Oosterdam till Alaska

Del 5 Glacier Bay

Fredagen den 10 juli åkte vi in nationalparken Glacier Bay. Parken är på hela 13 000 kvadratkilometer och grundades 1980. Förra året besökte hela 500 000 personer parken, de flesta med kryssningsfartyg, eftersom vägar in till parken saknas.

Strax innan åtta hade parkvakterna bordat vårt fartyg på vår dagslånga etapp inuti parken. Dessa parkvakter guidade i högtalarsystemet (i observations loungen och på utedäcken) under hela dagen. De pekade framför allt ut olika djurobservationer.

Ifall ni hellre vill se rörliga bilder från nationalparken kan ni titta på den video där jag har klippt ihop olika scener. Men om ni vill ha information om platserna så får ni fortsätta titta på bilderna.

Ombord hade vi en valforskare, som studerade kryssningsfartygens påverkan på djurlivet.

National Geographic Sea Lion passerar just några sjölejon (bra tajming 😉 ). Fartyget gör veckolånga kryssningar mellan Juneau och Sitka/Seattle och tar endast 62 passagerare.

De ombord på National Geographic fick något bättre bilder på sjölejonen.

Hon kändes inte speciellt stor i dessa mäktiga landskap.

Vår första björnobservation (som min far hittade och helt plötsligt när kaptenen ropade ut björnobservationen, blev det full fart på fartyget), var inte oroliga det kommer bättre bilder på björnar.

Vattnet var härligt turkosblått.

Parkens största glaciär, Caroll glacier (hela 24 km lång), på avstånd.

18 km långa Reid Glacier, döpt efter en geofysiker.

Så har vi kommit in i Johns Hopkins inlopp, parkens tätaste glaciärområde, med fem stora glaciärer på några kilometers avstånd.

Trots att glaciärer består av hårt pressad snö, så blir densiteten sällan mer än 0,9 kg/kubikdecimeter. Det är ju förstås betydligt mer än densiteten på firn (grovkornig snö) som den från början är gjord av.

Expeditionsfartyget Wilderness Explorer, med 74 passagerare ombord går man till ställen som de stora kryssningsfartygen inte ens kommer i närheten. Det var många av deras passagerare som paddlade runt glaciärerna.

Hela denna fjord var islagd så sent som 1912 och glaciärerna har krympt med en hög hastighet de senaste decennierna.

Om ni inte har förstått det än så var inte vädret det bästa, tyvärr blev det sämre ju längre in i parken vi åkte.

Johns Hopkins glaciär

När man ville ta skydd från regnet var det bara att gå ner till hytten och vår balkong, där man hade samma vackra vy.

Dagen till ära serverades det fisk och skaldjur vid poolen, bl.a. kungslax från Alaska.

Bästa lunchen på kryssningen!

På väg in i Tarr inloppet, längst in i parken, med gräns mot Kanada.

Härinne såg vi två enorma glaciärer, dels Grand Pacific Glacier och Margerie Glacier. Den till höger var så smutsig så det såg nästan ut som en grushög. Dessa glaciärer sträcker sig mot ett av Alaskas högsta berg, Mount Fairweather 4669 meter.

Vi låg vid glaciären i ungefär en timme, så det fanns gott om tid för fotografering.

Några tretåigamåsar har hittat ett bra isblock att stå på.

Dags att lämna glaciären bakom oss.

Ombord hade parkvakterna föreläsningar om nationalparken, glaciärer och djurlivet.

Ifall man hade tröttnat helt på naturen, så kunde man vara med på en konstauktion.

I huvudrestaurangen hade de indonesisk tebjudning.

Tyvärr blev vädret än värre och till slut såg man ingenting.

Parkvakterna har lämnat Oosterdam, tack för en informativ dag.

Nästa morgon var vi ute på djupt vatten….

En till bild på en av de vackra tavlorna, här Leerdam byggd 1920.

Sista dagen till havs hade vi såklart väldigt fint väder, synd att det inte var så här i Glacier Bay.

På promenaddäcket promenerades det flitigt. Tre varv runt promenaddäcket är en mile långt, alltså cirka 1,6 km.

Panoramahissarna, snart ett minne blott på HAL? Det verkar inte som att nya Koningsdam kommer att få några panoramahissar, istället pressar de in några flera hytter.

Sista middagen och servitörerna sjön och dansade för oss.

Kalvlägg

Sista showen var Dancing with the stars, då passagerare som har varit med i dansklasserna under veckan, får tävla och visa vad de har lärt sig tillsammans med varsin proffsdansare.

Tidigt på söndagsmorgonen kom vi in till Seward (Kenaihalvön). De flesta passagerare skulle fortsätta med Holland Americas turer upp till Anchorage/Denali nationalpark och lämnade fartyget tidigt.

Vi hade våra egna planer och kunde därför njuta av frukost i lugn och ro.

Alla balkonger skulle spolas av, innan de nya gästerna kom till kvällen.

Man fick själv i förväg välja vilken tid man ville gå av, vilket gjorde att disembarkering gick väldigt smidig.

Så har vi lämnat Oosterdam för denna gång efter den bästa kryssningen jag har gjort hittills. Tack till Holland America för att ni gjorde resan perfekt!

Terminalen i Seward.

Spegel spegel på vattnet där, säg mig vem som skönast i Alaska är….

Då var kryssningen slut, men misströsta inte, det kommer en till sista del med bilder från landresan i Alaska (Homer, Denali, Fairbanks). Vi hörs snart igen!

Fortsättning följer

/Kim Viktor