Den 16 januari vågade man knappt kolla på termometern, som stod på under -15 grader här i Stockholm. Några köldgrader hindrar inte mig för att åka ut i den vackra vinterskärgården.

Resan började vi Strömkajen där man embarkerade M/S Dalarö för en 5-timmarsresa till Finnhamn.

Julgranen stod kvar på Skeppsbron, trots att tjugondag knut hade passerat.

Ute på Strömmen hade det bildats nyis under natten.

Försvarsmaktens Belos i Gotlandsbolagets docka på Beckholmen.

Soluppgång över den nya bron som ska förbinda Kvarnholmen med Nacka (centrum).

I höjd med Lidingö började det snöa och sikten var stundvis obefintlig.

En rykande Mariella på ingående.

Dalarös siluett.

Utanför Granholmen försvann isen.

Sjöröken däremot blev allt kraftigare.

Fruset landskap.

Den enda Rigafärjan Isabelle, som jag tycker får onödigt mycket kritik på diverse sociala medier, tänk på vilken uppgradering hon är jämfört med Regina Baltica.

Vi lämnar snömolnen bakom oss.

Många fartyg vid Tenö, bl.a. Djurgården 7, Sandhamn, Saxaren och gamla goda Rödlöga.

Rindöfärjan Castella.

Nina letar sig fram genom sjöröken ute på Södra Vaxholmsfjärden.

Nästan så att man längtade in till bastun på Badholmen.

Nämdö anslöt i Vaxholm för passagerare mot Stegesund.

Hela Lindalssundet var islagt.

Så vackert med orörd spegelblank is.

Ränna och svävarspår beblandas.

Sett till antal fartyg är Lådna den mesta spännande bryggan på denna rutt.

Träskökvarn, hit gick Skarpö förra året på sin jubileumsresa. I år verkar det vara sämre med fartyg som fyller jämnt…..

Soldäcket var tomt trots all sol, den var dock några turister som sprang ut och in för att fota det vackra landskapet. Kul att skärgården kan locka utländska turister även mitt i januari.

Finnhamn är nästsista bryggan på rutten. Det var inte mycket folk kvar ombord när vi klev av.

Här på Finnhamn hade vi en dryg timme, innan vi skulle ta Dalarö tillbaka. Vi tog en promenad runt den öde ön, bl.a. upp till vandrarhemmet.

Dalarö har lämnat Husarö och nästa brygga är Finnhamn.

Hemresan var rätt så lugn, som brukligt på lördagseftermiddagarna.

Bettan II ville inte bryta is själv utan gick mitt i rännan, istället fick Dalarö bryta lite.

Eftersom det blev fort mörkt, hade vi ingen större lust att åka in hela vägen till stan, vi klev istället av vid Boda. Det blev en härliga vintertur i skärgården med vackra vyer, jag önskar att man fick chans att göra såna här resor oftare. Tyvärr har ju vintern nästan försvunnit i Stockholm i skrivande stund. Vem vet, det kanske kommer någon mer köldknäpp denna vinter.

Med vänliga hälsningar
Kim Viktor

P.s. hoppas att ni gillar den uppiffade designen.