Oosterdam till Alaska

Del 6 Seward, Homer, Denali, Black Rapids och Fairbanks

För er som har missat tidigare delar kan ni hitta dem här:
Del 1 Vancouver
Del 2 Embarkering
Del 3 Inside passage och Ketchikan
Del 4 Juneau och Skagway
Del 5 Glacier Bay

I denna del blir det lite blandat med både sjöfart, vacker natur och annat gott.

Utanför kryssningsterminalen tog vi kontakt med Kenai Fjord torus som vi skulle åka en dagstur med. De visste var service var och ordnade både med transport och baggageförvaring.

Ett av rederiets äldre fartyg, Costal Explorer, som ger sig ut på en tur till Fox Island i Kenai Fjords nationalpark.

Vi skulle åka på en 6 timmars rundresa in i nationalparken med Orca Voyager.

Ombord på Orca Voyager med 360 graders utsikt.

Det finns ett flertal olika utflyktsbåtar från Seward.

Vi har lämnat småbåtshamnen och havsörnen sitter vackert framför Oosterdam.

Ombord på Orca Voyager finns ett utedäck som går runt hela fartyget.

På systern var det fullt med folk ute på däck….

…vilket berodde på späckhuggaren som kom dem rätt så nära.

Parken grundades 1980 för att bevara ekosystemen runt glaciärerna.

Två av Orca Voyagers systrar vid Aialik Glacier.

Som tur var kunde det vara upp till 120 personer på det övre däcket.

Glaciären kändes mäktig när man kom så här nära, lite annorlunda från upplevelsen ombord på Oosterdam.

I nationalparken finns även dessa häftiga klippöar, där allt från lunnefåglar till sjölejon bor.

Vi kom så nära att vi knappt behövde kikare….

Så har vi kommit tillbaka till Seward och Nunatak är på väg ut.

Min sista bild på Oosterdam, nästa år kommer hon till Europa, där hon ska renoveras innan hon börjar med sina kryssningar i Medelhavet.

Dagen efter vandrade vi på Exit glacier utanför Seward, som nu har blivit känd efter att även Obama har vandrat på den förra veckan, men jag var där före. 😉

Man kan ju inte åka till Alaska utan att äta riktig Alaskamat som kungskrabba, hälleflundra och lax, mums!

Norwegian Sun har lastat på nya passagerare på sin resa till Vancouver.

Man hör inte så ofta om svenskar som åker på husbilssemester till Alaska….

Efter ett par dagar i Seward åkte vi vidare till turistfällan Homer, på den västra sidan av Kenaihalvön.

Vi bodde längst ut på sandrevlen Homer spit, på hotellet med det passande namnet Land’s end.

Rummet hade en maritim känsla.

Utsikten från vår balkong var inte helt fel…

När vi satt och åt middag på hotellets restaurang kom plötsligt färjan Tustumena föri. Tustumena är byggd 1969 och går i trafik till öar längst väster ut i Alaska. Resan ut till Dutch Harbour och tillbaka till Homer tar en vecka.

Ebb var det, som tur är har hon en hiss till bildäck.

Hamnen där man kan hitta många fiskebåtar, både för turister och yrkesfiskare.

Efter några timmar vid kaj lägger Tustumena åter ut på väg till öarna lägre ut, tillsammans med sillgrisslorna.

I Homer finns även en privat skeppskyrkogård med alla möjliga olika fordon.

Turistfällorna ligger på rad….

Minnesmonument över alla Homers sjömän och fiskare som har omkommit ute till havs genom alla år.

En pridebåt i hamnen…Kan väl deltaga i Stockholm Pride nästa år tycker jag. 😉

Längst ut på reveln bodde vi.

En lång resa på nästan 10 timmar blev det upp till Mount Mc Kinley Princess Wilderness Lodge. Faktiskt ett rätt så bra hotell, fast det i princip bara var vi och kryssningsgäster. Maten höll hög klass.

Men det bästa med hotellet är att man kan se Nordamerikas högst berg härifrån, Mount MC Kinley (som Obama har döpt till det ursprungliga namnet Denali), dock ska det nog vara lite bättre väder än vad vi hade.

Efter en natt på Princess-hotellet fortsatte vi upp till entrén till Denali National Park. Hit kan man även åka tåg från Anchorage och Fairbanks. Rederierna har även sina egna vagnar som de kör med hela vägen från hamnarna.

Hotellen som ligger intill parken är inte direkt billiga att bo på. Vi bodde på Denali bluff där ett rum kostade drygt 280 dollar per natt. Princess och Holland America har även egna hotell i området.

För att komma in i nationalparken (längre än 15 miles) måste man åka buss. Det finns både guidade bussutflykter och hop on hop off buss. Vi tog den sistnämnda och åkte mot Eielson mitt inne i parken, en enkelresa på drygt 4 timmar. Vi hade även tänkt att hoppa av på något ställe på vägen och vandra lite, tyvärr var inte vädret direkt gynnsamt för vandring, så vi stannade kvar på bussen.

Vägen var kurvig och tidvis även brant.

Busschauffören stannade när något djur siktades. Här är en av tre brunbjörnar vi såg under dagen. Utöver björn såg vi mest vildrenar. Det var en trevlig dagsutflykt som bara kostade 35 dollar per person. Det hade väl varit ännu trevligare om vädret hade varit lite bättre.

Från Denali tog vi vägen som betecknas som den vackraste i Alaska, Denali highway som går öster ut mot Paxson.

Vägen är 217 km lång och är till största del grusväg. Vägen öppnades 1957 och var då den första vägförbindelsen till Denali National Park.

I slutet av vägen förstod jag varför den benämns som den vackraste vägen, med utsikt mot de höga bergen i Alaska range.

Här i västra Alaska bodde vi på Lodge at Black Rapids. Vi hade tidigare läst om stället och hur fridfullt och vackert det var att bi här.

Lodgen ligger intill ett gammalt roadhouse (hotell och restaurang) från början av 1900-talet.

Vårt rum var ett av de tolv rummen i lodgen. Jag skippar att nämna hur dyrt det var att bo här, men det var en underbar upplevelse.

På vandring i fjällen.

Canyon

Vyn från vårt rum.

Som tur var hade vi riktigt vackert väder de sista dagarna på semestern.

Det här ögonblicket var ett av de vackraste jag någonsin har haft i mitt korta liv.

Mount Hayes ett av Alaskas högsta berg på över 4000 meter.

Vi skulle ta flyget hem från Fairbanks, men vi hade några timmar att spendera i stan innan vi tog flyget klockan 01.30 på natten. Vi gick in i Pioneer park, som är ett slags friluftsmuseum. På muséet ligger ångpaddlaren Nenana uppe på land.

Fartyget är byggt 1933 och gick på Yukon river. På 50-talet försökte man sälja fartyget och det såldes till en förening som tog henne till Faribanks och gjorde om henne till ett museifartyg.

Ombord på båten var maskinrummet öppet och på lastdäck hade man utställningar, tyvärr fick man inte gå upp till de högre däcken med salonger och hytter.

I parken har man även byggt upp hus och byar som ska likna de som fanns under guldrushtiden.

Det rullade även runt några bilar av äldre modell.

Från Fairbanks kan man fortfarande åka med flodbåt, bl.a. Discovery III. Utflykten ingår oftast i rederiernas paketresor upp till Denali och Fairbanks. Tyvärr hade jag inte tid att åka denna gång. Jag kan tillägga att inredningen inte såg speciellt rolig ut, en massor av plaststolar på rad.

Som sagt tog vi flyget från den lilla internationella flygplatsen i Faribanks klockan 01.30 till Seattle, för att därifrån fortsätta till Chicago och Stockholm. Det var skönt att kliva av i Stockholm på morgonen, då tjugotimmars resa tar på krafterna.

Det var allt jag hade att bjuda på för denna gång.
Om ni har några frågor är det bara att ställa.

Jag vill passa på att tacka er alla som har följt med på resan och ni som har kommit med kommentarer. Det är tack vare er som reportaget har blivit så bra som det har blivit.

Vi hörs snart igen!
Ha en trevlig höst!
/Kim Viktor