God kväll!
Det var ett tag sedan sist, men nu är det dags för den andra delen från Svalbardsresan. För er som har glömt den första finns den att läsa här: https://sjofartsbloggarna.com/2018/08/23/nordstjernen-svalbard-del-1/

Tidigt nästa morgon fortsatte vi vår resa längs Svalbards nordvästra kust.

Frukosten var internationell med ett traditionellt utbud plus lite skandinaviska produkter som sill och lax. Överlag smakade det bra, men jag saknade omelett och andra rätter man kan få på de riktiga kryssningsfartygen.

Efter frukost gled vi in i Magdalenafjorden. Fjorden är Svalbards mest kända och är total 10 km lång. Fjällen här är mellan 600-700 meter höga.

Den ”första” som upptäckte var Magdalenafjorden var William Barents 1596. Under 1600-talet belägrade engelska och nederländska valfångare fjorden.

Vi ankrade upp utanför Gravneset, här begravdes 130 engelska valfångare.

Den första gruppen får åka iland.

På Svalbard gäller det att det enda man ska lämna ifrån sig är fotavtryck och då gäller det ju att ha rena skor.

Som tredje grupp fick vi i den Skandinaviska grupp åka iland, varje expeditionsbåt hade plats för 8 personer.

Iland väntade en guidad vandring i valfångarnas fotspår. Här fanns rester av ”ugnar” där de smälte valspäcket och destillerade det till olja.

Lite grönska är inte en alltför vanlig syn på Svalbard…

Vissa svenskar (även tre tyskar och en fransyska) trotsade kylan och tog ett dopp i det 3 gradiga vattnet. Jag kände varken fötter eller huvud när jag kom upp.

Efter en del joggande längs stranden var jag återigen varm och kunde röra mig mot båten.

Lunchen var i form av buffé. De kalla rätterna var i stort sett samma till varje lunch, med bl.a. en fantastiskt god rökt torsk. Jag hade inte tackat nej till ännu fler rätter från havet.

Kul att Nordstjernen fortfarande är registrerad i Norge, även om det nu är i det internationella registret NIS och inte I NOR.

Färden fortsatte genom Sørgattet in till Smeerenburgfjorden.

Fjorden är 20 km lång och döpt efter den nederländska valstationen Smeerenburg, som var i bruk på 1600-talet.

Längst in i fjorden ligger Smeerenburgglaciären.

Här skulle vi göra en landstigning. Eftersom vi var grupp tre iland sist, var vi nästförst denna gång.

Ur denna vinkel ser Nordstjernen ännu smalare ut, än de 12,65 meter bred hon är.

Allvarligt talat så var detta den tråkigaste ilandstigningen under resan. Vi vandrade bara 200 meter och kom inte mycket närmare glaciären.

Glaciären kalvade och varje gång utbrast alla ”wow”.

Vi fick göra en mycket kort Glaciärvandring på glaciärkanten.

Silver Cloud blev ombyggd förra hösten till ett expeditionsfartyg och kryssar nu i Arktis om somrarna och Antarktis i vintern.

Med plats för 296 passagerare är hon ett av de större expeditionsfartygen kring Svalbard.

Silverseas cruises var tidigare ett privat rederi baserat i Monaco. Men i juni i år köpte Royal Caribbean upp en majoritetsdel i rederiet. På så sätt fick även Royal Caribbean en fot in i lyx- och expeditionsmarknaden.

Vid Amsterdamøya fick vi syn på våra första valrossar. Dessa mäktiga djur, där hanarna väger runt ett ton! En imponerande vikt när man främst lever på musslor.

Vår första trerättersmiddag bestod av kallrökt lax till förrätt, baconinlindad fläsk Loin till huvudrätt och avslutningsvis en vaniljpannacotta. Mycket gott rakt igenom!

Vi tog en liten sväng in i Raudfjorden för att spana efter djur.

En titt in i byssan.

Efter ett högtalarupprop samlades mängder av folk på fördäcket, där jag hade stått tillsammans med min far och spanat hela kvällen.

En av guiderna ombord hade nämligen fått syn på en stor isbjörnshane på halvön Reinsdyrflya. Han gjorde inte många knop denna afton, men lyfte huvudet ett par gånger. Vår kapten försökte komma så nära som möjligt och när vi var ungefär 500 meter från land låg vi stilla i en halvtimme för att beskåda denna skönhet.

Strax innan midnatt la vi till för ankar på insidan av Reinsdyrflya och här låg vi hela natten, så att alla hade chans att få sova ut utan att behöva störas av något ljud från maskineriet. Efter en fullspäckad dag sov man gott med vetskapen att en isbjörn befann sig endast några kilometrar från oss.

Fortsättning följer….
/Kim Viktor