Vår tredje destination på vår kryssning var Kusadasi i Turkiet. Det var lite oklart vilka dokument vi behövde visa passpolisen för att komma iland. Kvällen innan fick vi ett speciellt kort levererat till hytten, men på mitt kort stämde bara passnumret, nationaliteten angav kanadensare… Som tur var ändrade de sig och vi kunde gå iland enbart med vårt pass.

Vi hade lagt till redan vid 7 och det började direkt att strömma ut passagerare som skulle åka på utflykt till ruinerna i Efesus. Jag och mamma hade varit där året innan och kände ingen större lust att åka tillbaka.  Istället hade vi bokat en av rederiets utflykter till en nationalpark,  tyvärr ställdes den in p.g.a. för få deltagare.

Eftersom det var fartygets första anlöp i hamnen fick vi en välkomstorkester.

Frukosten i buffén var denna morgon helt kaosartad, alla skulle ut på utflykt tidigt så det var nästan omöjligt att hitta ett ledigt bord och köerna ringlade långa till alla stationer.

Den turkiska kustbevakningen på ingående.

Vid 9-tiden gick vi av fartyget, då hade de flesta redan lämnat.

Kusadasi har en trevlig strandpromenad där man kan få bra bilder på fartygen.

Från denna vinkel ser hon lite annorlunda ut. Visst hon är stor (175 000 gross tonnage) men jag tycker ändå hon ser lika illa ut som vissa nya fartyg, t.ex. Icon of the Seas.

Med en längd på 345 meter och som sagt ett gross tonnage på 175 000 så är hon betydligt större än Princess andra största fartygsklass Royal-klassen som är ungefär 330 meter långa och har ett gross tonnage på 145 000. Faktum är att en gång i tiden byggde Princess världens största kryssningsfartyg, nämligen 1998 när Grand Princess kom med sina 108 000 i gross tonnage. Det var det andra kryssningsfartyget i hela värden som var större än 100 000 GT (första var Carnival Destiny 1996).

Gatukatter och gatuhundar fanns överallt i stan.

Lite Karibienkänsla nästan.

Mitt i stan finns en liten arkeologisk park med föremål som de har hittat i utgrävningar i närområdet.

Stadens karavanseraj, ett värdshus och ett härbärge för karavaner av köpmän som passerade här på sin väg mot Silkesvägen. Det byggdes under 1500-talet av den ottomanska militärledaren Öküz Mehmed Pasha.

Kuşadası har 130 000 och staden lever av turismen, både de som stannar på något av stans många lyxhotell och de som kommer med kryssningsfartyg. Staden är en populär kryssningsdestination med ungefär 500 anlöp årligen och 750 000 passagerare.

Duvön precis bredvid hamnen. Hit gick vi senare.

Men först besökte vi Sevda Tepesi (älskarnas kulle), en utsiktplats med en staty av Ataturk.

Härifrån hade man bra utsikt över hamnen.

Och även över hela staden.

Våren var på full gång här och det fanns blomster överallt.

Nya lyxlägenheter byggs med havsutsikt.

Halvön Yılancı Burnu, tyvärr är det privat så man kunde inte gå ut på själva ön.

Sedan bar det vidare till Duvön (Guvercinada) med slottets byggt av ottomanerna på 1300-talet.

Inne i själva slottsparken finns en lite modernare fyr.

Sun Princess dominerar stadsbilden.

Efter 5 timmar iland och efter att ha passerat alla försäljare i kryssningsterminalen var det gott med lite förfriskningar innan vi åter steg ombord. Det här var vår varmaste dag på resan med runt 20 grader.

Yes I do!

Röda mattan är utlagd!

Intressant att motorvägar kan vara konst.

Tyvärr finns det ingen promenaddäck som går runt hela fartyget, men det finns ett lite utedäck på vardera sida på däck 7.

I hyttkorridoren mötte jag en bekant syn, nämligen Tallinn!

Ut i fören för att beskåda avgången.

Så här på eftermiddagen hade folk hittat ut på strandpromenaden.

Polisen ute på uppdrag.

Klockan är 18 och tid för avgång.

Vi fick även en liten vattensalut från hamnbogseraren.

Vacker solnedgång över Egeiska havet.

I huvudrestaurangen denna kväll hade de italiensk afton. Allt smakade jättebra med carpaccio och kalvköttbullar, vår servitris tyckte jag såg hungrig ut så hon gav mig även en kyckling ”Parmigiana” och ja den slank också ner.

Ingången till restaurangen, med höger sida för de som har bordsbokning och vänster för de utan bokning.

Violisten Chris Watkins bjöd på en riktigt underhållande show med kända pop- och rocklåtar.

Nästa morgon anlände vi till Pireus redan vid 5. Jag masade mig upp vid 6 för att se alla färjornas ankomster. Först ut var ”vackra” Kriti II som kom från Heraklion på Kreta.

Läckert ljust i aktern på natten.

Nästa fartyg ut var Nissos Samos som kom från Lesbos och Chios.

Knossos Palace anlände från Heraklion, via Milos för att slippa EUs krav om att betala utsläppsrätter (när man trafikerar mindre öar).

Hellenic Seaways har tre nya katamaraner som levererades från Norge 2022. De 36 meter långa fartyg har en maximal fart på 32 knop. De trafikerar de Saroniska öarna. Fartygen har dessutom solpaneler på taket som genererar ström till de publika områdena ombord. 

Blue Star 2 anlände från Rhodos och hade gjort stopp under färden i bl.a. Kos och Patmos.

Tyvärr la Sun Princess till längst bort i hamnen (terminal B) och vi fick promenera i 45 minuter för att nå de mer centrala delarna av staden.  Det är en nackdel att åka dessa stora fartyg som ofta lägger till på mindre attraktiva ställen.

Apollon Hellas från Saronic ferries skulle ta oss till Egina, en resa på strax över en timme.

Phivos tillhör också Saronic ferries (ett samarbetsrederi mellan Nova ferries och 2way ferries).

Blue Star Myconos är byggd 2005 och fick år 2021 scrubbers installerade, därav den stora skorstenen.

Katamaren kör om sommaren (fr.o.m. maj til oktober) på rutten Pireus, Syros, Mykonos, Paros, Ios, Santorini och Heraklion. Hela resan tar 9 timmar, vet inte om jag skulle kunna vara ombord på detta fartyg så länge….

Minoan Lines ägs av Grimaldi.

Apollon Hellas soldäck är utmärkta, med ett stort öppet däck med gott om sittplatser högst upp.

Celebrity Infinity låg inne för att byta passagerare inför nästa kryssning. Normalt skulle hon ha gått på en kryssning till Israel och Egypten, men i och med den osäkra situationen där nere har destinationen ändrats till Grekiska öarna och Turkiet.

Kissamos är från början en japansk färja byggd 1992. Hon såldes till Grekland och Anek Lines 1999. De senaste 10 åren har hon gått för Blue Star Ferries som Blue Galaxy, innan hon i februari i år kom tillbaka till Anek och döptes om till Kissamos. Hon trafikerar linjen från Pireus till Chania på Kreta.

Kanske inte den vackraste vinkeln på Sun Princess….

Apollon Hellas är byggd 1990, hon är 92 meter lång, tar 1200 passagerare och 100 bilar. Förutom Egina kör hon även vissa turer till öarna Agistri, Methana och Poros.

Plötsligt fick jag syn på en känd skorsten, nämligen Rigel II som har en förflutet i Östersjön som M/S Visby (1980) och Scandinavia för Polferries.

Två f.d. Unity Lines färjor, dels Jan Sniadecki som nyligen såldes till Grekland och dels Smyrna di Levante f.d. Kopernik som har fått en totalombyggnad.

F.d. Color Viking som såldes till grekiska Sea Jets förra året.

Inredningen på Apollon Hellas är väldigt fräsch, här den övre salongen.

Många njuter av det fina vädret och temperaturen närmade sig 20 grader.

Rederisystern Achaeos som jag skulle åka tillbaka med senare.

Många tankfartyg låg ute på redden utanför Pireus.

Egina i sikte!

Fyren Akra Plakakia på norra delen av Egina.

Den förliga salongen ombord.

Huvudsalongen med ett litet café bakom trappan.

En del av soldäcket har tak, kan vara skönt soliga dagar på sommaren.

Aegina är huvudort på ön.

Så har vi lagt till och börjar vår upptäcktsfärd på ön.

Först spanar vi in den lilla gulliga kyrka.

För att sedan promenera längs stranden till Apollos tempel strax norr om stan.

Detta häftiga tempel som en kolonn kvar av, byggdes redan på 600-talet före Kristus.

Runt själva templet finns gamla bosättningar som härstammar från yngre stenåldern.

Inne i själva stan finns Markellos torn byggt 1802.

Stan är pittoresk med många mysiga gränder, men alldeles för många mopeder som kör kors och tvärs.

Achaeos har lagt till, men vi hade fortfarande 1 timme på oss innan vi skulle åka. Så vi hann med ett cafébesök och köpa lite pistageprodukter som ön är känd för.

Aero 2 kör intill Pireus på endast 40 minuter med sin toppfart på 32 knop.

Inne i den livliga hamnen finns många mindre fiskebåtar.

Dags att åka tillbaka till Pireus efter 3 timmar på ön. Vi kunde ha tagit en senare färja, men då hade vi behövt ta taxi tillbaka till Sun Princess i Pireus, vilket vi inte ville riskera. Vi hann bara se en ytterst liten del av ön, men jag kommer gärna tillbaka och sover över här.

På denna färja fanns det rulltrappa upp till passagerarsalongen.

Även om soldäcket inte alls var lika stort som på Apollon Hellas, men räckte gott och väl med tanke på hur få passagerare vi var ombord.

Många platser under tak.

En liten större cafeteria ombord på detta fartyg.

Hejdå Egina!

Möte med Apollon Hellas. Så här tidigt på säsongen kör de 4-6 turer per dag mellan Pireus och Egina och en daglig tur till de andra Saroniska öarna.

Dionysios Solomos trafikerar de Västra Kykladerna, bl.a. Santorini.

Sun Princess tar bunker, men det verkar inte vara LNG. Men Sun Princess kan köra på både diesel och LNG.

Jag gillar verkligen denna fartygsklass hos Celebrity Cruises. Ett rederi jag gärna skulle prova, men generellt brukar de vara dyrare än Princess.

Speedrunner Jet är den tidigare Superseacat Three som trafikerade mellan Helsingfors och Tallinn för Silja Line.

Bilarna förbereder sig för att köra på eftermiddagens turer ut i ö-världen.

En annan gammal kändis HSC Superexpress, som tidigare både har gått för Gotlandsbåten som HSC Express och för Viking Line som Viking FSTR.

Seajets nyaste inköp är snabbfärjan Natchan Rera, som är byggd 2007 för trafik i Japan och har även gått i Taiwan. Innan hon köptes av Seajets i januari i år och har fått namnet Eurochampion Jet.

Ombord var det inte lika modernt som på Apollon Hellas.

Men bra utsikt från försalongen eller aktersalongen, beroende på vilket håll man åker.

I hamnen samsas både fordon och gående om samma yta.

På väg tillbaka till Sun Princess gick vi igenom de centrala delarna av Pireus.

En trådbuss åkte förbi.

Väl ombord var man hungrig efter en dag iland och det blev ett besök på taco- och burgerbaren utomhus på däck 9 (bilder kommer längre ner i inlägget).

Infinity lämnade strax innan oss och satte kurs mot Thessaloniki.

Populärt att stå på helikopterplattan i fören.

I aktern på Sun Princess finns det panormahissar. Jag trodde först att det endast var för svitgästerna men alla kan visst använda dem.

Eftermiddagsrusningen ut från hamnen har börjats. Först ut Blue star Paros.

Apollon Hellas maskinljus ekade över hamnen.

Blue star Chios kör hela vägen till Rhodes via bl.a. Santorini och Kreta.

Skymningen började ta vid strax innan 18 när Blue Star 2 lämnade.

Mörkret lägger sig över staden.

Även här fick vi assistans av en bogserbåt.

Strax efter 18 lämnade vi hamnen och satte kurs mot Sicilien.

Denna kväll hade vi bokat en specialrestaurang, Crown Grill för 45 dollar. Tyvärr var lite besvikna, meny var inte så omfattande som tidigare, bara 3-4 rätter i varje kategori. Dessutom var servicen extremt långsam (över 40 minuter innan den första maten kom), vår servitris hade alldeles för många bord (cirka 10 stycken). Men det som serverades var gott som krabbkakan till förrätt.

Filet Mignon med tillbehör man får välja själv, även saltet. Jag var vågad och valde en ”rare”, men den var väldigt bra stekt, tillskillnad från mitt sällskap som valde medium och fick en som i stort sett var genomstekt. Så sammanfattningsvis var middagen god, men inget wow och jag tycker nog tyvärr inte det är värt att betala extra med tanke på hur bra kvalitet det är i huvudrestaurangen ombord.

Vi fortsätter med vår rundvandring nu på däck 9. I fören finns hytter.

Midskepps finns dels utflyktsdisken som inte fungerar på traditionellt sätt. Det finns läsplattor där man kan läsa om utflykterna och boka på, sen går personalen runt och frågar. Det kanske bara är jag men jag saknar att hålla i ett fysiskt papper där man kan läsa om alla utflykter.

Intill finns Alfredo’s Pizzeria, viket kostar 15 dollar att äta (såvida man inte har plus- eller premiumpaketet). Jag åt här på Enchanted Princess när det var gratis och var nöjd med maten, men inget jag skulle betala extra för.

Alfredo’s

En till bild på den fantastiska Piazzan som sträcker sig över tre däck.

Jämfört med tidigare Princessfartyg har man fler sittplatser och soffor runt Piazza, vilket jag själv uppskattar framför allt på den här kryssningen när i princip alla uppträdande ägde rum här.

International Café är öppet dygnet runt och erbjuder alltid bakverk och enklare maträtter.

Princess Royal-klass är kända för sin ”Seawalk” uppe på pooldäck, med en glasgång över havet. På Sun Princess har de valt en annan variant där man tyvärr inte kommer ut över havet. Men det jag gillar mer Sun Princess är att man har mer kontakt med havet i de publika områdena än på många andra moderna kryssningsfartyg som är mer ”instängda”.

Sittplatser intill International Café

Buffén ombord heter The Eatery. Som jag har sagt tidigare var jag inte helt nöjd med upplägget och det finns alldeles för få bord med tanke på hur många passagerare det kan vara ombord.

Här ser ni några stationer som alltså alla är serverade av personal bakom disken. Dessutom är det inte samma mat på båda sidor av restaurangen, så det kan bli ett väldigt springande ifall det är något speciellt man letar efter.

Mitt i restaurangen finns det en lång gång, känns lite märkligt planerat just med tanke på hur få sittplatser restaurangen har.

Längst bak i restaurangen finns det två specialrestauranger, på babordssida Butcher’s Block by Dario, en köttrestaurang med italienska influenser, kuvertavgiften här är 49 dollar. Restaurangen är endast öppen kvällstid, så på dagtid fungerar det som en del av buffén. Det enda problemet var att denna del av restaurangen öppnade först klockan 8 på morgonen och det hjälper ju inte mycket om man kommer in klockan 7 och alla utflykter har redan börjat innan 8….

På andra sidan finns fisk- och skaldjursrestaurangen The Catch. Även här är kuvertavgiften på 49 dollar plus obligatorisk dricks på 18%.

Så här såg det ut på kvällarna. Ja visst ser det lockande ut, men jag tyckte man fick bra med skaldjur även i huvudrestaurangen, pilgrimsmusslor, gambas m.m.

Här är en liten lugnare del av buffén längst akterut, det verkade inte vara många som hittade hit så vi satt ofta här.

Buffén har även en trevlig utedel som säkert kommer bli populär när det blir varmare.

På ena sidan har de en station som serverar tacos och burgare och på andra sidan en pizzastation. Vi provade både och tyckte det var rätt så bra kvalitet på båda.

Vi fortsätter ner till däck 8.

Längst akterut har vi Wake View terrace.

Här finns det en ”infinity-pool” och några bubbelpooler.

Baren är snyggt upplyst under kvällstid.

Huvudrestaurangen Horizon är uppdelad på tre däck. Högst upp på däck 8 erbjuder de ”American breakfast and dinner” och är i stort sett öppet hela dagen när man är till havs. Här kan man inte reservera bord, så det är bara att komma när man blir hungrig. Menyn var inget som lockade oss här så vi provade aldrig stället. Totalt har restaurangen över alla däck plats för 1931 personer.

Sabatini’s italienska restaurang. Trevlig inredning med en kuvertavgift på 39 dollar.

Läcker inredning.

På däck 8 låg lyxaffärerna som Breitling, nej jag vågade inte ens titta in….

Prada är inte heller något jag brukar leta efter.

Umai Teppanyaki är en japansk specialrestaurang.

Crooners bar

Ännu en specialrestaurang, Kai Sushi.

Casinot är stort och tyvärr får man ju röka i Princess casinon och den röken sprider sig vidare till närliggande utrymmen. Bredvid casinot finns en ny magibar, med magiker som uppträder, Spellbound, tyvärr var inte heller denna öppen än.

Princess Arena, teatern ombord som tyvärr inte hade öppnat än under denna kryssning, men den såg väldigt inbjudande ut. Jag fortsätter med de sista inredningsbilderna i nästa del.

Utsikten från min balkong, med Cabanadäcket, nedanför för de som har en minisvit.

Hmm en Pastel de Nata går alltid ner till kaffet.

Storm på ingående.

Denna middag bjöd på en fantastisk mör lammstek provencale.

Fortsättning följer med sista delen, från Sicilien och Mallorca.

Glad påsk kära läsare!

/Kim Viktor