Sommarens stora semesterresa ägde rum i början av juli. Söndagen den 3de juli påbörjades tillsammans med familjen resan med slutdestination Island.

Snälltåget var fullbokat med många tågluffare.

Ombord fanns ”Krogen” med till Malmö. Riktigt god mat, synd bara att efterrätterna var slut, det fick istället bli ett besök på Pressbyrån i Malmö.

Vi hade bokat en egen kupé. Som synes fick vi även gott om vatten. Jag kan väl säga att jag inte sov som en stock direkt, ännu värre blev det mitt i natten i Danmark, när några skrikiga ungdomar kom på.

Under natten hade vi bytt lok till ett tyskt. Vi skulle anlända till Hamburg vid 05.30, men vi var försenade och kom fram efter 6.

FRS katamaran Halunder Jet, byggd 2018 och trafikerar mellan Hamburg-Cuxhaven-Helgoland.

I flytdockan låg P&Os cruises äldsta fartyg Aurora.

Partybåten Tonne byggd 1960.

För att ta sig till kryssningsterminalen i Steinwerder måste man ta sig över Elbe. Vi tog fartyget Nala på linjen 73.

Rhön är en tanker som ägs av den tyska marinen.

Bulkfartyget Sjard på varvsbesök.

Så har vi stigit av vid Argentinienbrücke och därifrån blev det en promenad på en kvart till kryssningsterminalen.

Kryssningsterminalen Steinwerder är den nyaste kryssningsterminalen i Hamburg och kan ta emot de största fartygen, men den ligger verkligen mitt ute i ingenstans i ett industriområde.

MSC Magnifica bunkrar efter att ha anlänt under morgonen från sin Norgekryssning.

Vi hade fått en tidig incheckningstid mellan 10-11. Det hade knappt hunnit komma några folk till terminalen och vi var ombord på under 30 minuter. Det var bara att visa sitt coronatest (antigen eller PCR) samt sina vaccinationsbevis.

Snart ombord, men först en labyrint till landgång…

Kryssningen varade i 11 nätter vilken är den längsta jag har åkt på hittills. Det var stopp i fem hamnar och fyra dagar spenderades till havs.

När vi bokade resan (i november) var det planerat att vi skulle få åka med MSC Orchestra, men det ändrades sedan till systerfartyget Magnifica, samtidigt blev vi uppgraderade till en premiumbalkonghytt i aktern på däck 9. Hytten var väldigt rymlig med stora förvaringsmöjligheter. Det gick utmärkt att bo här i elva nätter, även då vi var tre personer. Vi fick betala strax under 20 000 kr per person för denna hytt. Efter covid behöver man inte längre delta i någon lång säkerhetsgenomgång ute på däck. Istället kollar man bara på en video i sin hytt och går sedan till samlingsstation och checkar in, klart! Så smidigt!

Balkongen var också den större än de ”normala” balkonghytterna. Det var trevligt att ha en balkong, även då vi inte spenderade så mycket tid här.

Hyttkorridor på däck 9 där det är blandat med både balkonghytter och insideshytter.

Den första middagen har jag inte så mycket minne av, så troligen var den inte så speciell. Jag behövde ta fram menyn för att se var det var jag åt och det är visst en kalvstek. Hela första dagen försökte de få en att köpa dryckespaket, men det skulle bli många glas vin för mig för att det skulle löna sig. Servicen i huvudrestaurangen var lite si och så. Servitörerna var supertrevliga, men vissa dagar fick man vänta extremt länge på maten. Det var inte ovanligt att det tog 45 minuter innan förrätten kom och ytterligare 45 minuter till huvudrätten. Vi hade den första middagssittningen som var runt klockan 18. Ofta var vi inte klara med middagen förrän vid 20 och då behövde de nästan slänga ut oss för att hinna förbereda för nästa sittning vid 20.30.

Vid 19 lämnade vi Hamburg.

En av Cosco shippings bjässar, Scorpio, med kapacitet för 20 000 TEU (20-fotscontrainar).

Lägenhetsfartyget The World vars skrov byggdes i Landskrona, där den billigaste hytten att köpa kostar strax över en miljon dollar och sviter över 10 miljoner dollar (plus att man måste betala en årlig avgift på mellan 150 000-1 miljon dollar beroende på hytt).

Containertrafik är viktig för Hamburg och står för 70 % av det transporterade godset i hamnen. Under 2021 hanterade hamnen 8,7 miljoner TEU.

Färden genom Elbe tar nästan 3 timmar. På bilden syns lotshuset.

På däck 16 har de svitgäster som bor i Aureaklass sitt egna soldäck. Vid avgång från Hamburg var det dock öppet för alla.

Det 300 meter långa containerfartyget Tolten på väg in till Hamburg.

Saga Cruise Sprit of Discovery. Jag måste fortfarande vänta ett tag innan jag får åka med Saga, då de har en åldersgräns på 50 år.

Ju längre ut mot havet man kommer, desto fler åkrar och naturreservat dyker upp längs stränderna.

Strax efter passerade vi Cuxhaven och var ute på Nordsjön.

Nästa dag tillbringades till havs och jag tänkte passa på att visa några inredningsbilder. I denna del kommer jag visa de publika områdena på däck 13-14. Resten kommer i en senare del. Vi börjar med Aurea Spa i fören på däck 13.

Jag var ombord på MSC Magnifica för cirka 10 år sedan, under ett besök i Stockholm och fartyget ser i princip likadant ut idag.

Längst föröver med en underbar utsikt huttar vi gymmet.

Le Grand Bleu Pool har en hyfsat stor pool och det var aldrig någon trängsel här, kanske berodde på klimatet… Själv badade jag här minst 5 gånger och poolen höll alltid minst 25 grader, så jag slapp frysa.

La Grotta Azzurra Pool var ofta mer välbesökt med sitt inglasade tak. Det var även populärt att sitta här och beundra utsikten bland passagerna istället för i en skybar som saknas ombord.

Bufférestaurangen Sahara öppet 20 timmar om dygnet. Maten här höll verkligen varierad kvalité vissa rätter var suveräna (speciellt när de hade temadagar som karibisk, sydafrikansk etc.). Annars finns det gott om sittplatser här och jag upplevde det svårt att hitta bord endast två gånger under hela kryssningen.

På däck 14 finns lekutrymme för barn både inomhus och utomhus. Jag är glad att Magnifica saknar vattenrutschbanor, gokart och annat som de nyare kryssningsfartygen erbjuder.

Ett av de ställen ombord med bäst utsikt är disco T32. Det är synd att baren endast är öppen under natten. Det hade annars varit perfekt att använda den här som skybar under dag och kväll.

Man kan spela bowling ombord också.

Till lunch fick man testa olika italienska pastarätter vid poolen. Nästan all pasta tillverkas ombord.

Resten av dagen spenderades på den soliga balkongen.

Den andra kvällen var det galakväll och lite finare mat serverades i restaurangen. För min del blev det laxtimbal och senare ankbröst. Denna kväll smakade bättre än första, men det var inget man blev superimponerad av.

I teatern var det dags att skåla tillsammans med kapten och de andra officerarna.

Kaptenen var annars väldigt frånvarande sett ur ett passagerarperspektiv. Endast en gång fick vi höra hans röst genom högtalarna och då var det för att vädret var så pass dåligt att vi helst skulle hålla oss i hytterna.

Tidigt nästa morgon närmade vi oss Invergordon i Skottland.

Här låg oljeplattformarna på rad.

Strax efter 8 klev vi iland i detta blåshål.

Vi började med att utforska ”staden”. Invergordon ligger 4 mil utanför Inverness och har en befolkning på runt 4000. De flesta kryssningsgäster valde att antingen boka en bussutflykt in till Inverness eller till Loch Ness.

Överallt finns i stan finns det vackra väggmålningar.

Jag provade inte ens att läsa skyltarna på gaeliska…

En av de 8 dagliga avgångarna från Invergordon till Inverness.

Det är tur att dessa färgglada målningar finns i denna annars så gråa stad.

Tillbaka till Magnifica för en lunch och sedan åka på utflykt.

Fyra bussar på fyra olika språk lämnade fartyget samtidigt för att bege sig till Dunrobin castle cirka 30 minuter ifrån Invergordon. Vi hamnade på en buss för både engelsk- och spansktalande, men det hade vår guide inget problem, hon bytte gladligen fram och tillbaka mellan språken. Till skillnad från utflykterna på Island kostade den här inte mycket, runt 600 kr per person.

Det nuvarande Dunrobin Castle byggdes 1845. Men det har legat slott på platsen sedan 1400-talet. Sedan 1973 har slottet varit tillgängligt för allmänheten.

Slottet är ett av de största i skotska höglandet med sina 189 rum.

En vy från trägråden, där de även hade rovfågeluppvisning med en falkenerare.

Intill slottet fanns ett hus med all troféjakt som ägarna till slottet har ägnat sig åt.

Vi kom tillbaka till Invergordon endast 10 minuter innan fartyget skulle avgå vid 17 och blev de sista passagerarna ombord.

Tack till lotsen för en säker segling ut från hamn.

De gula fundamenten i bakgrunden är till en vindkraftspark. Skottland är bland de världsledande på förnybarenergi och under 2020 kom 97% av all elektricitet i Skottland från förnybara källor, där vindkraft står för den allra största delen, men andra källor som vågkraft på stark framväxt.

Den lilla fiskebyn Cromarty med 720 invånare passerades på väg ut mot Nordsjön.

Ett av alla fågelberg i området, men mängder av vitfågel, främst tretåig mås.

Bland det godaste jag åt ombord var denna indiska lammgryta. Helt klart var de indiska och italienska rätterna oftast de godaste, medan klassiska europeiska rätter oftast var rätt så smaklösa.

Den här mannen körde sin show ”The vocie” och en röst hade han verkligen. Bland de bästa sångrösterna jag har hört på ett kryssningsfartyg.

Nästa dag blev också en dag till havs och vad passar då inte bättre än med en rekorderlig frukost i huvudrestaurangen. Jag älskar Egg Benedict, men skinkan de använder på MSC är inte bra, så jag beställde in lax också och bytte ut skinkan. Annars tycker jag inte om att äta frukost i huvudrestaurangen. För det första brukar jag beställa alldeles för mycket och dessutom brukar det inte komma i den ordning jag har önskat. Därför intogs de flesta frukostarna i buffén istället.

Det blåste upp och gungade en del när vi fortsatte mot Island.

Kvällens shownummer bjöd på en spexigföreställning inspirerad av Familjen Addams. Det är mest sång i numrera och inte så mycket tal, eftersom det är så många olika språk ombord. Varje show och annonsering i högtalarna sker på 5 olika språk.

Fortsättning följer från Island!

/Kim Viktor