I höstas bokade jag en resa med nya Sun Princess som skulle äga rum den 28:de februari. Vad jag inte visste då var att detta skulle bli jungfrukryssningen. Enligt ursprungsplanen skulle Sun Princess första kryssning gå av stapeln den 8:de februari. Men cirka en vecka innan avresa ställdes kryssningen ut då leveransen från Fincantierivarvet var försenat. Jungfrukryssningen flyttades då fram till 18:de februari, men fyra dagar innan avgång ställdes även den resan in. Sun Princess levererades slutligen den 14:de februari till Princess Cruises, alltså gott om tid till vår avgång. Även om man var lite nervös att även denna skulle ställas in, så kändes det betryggande att fartyget var levererat.

Kryssningen avgick från Rom och dit flög jag med Lufthansa via München.

Från flygplatsen in till Roma Termini där mitt hotell låg blev det Leonardo Express. Resan tar strax över 30 minuter och kostar 14 euro.

I Rom sov jag en natt innan kryssningen och det blev att studera de vanliga sevärdheterna, som t.ex. Fontana di Trevi.

Sen blev det att besöka ett nytt land för mig, nämligen Vatikanstaten.

Dagen efter tog vi tåget ut till Civitavecchia, en resa på dryga timmen.

Bekvämt tåg, men dessa regionaltåg är inte utrustad för resenärer med större bagage.

I hamnen finns det två statyer föreställande sjömän och kysser kvinnor. Dessa är en påminnelse för alla de män som lämnade hamnen för att delta i andra världskriget.

I bakgrunden syns fortet Michelangelo byggt 1535.

Första skymten av Sun Princess.

2,5 km och 30 minuter senare kom vi fram till kryssningsterminalen. Kanske inte den roligaste vägen att gå och absolut inte anpassat för gående, med stora och djupa vattenpölar på gångbanan. Det finns även en transferbuss från tågstationen direkt till terminalen för 6 euro enkel väg (alltså mer än vad tågbiljetten på 4,6 euro från Rom kostar…).

Incheckningen och bagagelämningen var en av de smidigaste jag har varit med om.

Det fanns två köer, en ”grön” för de som redan har fått sin ”medaljong” (vilket är detsamma som boardingkortet/hyttnyckel) hemskickad, vilket endast är tillgängligt i USA och Kanada. Vi andra får snällt ställa oss i den ”blåa” kön för att hämta ut våra medaljonger.

Från att vi anlände till terminalen tills dess att vi var ombord var det max en kvart.

Fartygsklassen heter ”Sphere-class” och namnet kommer från de enorma sfärerna som finns midskepps.

Snart ombord…. Totalt var vi 3726 passagerare ombord, merparten från USA och Kanada, men även många från England, Australien och förvånansvärt många asiater. Maxkapaciteten för Sun Princess är 4300.

Det första vi möttes av ombord var det maffiga ”Piazza”.

Mina föräldrar hade hytt 10119 i hyttkategorin DE, även om själva hytten var större än mig, så var kategorin lägre än mig mest beroende på att balkong hade stål istället för plexiglas.

Men balkongen var rätt så stor, tyvärr var inte avrinningen på balkongen så bra. Så fort det började regna blev det översvämning här ute.

Min hytt 10302 i hytterkategorin DA. Perfekt för mig som reste mig ensam, men kan kännas lite trång om man är fler.

Min balkong med plexiglas, men tyvärr hade jag utsikt mot ett soldäck för sviterna nedanför mig.

Första lunchen ombord i buffén The Eatry blev jag positivt överraskad av. Det fanns ett stort utbud av rätt från alla världens hörn. Dock ändrades inte menyn något under kryssningen så efter 10 dagar var man rätt så trött på lunchmaten. Det nya i buffén är att de lägger upp all mat, man får inte ta något alls själv. Tyvärr leder det till långa köer, ibland väldigt oorganiserat och en del missförstånd vad det är att man vill ha. Det behövs ju mängder av personal för ett sådant upplägg och det märktes att det inte alltid fanns ens en person vid varje station. Det som är lite konstigt är att en stor del av maten redan är upplagda på tallrikar som man då skulle kunna ta direkt, men istället måste man stå i kö och vänta. Även drycken tog ibland orimligt lång tid att få, man borde i alla fall kunna få ta lemonad, iste, kaffe och te själv.

Dags för en liten rundvandring ombord, vi börjar på de övre däcken och tar de lägre däcken i kommande delar.

Däcksplan över däck 17.

På däck 17 och 18 i fören finns underbara The Dome. Denna kombinerade pool och nöjeslokal tillgänglig gratis för alla passagerare och inspirerad av terrasserna på Santorini. Nackdelen är att det bara finns platser för 200 personer här, så det är ju fullsmockat från morgon till kväll under dagar till havs.

Inne i domen finns ett väldigt snyggt vattenfall.

Baren intill domen. Under vår kryssning var det mest öppet här under dagtid, på kvällstid var det olika event för specialinbjudna.

Poolen är både inomhus och utomhus. Totalt finns det 4 pooler ombord, tre stycken som är tillgängliga för alla.

Framför domen på däck 15 och 16 finns Sea View Terrace också tillgängligt för alla.

Utsikt över fören med besättningens pooler i fören.

Huvudpoolen med den stora tv-skärmen som visar ”Movies under the star”.

Däck 18.

Gymmet som fick några besök av mig under kryssningen. Tyvärr är gymmet väldigt litet sett till antalet passagerare och var i stort sett alltid fullt under dagar till havs. Ungefär lika stort som på Zaandam som bara tar en tredjedel så många passagerare.

Poolen sedd från andra sidan.

Bredvid gymmet finns Lotus-salong, med hårvård, nagelvård och tandblekning.

Merparten av soldäcken har tyvärr höga vindskydd. Men det finns en del på däck 18 som har fri utsikt.

The Sanctuary är ett privat soldäck som kostar 99 dollar per dag, men ingår om man har en svit.

Den privata poolen i The Sanctuary.

Man kan även hyra en Cabana för 499 dollar per dag.

Förstår inte riktigt vitsen att betala 99 dollar för en dag för att ligga på samma solstolar som finns på det publika soldäcket.

Längst akterut är reserverat endast för svitgäster.

Under det privata soldäcket finns på däck 15 och 16 svitloungen.

Park 19 på däck 19 erbjuder både joggingbana och lekland.

De flesta attraktioner var dock stängda under första kryssningen.

Det finns även en zip line som åker runt hela däcket. Roligt att vara här och springa och så kommer personer flygande över huvudet på än.

För den som inte är höjdrädd kan man luta sig ut över havet.

Visentinifärjan Catania anlände från Tunis.

Terminalen sedd från ovan. Detta var första gången jag kryssade från Civitavecchia. Det är nog varken den trevliga eller bästa kryssningshamnen i Medelhavet, men den fungerar.

Moby Ale Due, f.d. Bithia var tillfälligt insatt mellan Civitavecchia och Olbia på Sardinien, hennes normala rutt för närvarande är Genua till Porto Torres.

Ombord finns det så kallade smarta hissar. Så man trycker på vilket däck man önskar åka till och upp kommer en bokstav som visar vilken hiss man ska ta. Tyvärr är det inte möjligt att se var ens hiss befinner sig vilket för att man blir rätt så otålig och väntan kan ibland kännas väldigt lång.

En del fiskebåtar kom åkandets i hamnen.

Vi fick assistans av en bogserbåt vid avgång.

Moby Tommy har legat upplagd här i flera månader. Hon har visst något tekniskt problem och kommer även i sommar att ersättas av Moby Orli (f.d. Princess Anastasia).

Första middagen i huvudrestaurangen bjöd på tomatsoppa med avokadokräm, en halv rostad kyckling och en krämig citronkaka till efterrätt. Mer om mina upplevelser med middagen kommer i nästa del.

Välkomstparty med fartygets egna husband. Då teatern inte var klar ägde nästan alla framträdande rum här på Piazza. Jag kan ju säga att det inte är anpassat för 3700 personer. Jag ska dock tillägga att vi fick 60 dollar som kompensation för att allt ombord inte var färdigt.

Nästa morgon ankom vi Neapel redan vid 6. Mobyfärjan Raffaele Rubettino backade in till sitt färjeläge på sin resa från Palermo. Färjan har nyligen fått Mobymålning, tidigare stod det Tirrenia på skrovet.

Rederiet Alilauro har trafik från Neapel till ön Ischia och till Sorrento. Rederiet har hela 40 stycken snabbgående fartyg i sin flotta.

Rederiet Navigazione Liberia del Golfo, NGL, kör turer till både Capri och Amalfikusten från Neapel. Flottan består utav 12 snabbgående fartyg.

Vacker utsikt över hamnen med Vesuvius i bakgrunden.

Både däck 10 och 11 är öppet för passagerare i fören, men det kan vara svårt att hitta ut om man inte känner till det. Dörren ut ligger lite undangömd och inga skyltar finns.

Försöker undvika fotograferna vid avstigning. Men överlag var fotograferna väldigt bra och lyssnade när man tackade nej.

Neapel är en väldigt hektisk stad. På vägen till tågstationen passerade flera trådbussar.

Kyrkan Basilica Santuario di Maria Santissima del Carmine Maggiore nära tågstationen.

Tågstationen Napoli Porta Nolana nära hannen. Detta är inte Nepals centralstation,  men det är härifrån som pendeltåget Circumvesuviana utgår. Precis som hos SL går det bra att betala med sitt betalkort i spärren, men här måste man även komma ihåg att stämpla ut när man går ut

Resan till Pompeii kostar bara 2,60 euro och tar strax över en halvtimme.

Inträdet till Pompeji kostar däremot lite mer, 18 euro per skalle. Det första man kommer till är det mäktiga ”forumet”.

Det finns få informationsskyltar inne på själva området, så jag rekommenderar att ladda ner en audioguide i telefonen innan, finns även att hyra där men kostar mer.

Även om jag har varit här en gång tidigare (för två år sedan) så är det fascinerande att se hur väl bevarat allt är nästan 2000 år efter vulkanutbrottet (år 79 e.Kr.).

Afiteatern är helt klart imponerande. Egentligen kan man gå här inne hur länge som helst det finns alltid något att titta på. Efter närmare 4 timmar kände vi oss färdiga (framför allt fötterna kändes så).

Vesuvius syns från alla delar av den gamla staden.

Tillbaka till Neapel blev det ett riktigt sunktåg.

De flesta tågen på Circumvesuviana tillhör modellen FE220 och är byggda på 70/80-talet.

Efter tågresan blev det en liten promenad i stan. Jag vet inte vad jag tycker om staden, det är rätt så skräpigt och stökigt. Men pizzan och framför allt den friterade pizzan är värd att provsmaka.

Det gäller att ha goda skodon när man vandra i Neapel, staden är långtifrån platt.

Efter en timme i stan hade vi tröttnat på alla mopeder och allt tutande och gick istället tillbaka till fartyget.

Om man går på via landgången midskepps kommer man till ”The landing”, ett område där man kan vänta på sin tenderbåt och det finns också en bar. Jag hade aldrig något problem med ombordstigningen. Det var aldrig några köer och alltid två filer med säkerhetskontroll.

Isola di Capri, jag har åkt med systerfartyget för två år sedan till just Capri, det var ingen höjdare… I bakgrunden GNV Aries en annan färja som inte är någon höjdare alls….

Adeona byggd 1980 på väg till Ischia.

Även här skulle vi få bogserbåtassistans.

Mörkret la sig över staden.

Strax efter klockan 18 la vi ut till vårt nästa resmål Chania.

GNV Azzurra låg upplagd, fartyget är byggt för Gotlandsbolaget 1981, hon har sedan dess gått för bl.a. Vasabåtarna och Color Line.

Vacker skymning

Nästa dag var vi ute till havs och vi valde då att äta frukosten i huvudrestaurangen. Utbudet på menyn var verkligen i toppklass, dessa ”Swedish pancakes” och Egg benedict med krabba smakade fantastiskt. Servicen var däremot inte den snabbaste denna dag och vi satt i restaurangen i mer än två timmar. Man kan även äta frukost här under hamndagarna, men då är menyn mer begränsad med endast två alternativ, engelsk eller amerikansk frukost, inget som lockade mig direkt.

Varje däck har en tvättstuga och under denna kryssning var det gratis, men i framtiden får man betala en symbolisk summa.

Underhållsprogrammet under dagar till havs var välfyllt med allt från dansklasser och zumba till frågesporter och märkliga amerikanska lekar.

Den obligatoriska skaldjurssalladen till lunchen. Sen finns det olika stationer, italiensk, mexikansk, asiatisk men tyvärr det i princip samma mat varje dag.

Styrman ropade plötsligt ut i högtalarna att vi hade en vattentromb på styrbordssida och alla släppte sin lunch och sprang ut på däck. Överlag var kapten och styrmännen duktiga på att uppdatera oss, dels fick vi information om väder, kurs m.m. vid varje avgång och även klockan 12 under dagarna till havs.

Första galamiddagen med min favorit duck a la orange. Mina medpassagerare var inte alla så duktiga på att klä upp sig formellt, många kom fortfarande i t-shirt, som tur var såg jag inga shorts, men det var ju inte så varmt ute heller. Tyvärr hade de inget champagnefall som Princess brukar ha på galakvällarna. Huvudunderhållning denna kväll var en engelsk kvinna som sjöng låtar av Whitney Houston. Absolut hade hon en bra röst, men det var ingen form av show, utan bara ett rent uppträdande.

Vårt andra stopp på kryssningen skulle ha varit Santorini, men vi hade redan innan avresa fått veta att det var utbytt mot Chania på Kreta. Detta berodde på att linbanan på Santorini var avstängd för underhållsarbete.

Vi anlände till Souda utanför Chania strax efter klockan 7 och inne i hamn låg redan Elyros, som går mellan Pireus och Chania.

Nästa bogserbåt anländer för att hjälpa till.

Diverse fartyg på varvet bredvid kryssningspiren.

Vi bokade en av rederiets utflykter för 80 dollar som skulle ta oss upp till ett kloster i bergen. Först var det en bussresa på cirka en timme.

Jag kan ju säga att det var fler passagerare som hade bokat denna utflykt och alla bussar skulle såklart anlända samtidigt.

Arkadiklostret är beläget 500 meter över havsytan och grundades på 1200-talet.

Verkligen grönt och frodigt här uppe bland bergen.

Sedan gjorde vi ett stopp i den pittoresk byn Rethymno, med den venetianska hamnen från 1600-talet.

Staden byggdes ursprungligen av minoerna under bronsåldern. Idag är det mest en turistort och hade inte riktigt öppnat upp så här tidigt på säsongen.

För att komma till ön måste man passera fortet Fortezza byggt 1580, över 100 000 Kretabor deltog i byggandet av fortet.

Efter utflykten tog vid skyttelbussen (som var gratis) från hamnen in till staden Chania.

Chania har över 50 000 invånare och är Kretas andra största stad. Jag ska vara ärlig att under den korta tiden jag var här fann jag inte staden speciellt intressant, men det märkte att inte turistsäsongen var i gång här heller.

Efter en timme i staden var det dags att åka tillbaka till fartyget, bussen til hamnen tog cirka 15 minuter.

Tillbaka vid vårt ståtliga fartyg.

Elyros låg kvar i hamn och skulle först sent på kvällen gå över till fastlandet.

Även roro-fartyget Talos hade lagt till.

Chania har en stor flottbas med militärskola.

På vägen ut passerade vi ön Nisida Souda med sin fästning.

De vita bergen. Kretas högsta berg är på hela 2456 meter.

Det var trevligt att få besöka Kreta men 9 timmar är inte tillräckligt, så jag återkommer gärna, men då åker jag nog till Heraklion.

Ännu en lyckad middag med rökt anka, svampsoppa, grekisk bifteki och tillsist denna pavlova.

Fartygets egna dansare bjöd denna kväll på en väldigt kort show på en kvart och efter bjöds det på irländsk folkmusik. Som sagt var det synd att vi inte kunde ta del av det fantastiska nöjesprogram som Princess brukar erbjuda.

Fortsättning följer med besök i Turkiet och Sicilien.

/Kim Viktor