Till Färöarna med Norröna

I november gav jag mig ut på en litet äventyr på Atlanten. Resan började med VR-tåg från Stockholm till Göteborg. Eftersom via gick via Borås p.g.a. ett banarbete så tog resan 4 timmar, men annars var det hela smidigt.

Jag bodde en natt på vandrarhemmet STF Stigbergslinden. Helt ett klart ett prisvärt alternativ och nära till Danmarksterminalen.

På söndagen checkade jag och ett tiotal gående resenärer i Danmarksterminalen för att ta Stena Jutlandica 07.30 till Frederikshavn.

Det var långt ifrån fullt på lastdäck heller. I bakgrunden syns upplagd snabbfärjan Stena Carisma.

Ingen av Älvsnabbens pendelbåtar hade börjat köra så här tidigt på söndagsmorgonen.

Stena Danica låg redo för att förhala till Danmarksterminalen för sin avgång 10.00 till Frederikshavn. Jag har fortfarande inte testat henne och hade gärna åkt med henne istället, men då hade jag tyvärr inte hunnit med Norröna i Hirtshals.

Eriksbergs bockkran, från 1969, livar upp lite i sjöfartsstaden som tyvärr förlorar allt mer sjöfart inne i själva staden. Om några år ska även Stena Lines färjor till Danmark och Tyskland flyttas ut till Arendal.

Passagen under Nya Älvsborgsbron blir ett minne blott när färjorna flyttar till ytterhamnarna.

Tankfartyget Gulf Fanatir som är registrerat i Saudi Arabien.

Där bakom Nya Älvsborgsfästing till vänster kommer Stenas nya terminal att ligga.

Böttö fyr

Stena Germanica på ingående från Kiel.

Den kombinerade baren och cafeterian i fören på däck 7.

Som sagt var det ingen trängsel ombord. De serverade frukost i restaurangen på däck 8 fram till klockan 8 på morgonen, men då jag ville se vår avgång så valde jag ta en kaffe och smörgås här istället.

Informationen var endast öppen i samband med avgång och ankomst.

Pizzerian var också stängd.

Fartyget har några hytter främst för lastbilschaufförer.

Vilstolssalongen

Utedäcken är rätt så trevliga, man kan både stå här nere på däck 7 och upp på 10.

Innan ankomst tog jag en god varm smörgås i caféet.

I Frederikshavn har de ett stort varv som tar hand om alla slags fartyg från offshorefartyg till fiskebåtar, militärbåtar och färjor.

Pacific Grebe är ett rätt så speciellt fartyg, hon byggdes 2011 för att transportera kärnavfall från kärnkraftverk.

Så girar för att lägga till vid färjeterminalen.

När man steg av behövde man lämna ifrån sig sitt boardingkort. Jag har aldrig varit med om något liknande tidigare. Från terminalen måste man gå en låååång gång för att komma in till stan.

Det var desto fler (både fotpassagerare och fordon) som skulle åka med Stena Jutlandicas avgång 11.30 tillbaka till Göteborg.

Från Frederikshavn blev det tåg till Hirtshals med byte i Hjørring.

Det finns två olika färjeterminaler, dels Color Lines mitt inne i byn och Fjord Lines terminal som ligger 30 minuter till fots från tågstationen. Det finns även en buss som går i anslutning till färjeavgångarna och kostar 40 DKK.

När jag kom ner till hamnen avgick Color Lines Superspeed 2 till Larvik.

Färjan jag skulle åka med, Norröna byggd i Tyskland 2003.

Fartyget byggdes enkom för trafik till Färöarna och gick från början mellan Hanstholm-Torshavn-Bergen-Seydisfjördur och under vissa somrar har hon även trafikerat Lerwick på Shetlandsöarna. Sedan 2010 använder sig fartyget av Hirtshals istället för Hanstholm i Danmark.

I hamnen låg Fjord FSTR upplagd. Under sommaren kör hon mellan Kristianstad och Hirtshals på endast 2 timmar och 25 minuter.

Snart är den långa promenaden genom ett rätt så tråkigt industriområde över.

Så har jag kommit fram till terminalen men fick en smärre chock över hur många som väntade på att få gå ombord.

1,5 timme avgång vid 13.30 fick jag tillsammans med alla tyskar kliva ombord. Det skulle senare visa sig vara en form av specialkryssning riktad just åt tyskar.

Alla hytter ombord är döpta efter antingen en fisk eller fågel. Min hytt var döpt efter fisken vitling.

Hytten hade jag bokat med något erbjudande, så jag betalad mindre än 500 DKK för hytt och resa under två nätter. Däremot fick jag bara en insideshytt men det räckte gott och väl i november när det ändå är mörkt ute i stort sett hela tiden.

Fjord FSTR levererades 2021 och ersatte då Fjord Lines tidigare katamaran Fjord Cat (som senare gick mellan Ystad/Trelleborg och Sassnitz). Fartyget har en maxfart på 37 knop och kan ta upp till 1200 passagerare.

Color Lines terminal och själva orten Hirtshals i bakgrunden.

Klockan 15 lämnade vi hamnen med kurs mot Torshavn på Färöarna.

Många ville stå i fören och beundra utseglingen.

Jag passade på att njuta av solen så fort den visade sig, för resten av resan skulle vara synnerligen grå.

Under vintern 2020/2021 genomgick fartyget en större ombyggnad. Bland annat tillkom det nya hytter på däck 8 och den stora panoramabaren på däck 10.

Den fantastiska panormabaren.

Smyril är det färöiska ordet för stenfalk, vilket också syns på rederiets logga.

Här har vi kommit till ”fågel”korridoren.

Denna kväll hade jag bokat middag i bufférestaurangen Skansagarður. En middag inklusive dryck kostar 334 DKK.

Kvalitén och utbudet var bra, med mycket fisk och skaldjur samt lamm från Färöarna. Utbudet är väl inte riktigt lika stort som Finlandsfärjorna, men jag tyckte nog att kvalitén var snäppet högre.

Dryck beställer man från servitören och även vinet ingår i priset. Det som är bra med att man får beställa dryck är att man kanske inte dricker lite för mycket vin, den risken finns åtminstone för mig på Finlandsfärjorna.

Ombord finns det en hel bilder på fartyg som har förknippning till Färöarna. Fartyget på bilden är DFDS M/S England som gick mellan Danmark och Färöarna på somrarna under åren 1974 till 1980. Färjan var den första som hade ett riktigt stort bildäck (på tidigare färjor hade man behövt lyfta på bilen med kran) och gjorde det lättare för semestrande européer att ta med bilen till Färöarna.

Winston Churchill ersatte England på sommarrutten till Torshavn från danska fastlandet. Hennes sista tur på rutten var i augusti 1992. Smyril Line grundades 1983 och köpte den svenska färjan Gustav Vasa från Lion Ferry. Hon fick namnet Norröna och sattes in på rutten Torshavn-Lerwick-Bergen-Hanstholm-Seydisfjördur om somrarna och var utchartad på vintrarna. Från 1998 började hon trafikera Färöarna året om och gjorde så tills hon blev ersatt av den nuvarande Norröna 2003.

Som jag skrev tidigare var det en specialkryssning ombord just denna resa. Det var en stor tysk grupp som hade en ”crime cruise” och löste mordgåtor hela dagarna.

Det finns två trapphus ombord, ett i fören och ett i aktern. Alla publika områden ombord ligger akteröver.

Det finns inget riktigt kasino ombord, men ett rum med spelautomater finns på däck 7.

Följande morgon var det frukost i Skansagarður, som kostade 158 DKK.

Till frukosten är det öppen sittning, så jag valde ett fönsterbord med utsikt akterut.

Frukosten var av internationell standard, inget speciellt.

Ombord finns det några badtunnor på däck som man kan hyra.

Laterna Magica är en bar och café uppe på däck 10.

Detta är absolut min favoritplats ombord. Så rogivande att bara sitta och titta ut över havet.

Om jag hade åkt innan denna bar fanns 2019, så hade jag nog saknat något ombord. Visst det finns en till bar ombord, men den har inte samma känsla som här uppe.

Baren öppnar 8 på morgonen och har öppet sent på kvällen. Under kvällstid spelade även en trubadur här uppe och på dagtid spelades bingo.

Undirhúsið är det andra cafét och baren ombord.

Även en litet bibliotek finns här med böcker på flera språk.

Tyvärr var baren abonnerad av den tyska gruppen under i princip hela resan, så jag fick ingen chans att testa den.

I detta trapphus kommer man ner till couchetterna på däck 2, där 6 personer sover i samma hytt med toalett och dusch i korridoren.

Nere på däck 1 finns ett litet gym och även en pool med bastu som är gratis att använda.

Ute på däck finns en bollplan.

Det syns inte på bilden, men det var rätt så guppigt ute på Atlanten.

Konstigt nog var jag ensam ute på däck också.

Nóatún Cafeteria erbjuder enklare rätter för den som inte vill äta i buffén eller a la carten.

Till lunch och middag serverar de en liten buffé med två olika rätter.

Receptionen är öppen under dagtid och kväll, men stängt på nätterna.

Till vänster finns även en liten biograf med plats för 23 personer.

Sjóbúðin är fartygets stora tax free och har i princip lika stort utbud som t.ex. på Birka Gotland. Det gäller att ha koll på de olika införselreglerna som skiljer sig mellan Danmark, Färöarna och Island.

Den mysiga arkaden utanför butiken med gott om sittplatser.

Under eftermiddagen passerade vi Shetlandsöarna.

Sikten var däremot inte så god, så jag såg bara konturerna av öarna.

Jag hade bokat en trerättersmeny i restaurangen Munkastova för 477 DKK. Jag försökte prata ”skandinaviska” med servitriserna men de ville bara prata på engelska med mig. Det görs faktiskt inga utrop ombord på danska, utan det är färöiska, engelska och tyska som gäller ombord.

Jag trodde att jag skulle välja själv från menyn, men det var tyvärr en färdig meny. Till förrätt blev det rökt lax med selleri.

Oxfilé med jäst pepparsås. De gillar att jäsa det mest på Färöarna.

Jäst rabarber med Yuzo curd och maräng

Följande morgon var det ankomst i Torshavn klockan 7.30.

Färöarna har satsat mycket på att bygga tunnlar till de 18 bebyggda öar som ligger i arkipelagen. Men det finns 7 lokalfärjelinjen kvar, en av dessa är Ternan som går till Nólsoy precis utanför Torshavn.

På grund av att vädret väntades bli sämre med kraftiga vindar så fick vi inte lägga till vid ordinarie kaj, utan hamnade längre ut i hamnen.

Livbåtsdäcket

Däck 4 enkom för personbilar.

Eftersom vi la till vid en annan kaj, så fick alla gå av via bildäcket och åka buss till terminalen. Först fick alla som skulle lämna fartyget här i Torshavn gå av och de som skulle vidare till Island fick vänta. Det var kul att få åka med Norröna som alltid legat på min att-göra-lista. Fartyget uppfyllde alla mina förväntningar och jag kan till och med sträcka mig till det är en av mina favoritfärjor.

Världens vackraste regeringskvarter finns Torshavn. På halvön Tinganes mitt i stan finns dessa vackra stugor där regeringen och alla departement är belägna. Jag tillbringande 6 timmar i stan innan jag skulle ta nästa båt. Tyvärr regnade det mycket så det var 6 väldigt sega timmar.

Smyril trafikerar den längsta inrikeslinjen på Färöarna, den mellan Suðuroy-Tórshavn, en resa på runt 2 timmar. Jag skulle åka med henne klockan 13, egentligen hade jag bokat Galaxy (en gammal Polenfärja) som ersatte Smyril medan hon var på varv, men Smyril kom tillbaka från varvet i Danmark veckan innan.

Den nuvarande färjeterminalen är inte särskilt stor, här finns även bussterminalen för den som vill åka vidare ut på öarna.

Fästningen Skansin vid hamnen.

De lokala bussarna runtom Torshavn är gratis för alla att använda.

Färjan Ritan trafikerar normalt Hvannasund-Hattarvík högst upp på Färöarna.

Smyril har publika områden över två däck.

På däck 5 är det blandat med vilstolar och soffor.

I mitten finns det en liten butik.

En karta över vår destination.

Det finns ett trapphus ombord i fören.

Cafeterian

Lekrummet i cafeterian.

Den tidiagre Smyril (fjärde i ordningen) kom 1975. Fartyget byggdes för Mols-Linien 1969 som Morten Mols. Fartyget fanns med i Färöarnas Landskapstyrelsens flotta fram till 2005.

En viss storleksskillnad på de olika Smyril.

Den första Smiril byggd 1895 i Malmö.

Arkaden på däck 5.

Tinganes halvön med regeringskvarteret.

Fartyget har ett stort soldäck.

En del av däcket är vindskyddat, vilket kan behövas på denna linje.

Jag vet inte varför flaggan hängde på halvstång.

En ny terminal håller på att byggas, som ska användas utav Norröna och kryssningsfartyg. Den beräknas vara färdig senare i år.

Tjaldrid är ett färöiskt bogser- och räddningsfartyg byggt 1976.

Norröna skulle snart fortsätta till Island.

Torshavn har 14 000 invånare.

Det blåste mycket (över 20 m/s i byarna) och jag var rädd att färjan skulle bli inställd, men de är vana med sånt väder här och färjan gick enligt tidtabell.

Det gungade en hel del när vi hade motvind på nedvägen.

Även vattenfallen kunde inte falla rakt ner.

Lítla Dímun är den minsta av de 18 öarna och är den enda obebodda ö.

Stóra Dímun på ön bor det endast två familjer och 5 personer.

Den första skymten av Suðuroy.

Ett ensamt hus i det karga landskapet.

Suðuroy är den fjärde största ön med lite över 4000 invånare.

Det finns en landgång till ena kajen, men fartyget använde den andra kajen så vi fick gå av via bildäck.

Bildäcket, med hängdäck på ena sidan.

Efter drygt en timme iland var det dags att kasta loss och bege oss tillbaka till Torshavn.

Offshorefartyget Roland registrerat på Färöarna.

Solen finns någonstans där bakom molnen.

Då blev det två timmar mer gungande till Torshavn.

Det blev en natt på hotell Torshavn, inte det fräschaste hotellet och fanns inte heller någon reception, utan man var tvungen att checka in online. För priset (runt 700 DKK) var det dock värt att stanna här en natt.

Smyril tillbaka i Torshavn på sin morgontur från Suðuroy. Fartyget byggdes 2005 i Spanien. Vi får se hur länge hon kommer att stanna på Färöarna, för det finns en plan ett bygga en tunnel till Suðuroy.