Hurtigruten i höstmörker

En resa längs den norska kusten är en fantastisk upplevelse oavsett tid på året. Min senaste resa ägde rum i slutet av oktober mellan Bodö och Kirkenes.


Med SAS tog jag tillsammans med familjen oss via Oslo till Bodø.


I Bodø ligger flygplatsen endast någon kilometer från centrum, alltså en perfekt promenad efter några stillasittande timmar på ett flygplan.


Bilfärjan Bodø går till Moskens på Lofoten.


Trollfjord vid kaj redo att välkomna oss ombord.


Vi hade en trebäddshytt med begränsad utsikt på däck 6. Bra med utrymmen i hytten, skulle nog kunna duga även för en hel 11-nätterskryssning.


Maskapet lett av kapten Truls Bruland.


Utflyktsdisken ombord, expeditionschefen var en skånska. Norska med skånsk brytning låter faktiskt rätt så roligt.


Våfflor med römme, vad annars ska man ha till fika….


De gäster som hade deltagit på utflykt kom tillbaka strax innan vår avgång.


Silloljefabriken sedd på vägen ut från Bodö.


Roro-fartyget Capucine


Gamle Salten har under delar av sin livstid gått på Hurtigruten.


Vid avgång lyckades solen tränga fram genom de tjocka molnen och vi fick en vacker skymning.


Till kvällen hade vi bokat ett borde i a la carterestaurangen för att fira mina mor som fyllde jämnt.


Denna middag var nog den bästa jag någonsin hade haft ombord på ett fartyg, med rökt and till förrätt, denna underbara renfilé till varmrätt och hjortron på tre sätt till dessert.


Efter middagen var det dags för ilandstigning i Svolvaer. Förväntansfulla passagerare väntade vid landgången.


Men först var vi tvungna att invänta en försenad M/S Finnmarken på sydgående.


Vi kom dessvärre inte in till Svolvaer p.g.a. hård vind och fortsatte istället mot Stormarknes. Vädret gjorde att vi även hoppade över Trollfjorden, inte för vad jag vet vad vi skulle se där i mörkret. 😉 Vissa passagerare hade stigit av i hamnen innan (Stamsund) för en vikingautflykt och det var tänkt att dessa skulle komma tillbaka ombord i Svolvaer. Men de fick sig några timmar längre utflykt och fick komma ombord efter midnatt i Stormarknes.


Nästa morgon i Harstad, vilken är befolkningsmässigt den näststörsta staden i fylket Troms.


Kommunhuset med en sill målad på fasaden.


Soluppgång strax efter klockan 8.


Trevligt med en liten morgonpromenad i snöiga miljöer.


Morgonens snabbåt från ön Senja m.fl.


Espolin Johnson lounge, döpt efter konstnären vars målningar hänger här.


Fjord bar


Möte med sydgående Polarlys vid vår avgång från Harstad.


Utanför föreläsningssalen på däck 5.


Inne i föreläsningssalen bjöds det på intressanta föreläsningar om allt från historia till fauna.


Restaurangen Saga Hall, där det serveras frukost, lunch och middag. Eftersom vi räknades som reguljärpassagerare ingick endast frukost i vår biljett (om man inte väl lägga till de andra måltiderna för hööööga priser).


Generellt om man kom till frukosten efter 8 var kaoset totalt och det kunde ta lång tid att bara hitta lediga platser, samma känsla som på valfri finlandsfärja.


Själva serveringsstationen är knappast designad för att flera hundra ska vara här samtidigt.


Utbudet på frukosten var helt klart godkänd. Bröden smakade mycket bra.


Receptionen


Autrium som sträcker sig över alla däck.


Vackra landskap i Troms.


Nästa hamn för vår del var Finnsnes med sina 4000 invånare.


Trots att vi bara låg här i 30 minuter, hann jag med en liten promenad.


Jaja jag kommer ombord så att vi kan avgå… Jag kan ärligt säga att jag har varit nära på att bli lämnad på kaj av Hurtigruten några gånger, men under resa funkade allt bra.


Snabbåten från Tromsö, som gör resan på 1 timme och 15 minuter, medan det tar nästan 3 timmar för Hurtigruten.


Bron som sammankopplar Finnsnes med ön Senja.


In i Straumsfjorden med bl.a. 1047 meter höga Kelmmartindan till höger i bild.


Det mysigaste stället ombord är observationsloungen i fören som sträcker sig över två däck.


Fjord bar


Biblioteket


Utedäcket på däck 6 är perfekt för den som vill kunna njuta av utsikten från alla olika vinklar. Dessutom hade vi endast 10 meter från vår hytt ut till detta däck, kan det bli bättre?


På ingång till Tromsö.


Solen försvinner bakom Middagstinden (1103 m.ö.h.).


I Tromsö ligger nordgående Hurtigruten inne i cirka 4 timmar, vilket ger gott om tid att utforska staden (eller äta en middag, vilket vi gjorde).


Utsikten från Tromsöbrua.


Ishavskatedralen byggd 1965.


Strax efter avgång från Tromsö var vi ute på däck och spanade norrsken, när det snabbt susade förbi et grönt sken, hann knappt få upp kameran på stativet och än mindre ställa in inställningarna i kameran, därför inte det bästa resultatet. Men jag skulle få fler chanser.


Snabbåten Trollfjord. 😉


Under kvällen anlöpte vi Skjervöy, en gammal handelsplats från 1662.


Nästa morgon tog jag ett välbehövligt dopp innan frukost. Svårt att slita sig från bubbelpoolen och stå halvnaken på däck med en piskande vind mot sig.


Möte med Richard With i Havöysund. Hon har i skrivande stund precis kommit tillbaka i trafik efter en stor uppgradering med helt ny inredning.


När hon hade lagt ut kunde vi lägga till en halvtimme sena.


Lossning och lastning på gång.


I och med att vi har kommit in i Finnmarken är inte kustbergen lika höga som söderut. På bilden syns Sukkertoppen med sin 382 meter.


Så seglar vi in i Mageröysundet. Landskapet i Finnmarken är så vackert, älskar dessa kala bergsryggar.


Svårt att ha bättre utsikt när man badar? Förvånande att jag lyckades ta en bild utan människor i jacuzzin. Vanligtvis var de ockuperade från morgon till kväll.


Hyttkorridorerna skulle inte skada av att få lite mer färg.


N2-hytt


Ankomst till Honningsvåg, mitt favoritstopp under denna resa.


Förutom fiske är den största inkomstkällan i Honningsvåg utan tvekan turismen. Om somrarna kommer det många kryssningsfartyg hit, där passagerarna bussas upp till Nordkapp.


Även så här års åkte merparten av passagerna på utflykt till Nordkapp för 1590 NOK. Själv har jag varit i Honningsvåg flera gånger, men aldrig åkt upp till Nordkapp och med det priset var jag inte sugen på det denna gång heller.


Istället tog en vi en vandring upp på Storefjell precis ovanför staden.


En havsörn flög förbi precis framför Trollfjord. Jag blev visst lite exalterad och därför ber jag om ursäkt för att bilden är lite otydlig.


Snö och blå himmel det är livet!


Vi orkade inte masa oss upp hela vägen upp på det 300 meter höga fjället. Expeditionsteamet på Trollfjord hade en grupp med sig på vandring hit upp samma dag. Trevligt att de satsar på annorlunda utflykter, men seriöst har i vart fall inte jag någon lust att betala 500 kr för en vandring på 2 timmar.


Nästa gång Trollfjord kom upp hit (11 dagar senare) var det polarnatt och solen kom aldrig upp över horisonten.


Utanför a la carten.


Cafeterian hade ett stort utbud av varma rätter för de som inte ville äta i restaurangen.


Själv tog jag en tallrik med musslor. Verkligen gott, det enda negativa var väl de bleka pommes fritsen, å andra sidan var de inte det viktiga i denna rätt.


Denna kväll hade vi mer tur med norrskenet och det var riktigt mysigt att kunna njuta av detta skådespel i närmare en timme.


Efter utrop i högtalarsystem samlades de flesta av passagerarna ute på däck.


Möte med Nordnorge utanför Berlevåg.


Nästa morgon i Kirkenes var det blandat med ryska och norska fartyg.


En titt in i en av Trollfjords sviter som höll på att städas. Jag skulle kunna tänka mig att bo här i 11 dagar.


Utsikten från toaletten kan man inte klaga på.


Tack för denna resa Trollfjord. Som alltid är jag väldigt nöjd med min resa med Hurtigruten. Besättningen är mycket trevliga och servicen är god. Jämfört med andra fartyg hos Hurtigruten känns Trollfjord betydligt luftigare. De stora utrymmena gör att hon aldrig känns trång (förutom i restaurangen under rusning). Av de moderna fartygen hos Hurtigruten är nog Trollfjord min favorit, med sin gemytliga inredning. År 2021 kommer hon tas ur den reguljära trafiken mellan Bergen och Kirkenes, då det nya anbudet börjar gälla. Trollfjord kommer då istället att sättas in på kryssnings-/expeditionsresor en roll som kommer att passa henne utmärkt. Det enda tråkiga är att de kvarvarande 90-tals fartygen på den egentliga Hurtigruten är ganska lika (efter de senaste ombyggnaderna) och därför blir det inte lika mycket variation, som tur är ska även Vesterålen stanna och hon har ju än så länge ett helt annat stuk. En sak är säker detta var inte min sista resa med Hurtigruten.


Hem flög vi med Norwegian via Oslo som skötte sig galant.

Grattis ni har lyckats komma igenom 104 bilder! Förhoppningsvis har ni även tyckt att några varit sevärda.
/Kim Viktor

P.s. bjuder även på liten bonus i form av en film redigerad av kevpa.

Annonser

4 reaktioner på ”Hurtigruten i höstmörker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s