För er som har missat den senaste delen, finns den att beskåda här: https://sjofartsbloggarna.com/2018/09/14/nordstjernen-svalbard-del-2/

En titt in på bryggan, innan vi lämnade nattens ankarplats.

Prinsendam hade passerat oss på morgonen och la sig utanför Monacoglaciären. De beskådade endast glaciären från sjösidan och gjorde ingen landstigning.

En viss storleksskillnad, även om vinkeln gör att Nordstjernen ser större ut än vad hon är.

Vi gjorde en landstigning vid ”Texas bar”, en stuga byggd för djurfångare på 1920-talet. Tillsammans i ett lämmeltåget tog vi oss igenom riktiga fjällandskap.

På Svalbard finns det endast 164 olika växtarter dokumenterade. En av de mer vanliga blommorna är den vackra purpurbräckan.

Mitt bland all intressant guidning, gällde det att inte glömma bort att bara njuta av detta magnifika landskap.

Vår franska guide var en fena på rita och gjorde fina illustrationer över vad vi hade observerat. Om jag hade ritat hade det nog varit oklart om det var en säl eller en isbjörn som hade observerats. 😉

Vid lunchtid tog vi en sväng förbi Monacoglaciären.

Glaciären är uppkallad efter fursten Albert I av Monaco som ledde många expeditioner till Svalbard i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Utanför glaciären låg denna storsäl, men verkade inte bry sig mycket om att 100 personer stod och fotade den.

Vi fortsatte vår resa genom den 30 km långa Liefdefjorden.

Dagens andra landstigning ägde rum i Bockfjord. Geologin runt denna fjord är unik, med bl.a. Svalbards senast aktiva vulkan (Sverrefjell).

Dags att kasta loss…

I dagsprogrammet stod det att vi skulle besöka några varma källor. Entusiastiska kom vi fram till Jotunkällorna, som visade sig endast vara stora nog för ett fotbad (vilket inte heller var tillåtet). När det visade sig att källorna bara var 15 grader varma, var vi inte längre så besvikna över att det inte blev något bad. För min egen del hade 15 grader gjorde susen, eftersom jag inte hade tinat upp från gårdagens dopp i det tre gradiga vattnet. 😉

Det märktes att bergarten var en annan här, då bergsryggarna kläddes i en mörkrödfärg.

Trapphusen ombord är vacker utsmyckta.

Middagen denna dag var helt i min smak. Med anka och morotspuré till förrätt samt fjällröding till varmrätt. Wow helt enkelt, en av de bästa trerätters jag har ätit på ett fartyg.

När vi passerade 80 breddgraden bjöds det på champagne (eller juice för mig).

Bevis….

Ön Moffen är den säkraste platsen att få se valrossar på vid Svalbard. Denna kväll låg det runt 70 djur här, den ena tröttare än den andra. Det är landstigningsförbud på Moffen under somrarna och fartyget får inte kommer närmare än 300 meter.

Denna kväll var helt magisk, med ett i stort sett spegelblankt hav, hur ofta sker det här uppe i Ishavet?

Försökte ta en selfie på fartyget, men jag hade inte tillräckligt lång armar.

Stormfåglarna seglade med i fartvinden från fartyget.

Klockan närmade sig midnatt och jag gick och la mig för att orka med ännu en äventyrsfylld dag.

Fortsättning följer (sista delen).

Trevlig helg!
/Kim Viktor