Jag är väl nästan den första och troligen också den sista passageraren som har åkt på dygnskryssning med lastfärjan Scottish Viking till Ventspils.

I Nynäshamn var frågan var man skulle checka in någonstans.

Som fotpassagerare får man checka in i terminalen och sedan gå genom ”tunneln”, som incheckningspersonalen kallade denna gång. Även samma gång som Polferries använder sig av.

Scottish Viking har fortfarande Norfolklines (Maersk) blåa skrov. Direkt vid hennes leverans 2009 chartrades hon ut till Norfolkline och sattes in mellan Zeebrügge och Rosyth.

Jag, den enda fotpassageraren på denna avgång, fick gå på den gula sidan, samtidigt som lastningen pågick.

Efter att ha åkt upp hissen till däck 5, väntade denna lång korridor till de allmänna utrymmena.

Som tur var kunde jag läsa om Stenas historia på vägen.

Man var tvungen att checka in på nytt i receptionen och där fick man också sin hyttnyckel (en riktig nyckel!). Hytten var lyhörd, men annars fräsch.

Middagen var tyvärr en besvikelse och inte alls den kvalité jag är van vid ombord på Stenas fartyg.

Gotlandsbåten HSC Express, fortfarande smartare, billigare och roligare, eller kanske inte.

Ombord finns en liten butik. Den är öppen endast en timme efter avgången och en timme före ankomst.

Receptionen

Tidigt nästa morgon närmade vi oss Ventspils.

För att komma fram till passagerarhamnen seglar man först i en halvtimme på floden Venta.

I Ventspils har de byggt en något snyggare passagerargång än i Nynäshamn.

Jag hade 3 timmar på mig att utforska Ventspils. En stad med anor från 1300-talet.

Marknadstorget

Ombord på Scottish Viking igen, här är väderdäcket.

Driver’s restaurant

Vilstolssalongen

Baren

Blandat med gods i hamnen, bl.a. några Scania som Stena transporterar.

Restaurangen

Avgång

Frukosten var lik middagen i både smak och kvalité.

Sjukhuslik hyttkorridor.

En vacker dag till sjöss, man kunde inte göra så mycket mer än att njuta av båtresan, då det mesta ombord var stängt i många timmar mitt på dagen.

Systern Stena Flavia på väg mot Ventspils.

Soldäcket, synd att man inte kan komma upp högre än till däck 5 som passagerare.

Utanför Nynäshamn mötte vi ”vackra” Wawel med destination Gdansk.

Coral Energy vid LNG-terminalen, med bränsle till Viking Grace kanske?

Sammanfattning:
Scottish Viking var en trevlig lastfärja. Hon kändes fräsch och modern. Besättningens engelska kunskaper var något begränsade. Maten var inte någon större höjdare. Färjan har däremot allt som behövs för en behaglig överresa till nya spännande resmål.

/Kim Viktor