Venedig är för de flesta höjdpunkten på en kryssning i Adriatiska havet. Faktum var att några av medpassagerarna knappt hade koll på någon annan hamn och pratade bara om Venedig. Även i mitt resesällskap var Venedig en viktig del av resan. Själv hoppades jag mest att trängseln inte skulle vara allt för besvärande.

Några minuter innan halvsju på morgonen passerade vi vågbrytarna intill Venedigs inlopp. Hotfulla moln låg in över staden, men solen lyckades pressa sig igenom.

Bogserbåten Lourdes C skulle hjälpa oss igenom den trånga ”Canale della Guidecca”. Döpt efter namnet på ön söder om kanalen.

Venedig blev ett världsarv 1987. Idag bor 55 000 personer inne i historiska Venedig.

Vy in mot Canal Grande.

Vädret var inte det bästa, med både vind och regn. Det märktes även ute på däck, vilka normalt brukar vara fullproppade med folk vid inseglingen.

Basilica di San Giorgio Maggiore är inspirerad av ett grekiskt tempel. Kyrkan byggdes i slutet av 1500-talet.

En av färjorna ut till ön Lido.

Kryssningshamnen ligger väster om själva staden. En promenad på cirka 30 minuter till den historiska stadens utkanter.

Så har vi lagt till och Marina M C kopplade loss bogsertrossen.

Många passagerare på Thomson Spirit hade bokat utflykt här i Venedig. Bl.a. var det möjligt att åka in till de centrala delarna med dessa båtar och sedan uppleva staden på egen hand.

Sedan restriktionerna över hur stora fartyg som får anlöpa Venedig (96 000 gross tonnage) så har bl.a. MSC bytt ut sina fartyg mot mindre. Denna säsong gick MSC Musica och MSC Sinfonia härifrån, tidigare stationerade MSC sina nyaste och största fartyg i Venedig.

Kändes ovant att gå iland via en passagerargång.

Den första sträckan genom hamnen är inte särskilt upphetsande.

People mover är förarlösa tåg som tar kryssningspassagerarna från hamnen till Piazzale Roma. Den plats dit alla bussar går. Eftersom vi låg längst ut i hamnen var sträckan att ta sig till stationen längre, än de sträcka tåget åkte. Därför valde vi att gå hela vägen istället.

Motståndet mot kryssningsfartygen i staden är stort. Jag kan förstå dem, det kan inte vara kul att bo i staden när den invaderas av tiotusentals kryssningsgäster under en dag. Jag vet inte om det berodde på vädret eller vad det var, men det var rätt så lugnt i stan på förmiddagen. Värre blev det på eftermiddagen.

Inne i Canal Grande körs 2 olika vattenbusslinjer. En linje som kör via alla bryggor och en expresslinje som bara tar de större bryggorna.

Totalt finns det 20 st vattenbuss- och färjelinjer runt Venedig. Lokalbefolkningen betalar endast 1,5 Euro för en enkelbiljett, medan turister är tvungna att betala 7,5 (!!) Euro för en enkelbiljett som är giltig i 75 min.

Venedigs största turistfälla är gondolerna. Standardpriset är 100 Euro för entimmes tur.

Venedigs största torg “Piazza San Marco”.

Rialtobron, troligen Venedigs mest besökta plats.

“Båthållplats” (som SL kallar det 😉 ) Rialto.

Så fort man viker av från de största gatorna är det lätt att hitta lugna platser, utan trängsel.

När man är i Italien måste man såklart äta pasta, framför allt när det vara första besöket som för mig.

Solen har letat sig fram och temperaturen steg snabbt. Regnjackorna kändes nu rätt så onödiga…

Vid järnvägsstationen var kanalen vältrafikerad.

Tillbaka i hamnen, “bara” 5 kryssningsfartyg låg inne denna dag. Återigen var man tvungen att gå via säkerhetskontrollen i terminalen innan man fick gå på båten för att bli kontrollerad igen.

Solstolarna hade placerats ut och var redo för de återvändande passagerarna.

En hop on-hop off-båt av samma modell som vattenbussarna.

Nya passagerare har checkat in på MSC Musica och efter en ”muster drill” lämnade fartyget Venedig.

Strax efter avgick Costa Deliziosa på sin veckokryssning.

De stora balkonghytterna i aktern ser inte helt fel ut. Däremot har jag ingen större lust att resa med Deliziosa, då jag har varit ombord på systern Luminosa och blev inte imponerad.

Om ett par månader ger sig Deliziosa över Atlanten till Florida, där hon är stationerad över vintern.

Crystal Esprit är Crystal Cruises nyaste fartyg och har varit en del av deras flotta sedan 2015.

Ett par flodbåtar som kryssar på floden Po.

Santa Maria del Rosario är en av Venedigs nyare kyrkor från mitten av 1700-talet.

Carla Baruzzi har hjälpt MSC Musica ut och skyndade sig tillbaka till Norwegian Stars avgång.

Lite mer folk vid Piazza San Marco nu, än när vi var där några timmar tidigare.

Nej bilden är inte sned. 😉

En staty föreställande noshörningen Clara som turnerade runt I Europa på 1700-talet. I Venedig var hon en av huvudattraktionerna på stadens karneval. Då konstnären Pietro Longhi målade av henne i den kända tavlan med samma namn som noshörningen.

Mer folk ombord på Lidofärjan nu än när vi anlände.

Hög trafik vid den populära turistön Lido.

Då var det slut på det roliga och vi satte kurs mot Kroatien och Rijeka.

/Kim Viktor