Hejsan!
Det var ett tag sedan jag postade något inlägg här på bloggen, så det var väl på tiden att jag begav mig ut på en liten tur igen (tillsammans med Mats Östman). Igår (fredag) gick resan till Utö med Waxholm II och hem med Silverpilen. Dock höll resan på att ta en helt annan riktning. Pendeltågen från stan var (som vanligt) förenade…. Men som tur är väntade både bussen på båten på oss fast vi var 15 minuter sena.

Nyhet! Nu finns bilderna i ännu högre upplösning, klicka på bilderna.

Vi tog alltså Waxholm II från Årsta, där man kunde betrakta detta vackra höstlandskap.

Färden över Mysingen tar cirka 45 minuter.

De flesta av passagerarna valde att stiga av vid Gruvbryggan, vi stannade däremot kvar till Spränga. Men eftersom det var en godstur var det mycket gods som skulle av vid Gruvbryggan.

Silverpilen på ingående till Gruvbryggan på turen mot Årsta.

Silverpilen blir nästa år 40 år! Under den större delen av hennes karriär har hon gått i trafik mellan Strömstad och Fredrikstad (Norge). Det var först i början av 00-talet som hon kom till Stockholms skärgård.

Salongen på nedre däck.

Cafeterian med ett rätt så tamt utbud.

Efter att vi hade disembarkerat Waxholm II, så fortsatte hon mot Dalarö.

Gotska Sandön låg upplagd vid Spränga brygga.

Nu kommer det en del naturbilder. Vi promenerade ut till klipporna på den nordöstra delen av ön.

Stundvis var terrängen en aning utmanande, men är man född som en bergsget så är man. 😉

De gamla dagbrotten för gruvorna.

När vi kom ner till Gruvbryggan igen, så hade en grupp med konferensgäster kommit för att åka hem med samma båt som oss.

Det stora härliga soldäcket ombord på Silverpilen.

Förbi Spränga igen…

Då har vi ankommit Årsta och medans man väntade på bussen, försökte man få några annorlunda vinklar.

Tack för att ni har läst! På måndag är det sista kryssningsanlöpet i Stockholm för säsongen, som självklart ska dokumenteras!

Ha en fortsatt trevlig helg!
/Kim Viktor