Statue de Notre-Dame-du-Saguenay ligger på cap Trinité och restes redan 1881. Statyn är till minne av en känd handelsresande som gick genom isen just här. Han bad till jungfru Maria att bli räddad och klarade sig mirakulöst.

Klippan Cap Trinité är 411 meter hög.

Tyvärr låg molnen lågt under stora delar av resan genom fjorden.

Ändå skönt att kunna inta sin frukost på däck till dessa vackra vyer, även om det inte var varmt ute.

Alla möjliga färger klädde bergssluttningarna.

Sedan tittade solen fram en stund och allt blev ännu vackrare.

Vi la till i La Baie som ligger en bit (nästan 2 mil) ifrån själva staden Saguenay. Inne till kaj låg redan Norwegian Sky som var ute på en 11 dagarskryssning från Quebec till Baltimore.

Eftersom det bara finns en pir här fick vi åka tenderbåt, men jag hade en utflykt bokad så jag var en av de första att få komma iland.

Vår utflykt gick med en skolbuss till Saguenay Fjord nationalpark ungefär 5 mil från hamnen.

Här fick vi välja på att gå en enklare vandring eller en lite mer krävande.

För oss som tog den krävande vandringen så utrustades vi med stavar, vilket jag inte riktigt förstår för så krävande var den inte.

Solen tittade fram och det blev en underbart vacker dag.

Vi vandrade upp till en vacker utsiktsplats där man hade en fin vy över Baie Eternite som är en tarm till den stora fjorden.

Som vanligt tyckte jag att vi fick alldeles för kort tid här (mindre än 2 timmar). Jag hade gärna stannat och vandrat längre. Men annars var detta den trevligaste av alla utflykter jag gjorde.

Norwegian Sky skulle avgå först vid 16, men redan klockan 15.40 såg jag henne sätta kurs ut i fjorden.

Norwegian skulle dock lämna först vid 19 och sista tendern var vid 18, så jag hade fortfarande gott om tid för en längre promenad.

Vädret var dock inte jättekul så jag begav mig tillbaka till båten för att inta den sista middagen. Jag serverades pilgrimsmusslor, kalkonkotlett och creme brulee.

Sista morgonen vaknade jag upp till soluppgången. Vi hade ankommit redan vid 6 på morgonen till vår sista hamn Quebec.

Den kända siluetten av staden.

Ett kinesiskt bulkfartyg låg bredvid oss.

Sista frukosten gick jag all in och beställde nästan allt på menyn. Det är inte alla rederier som brukar ha frukost i huvudrestaurangen under sista dagen, men det var mycket trevligt och framför allt skönt att få slippa stöket i buffén.

Disembarkeringen gick smidig, men den terminalen vi hamnade var inte direkt vänlig för oss som tänkte gå till city, man var tvungen att gå en lång omväg för att komma ut. Samtidigt kom Zuiderdam in som också var på en kryssning från Boston till Quebec.

Här har vi henne igen Crystal Serenity…. Bakom henne kan man även skymta Vikings nya expeditionsfartyg Viking Polaris.

Jag hade en hel dag här i Quebec och gick runt lite i stan och sedan längs floden bort mot hotellet nära flygplatsen där jag skulle sova. Det blev dock lite längre än jag trodde och promenaden tog nästan 4 timmar. Men jag hade ändå inget bättre för mig.

Följande morgon flög jag från Qubec vid Montreal till Boston med Air Canada.

I Boston hade jag några timmar att slå ihjäl innan jag skulle ta SAS på eftermiddagen till Köpenhamn. Så jag tog bussen ner till hamnen för att fota Azamara Journey och Liberty of the Seas. Jag kan säga att det var väldigt skönt att komma hem till Stockholm vid 10-snåret dagen efter, då hade jag varit på resande fot i 23 timmar…

Sammanfattningsvis var det en trevlig kryssning med Norwegian Gem. Fartyget är i perfekt storlek och tar lagom många passagerare strax under 3000. Maten var väldigt blandad, överlag höll den god kvalité i huvudrestaurangen och specialrestaurangerna, men jag var inte helt nöjd med buffén. Även underhållningen var lite av en besvikelse då jag hade sett fram emot att få se ”Broadway-shower”. Destinationerna var dock utmärkta, bara solen som saknades på de flesta ställen.

/Kim Viktor