I slutet av maj flög jag ner med Norwegians nya linje till Milano Maplensa, därifrån blev det tåg vidare till Genua. I Genua som är Italiens största hamn var det en hel del fartygstrafik. La Suprema (som jag skulle åka med samma kväll), GNV Aurora, GNV Virgo och MSC Grandiosa (samtliga fartyg ägd av MSC) låg inne vid kaj.

Efter en promenad i den 30 gradiga värmen var det at dags att checka in för kvällens segling till Porto Torres. Från början hade jag bokat in mig på den gamla skandinaviska färjan GNV Azzurra. Men när man åker färja i Medelhavet får man räkna med att fartygen kan bytas ut. Så blev det även för mig denna gång och min bokning ändrades 4 gånger innan den slutligen blev La Suprema som skulle ta mig till Sardinien. Två timmar innan avgång fick man gå ombord och självklart låg mitt fartyg längst bort. Efter att gå ombord via bildäck åkte jag rulltrappan upp till min hyttkorridor och hämtade där hyttnyckeln till min insideshytt.

La Suprema är byggd i Italien 2003. Hon har sedan dess i princip hela tiden gått från Genua på olika rutter till Sardinien, Sicilien och Tunisien. Hon hade tidigare en syster La Superba som brann upp i Palermo för tre år sedan och behövde skrotas i Turkiet.

GNV Aurora är rederiets senaste fartyg och hade vid tidpunkten för denna bild ännu inte blivit döpt, viket ägde rum i början av juni i Tanger. Under denna sommar är fartyget främst i trafik på rutten Genua- Barcelona- Tanger Med.

Som sagt är fartygstrafiken i Genua livlig. Moby Aki kom in på kvällen från Bastia på Korsika. Vid varvet låg Santa Cruz, som Moby sålde till Algeriskt rederi 2024, men fartyget har fortfarande inte satts i trafik sedan dess. GNV Azzurra som jag egentligen skulle ha åkt med låg också vid varvet, hon sattes dock i trafik veckan efter jag åkte, men glädjen då blev kort då hon den 20:de juni fick en maskinbrand och behövde bogseras in till Porto Torres. Sedan dess hon har hon återigen legat vid varvet i Genua. Sista bilden visar GNV Orion som kom in från Tunis, en rutt som normalt trafikeras av just La Suprema som jag åkte med.

Inredningen på La Suprema är rätt så trevlig och har lite ”lyxkänsla”. Tyvärr var många områden ombord stängda under denna resa, discot, panoramabaren och den stor nattklubbsbaren. Så även om fartyget kan betecknas som en kryssningsfärja, så används hon knappast som det i nuvarande trafik. Jag antar att det inte finns behov att ha så många barer öppna på en linje till Tunisen, vissa konferensrum har omvandlats till bönerum för att just anpassas för denna linje.

Det blev middag i fartygets a la carterestaurang som nyligen verkade ha fått uppfräschad inredning. Jag valde att äta bläckfisk till förrätt och till varmrätt kolvkotlett (jag glömde dock beställa några tillbehör till den). Det smakade bra, men det är verkligen inte billigt, 60 euro för två rätter och en liten flaska vin. Restaurangen var i närmast full när jag kom, många tyskar ute på bilsemester.

Hundarna ombord har sin egen hyttkorridor.

Bar centrale är den naturliga mötesplatsen ombord och är öppen under större delen av resan. Man kan även få en lättare frukost i form av cappucino och croissant här.

Nästa morgon blev det en tidig uppstigning, då vi skulle ankomma hamn redan klockan 7. Själv åt jag frukost i självbetjäningsrestaurangen. Här är det styckpris, så jag fick lite äggröra med bacon, kaffe, ett torrt bröd och yoghurt för 15 euro.

Från det stängda discot har man fin utsikt. Det finns även en enorm sittsalong ombord samt en liten café/bar i anslutning till soldäcket.

Det var en vacker morgon och vi anlände till hamnen i Porto Torres exakt i tid klockan 7.

Hamnen erbjuder en gratis transferbuss till terminalen någon kilometer bort. En timme efter att vi hade lagt till kom Moby Aki, också hon från Genua. Moby får bidrag för att trafikera denna rutt varje dag året om. Medan GNV kör denna rutt endast under sommarmånaderna.

Från Porto Torres blev det ersättningsbuss eftersom det var banarbete på järnvägen. Vid Ozieri-Chilivani blev det byte till ett nedklottrat tåg för vidare färd till Olbia. I Olbia möttes jag direkt av tre fartyg som låg inne i hamnen (Sea Cloud Spirit, Moby Orli och Rhapsody).

Jag fick gå ombord på Rhapsody hela tre timmar innan avgång, så jag var bland de första ombord. Min insideshytt var förvånansvärt fräsch.

Det finns 3 restauranger ombord. Längst akterut hittar vi Le Sillage d’argent som serverar a la carte. Dessutom finns en pizzeria längs arkaden och en självbetjäningsrestaurangen Le Surf.

Ute på fartygets stora härliga akterdäck. Bakom oss låg en gammal bekant Moby Orli (ex. Olympia och Princess Anastasia).

Uppe på däck 10 finns La Piazza, tidigare hade fartyget en pool här. La Piazza har både bar, café och affär.

Cruise Europa på väg in från Livorno. Denna bjässe är byggd på Fincantieri 2009 och är hela 225 meter lång.

Moby Legacy är det senaste av Moby Lines nybyggen som levererades i slutet av 2023 från varvet i Kina. Hon har sedan dess trafikerat rutten mellan Livorno och Olbia.

Vid avgång samlades alla på akterdäcket.

Utseglingen från Olbia tar ungefär 1 timme och längst ut passerar man den vackra kalkstensön Isola Tavolara.

Därefter blev det middag i Le Surf. Paella och vin för 20 euro är väl helt okej, men portionen var lite snål i storlek.

Rhapsody har också ett livsbåtsdäck som sträcker sig nästan runt hela fartyget, likt promenaddäcken på kryssningsfartygen.

Som vanligt på Medelhavsfärjorna så sover folk lite överallt.

Två områden som egentligen var stängda, men som jag lyckades smit in och ta en titt i var La Vige panoramabaren på däck 12, med fantastisk utsikt och nattklubben i två våningar i fören, Galaxie. Verkligen synd att man inte använder fartygets fulla potential. Egentligen behöver inte ens barerna var öppna, utan det räcker att det skulle finnas möjligheten att sitta här. Jag antar dock att de är rädda att folk skulle passa på att sova här om det vore öppet.

Vi kom fram till inloppet för Genuas hamn 40 minuter innan vår ankomst klockan 07.45.

Disembarkeringen gick oerhört smidigt. Tillskillnad från våra färjor här uppe i norr, så får fotpassagerare få iland direkt via bildäck vid ankomst, samtidigt som de lossar alla bilar. Det var skoj att få testa på Rhapsody, hon är verkligen unik och känns verkligen som en kryssningsfärja, det är bara synd att de inte utnyttjar alla hennes fenomenala utrymmen.

Sedan blev det några timmar färjespotting. Jag försökte hålla mig i skuggan så mycket som möjligt när termometern visade närmare 35 grader.

Vid lunchtid gick resan vidare till Milano och slutligen till Malpensas flygplats där ett SAS-plan väntade på att få ta med mig hela vägen hem till Stockholm.

Tack för titten!

/Kim Viktor