Fortsättning från del 1: https://sjofartsbloggarna.com/2015/11/02/hostkryssning-i-de-norska-fjordarna/

Så har vi ankrat upp utanför den lilla byn Urke längst inne i fjorden. Först fick de som skulle åka på utflykt åka i land, medan vi ”vanliga” snällt fick vänta. Det gick dock väldigt snabbt och 15 minuter senare fick vi också åka iland.

Ombordstigning till tenderbåt skedde via bildäck.

Båten som vi åkte in med var M/S Hjørundfjord .

På båten finns en försalong. Hon kan ta maximalt 38 passagerare, alltså kan det bli rätt så många rundor.

Någon minuter senare hade man stigit av i ett regnigt Urke.

Urke är en by med 53 invånare. Eftersom vi var där på en söndag, så var även en av byns sevärdheter den gamla lanthandeln stängd.

Innan resan hade jag planerat att ta en fjällvandring upp på berget Saksa, strax norr om byn. Eftersom jag visste att vandringen stundtals är rätt så brant, så insgå jag att det leriga och blöta underlaget inte var det bästa. Istället gick jag bara runt i byn.

Jag hittade en rätt så bra utsiktsplats.

Mäktigt!

Efter drygt en timme ute i regnet tackade jag för mig och åkte tillbaka till Polarlys.

På andra sidan fjorden har vi den 1248 meter höga Stålberghornet.

Något före tidtabell lättade vi ankar och begav oss ut från fjorden samma väg som vi kom.

Som tur var sprack himlen upp en aning och regnet hade avtagit också.

Farväl Urke! Urke trafikeras av Hurtigruten under september och oktober. För min del hade de gärna fått gå hot hela sommaren också, men jag förstår att Geiranger lockar mer.

På båda sidor hade vi 1300 meter höga toppar, man kände sig rätt så liten i dessa miljöer.

Hösten gjorde sig påmind.

Nej nu förstår jag om ni har tröttnat på fjordbilder så detta blir den sista.

Jag passade på att ta en tidig middag, då vi skulle ligga i Ålesund under kvällen. I cafeterian tog jag lammstek för 149 NOK, smakade alldeles utmärkt!

Eimskips Holmfoss i Ålesund.

När vi väl var framme i Ålesund, trotsade jag mörkret och vinden och begav mig upp för 481 trappsteg upp på berget Aksla.

Nere i stan igen.

Rätt så nöjd med min nattbild på Polarlys. Det var en stark lampa under bryggan som störde mig, men som tur var hade jag med mig vidvinkeln och kunde gå så nära att jag slapp se den starka lampan.

Under kvällen fortsatte resan norröver och utanför Molde mötte vi Hurtigrutens Richard With, här hälsade ”hon” på Polarlys.

Innan hon fortsatte söderut mot Ålesund.

Nästa morgon gick jag ner till frukosten när de öppnade vid 07.30.

Även om inredningen kanske känns lite gammalmodig, så kommer jag definitivt att sakna den.

Så här kommer restaurangen att se ut efter ombyggnaden i vinter. Jag gillar att det blir ljusare inredning. Copyright Hurtigruten.

Utbudet i frukosten var lite trist. Det känns som de har försökt anpassa frukosten till de internationella gästerna. Jag hade gärna sett mer norska specialiteter och fisk, men plus för römmegröten!

Svenskt Ö på livbåtarna!

Så har vi närmat oss Trondheim och möter flera snabbåtar.

Nordnorge låg redan till kaj. Jag hade inte uppfattat vilken tid man skulle lämna hytten, så de ropade ut i högtalaren att alla som skulle lämna fartyget i Trondheim skulle ha lämnat hytten för 30 minuter sedan….

Vi var något försenade till Trondheim, så jag fick skynda mig bort till flygbussen för att sedan flyga med SAS hem till Stockholm. Allt gick bra tills jag kom till Stockholm, då var det såklart en nedriven kontaktledning vid Häggvik…..

Sammanfattningsvis är det trevligt att åka med Hurtigruten även utanför högsäsongen. En sån här minikryssning är inte speciell dyr och man hinner uppleva mycket även om man bara är borta i några dagar. Besättningen gör resan ännu bättre med sin trevliga service och sina leenden. Tack Hurtigruten, vi ses snart igen!

/Kim Viktor