Dags för del 2 på mitt äventyr i Medelhavet. Den första delen hittar ni här: Sapphire Princess i Medelhavet del 1 (Civitavecchia och Albanien) – Sjöfartsbloggarna | Nordic ferries

Efter vårt första stopp i Albanien satte vi kurs mot Grekland och Katakolon. Tidigt på morgonen meddelade dock kapten att vindarna gjorde att vi inte kunde gå in till hamn. Kvällen innan hade han också meddelat at vi inte kunde gå in till Valetta på Malta dagen efter Katakolon, också p.g.a kraftiga vindar. Istället för Katakolon fick vi en dag till havs, men vi fick vår kajplats i Catania (Sicilien) en dag tidigare och kom att spenderade två dagar där istället för en.

Det var väldigt dåligt väder och mängder av flyttfåglar passade på att rasta på vårt fartyg. Tyvärr var det många som inte klarade sig heller och det låg flera döda fåglar på däck följande morgon.

Det blev en lugn dag till havs och jag ska erkänna att jag var rätt så besviken över två inställda hamnar, men det är sånt som händer. Till kvällen bjöds det på italiensk mat i huvudrestaurangen, bl.a. med arancini, italienska köttbullar och semifreddo.

Under kvällen körde de Silent disco på Piazzan, alltid roligt att kolla på.

Följande morgon ankom vi tidigt (innan klockan 7) till Catania. Strax efter oss la roro-fartyget Eurocargo Livorno till. Hon går i trafik mellan Salerno och Catania.

Vulkanen Etna sträcker sig högt över staden.

Eftersom denna dag på Sicilien inte var planerad, så fick vi improvisera vad vi skulle hitta på. Det blev en utflykt till den gamla staden Syrakusa. Tåget dit från Catania tog ungefär 1 timme. Jag har varit på de flesta ställen på Sicilien men Syrakusa var en ny upplevelse för mig. Staden grundades år 734 f.kr. och finns idag med UNESCOs världsarvslista. En rätt så mysig stad att bara strosa runt i och njuta av vyerna av havet.

I hamnen samsas fiskebåtar, turbåtar och plattformsförsörjningsfartyget Ocean Viking som opereras av hjälporganisationen SOS Méditerranée.

Stadens största sevärdhet är den grekiska teatern med anor från 500-talet före Kristus. Själva teatern har en diameter på hela 136 meter. I anslutning till teatern finns grottor som användes för bad och att tvätta kläder.

Tillbaka i Catania som är en rätt så trevlig stad, men man kan lätt se alla stadens sevärdheter på några timmar. Våren hade kommit till Sicilien och körsbärsträden stod i full blom.

Detta var den godast fisken jag åt under hela kryssningen, guldsparid med polenta.

Eftersom det var långfredag hade fartyget dekorerats inför påsken.

Följande morgon gick vi upp relativt tidigt för att vi hade en tur upp till Etna. Här nere i Catania var det varmt och skönt, men som tur var hade jag tagit med mig varma kläder.

Uppe på Etna var det desto kallare och det var förvånansvärt mycket snö kvar här uppe. Jag hade besökt Etna i mars några år tidigare och då var det långtifrån så mycket snö. Utflykten gick till Silverstrikraterna på 1900 meters höjd. Dimman drog tyvärr inte så vi kunde inte se mycket av landskapet, men det var tredje gången jag var här uppe, så för mig spelade det inte så stor roll. Jag tyckte mer synd om Max som var här för första gången. På vägen tillbaka besökte vi
Grotta dei Tre Livelli och vi fick även möjlighet att provsmaka vin som har odlats på Etnas sluttningar.

Tillbaka på fartyget för lunch, denna dag fanns det gott om fisk och skaldjur att välja på.

Vi lämnade Catania och Sicilien bakom oss vid 16-tiden och fortsatte norrut i Messinasundet.

Vi hade dock inte tid att se Messina, för klockan 19 var det dags för Captain’s circle party (för Platinum- och elitmedlemmar), här bjöds det på snacks och dryck. Eftersom vi missade vår bokade middagssittning fick vi denna kväll äta i ”Walk-in restaurangen”, vi fick ett bord med servicen var lite rörig. Jaja det var gala kväll och jag fick min stek så jag ska inte klaga. Kvällens show var ”Do you wanna dance?” med danstilar från hela världen.

Strax efter klockan 6 följande morgon tog vi ombord lotsen och äntrade Neapels hamn. Från Neapel går det mängder av snabbfärjor till Sorrento, Capri, Ischia och Procida.

GNV Blu ankom från Palermo. Färjan har ett tidigare förflutet i Sverige när hon som Stena Baltica gick mellan Karlskrona och Gdynia.

Neapel har tre stycken spårvägslinjer som trafikerar totalt 11,8 km av stadens gator.

Både jag och Max hade varit i Neapel flera gånger tidigare och sett de vanliga sevärdheterna som Pompeii och Capri, därför hade vi bestämt oss för att ta oss ut till ön Procida denna gång. Snabbåtarna och de långsamma färjorna går inte från samma hamn. Vi råkade först gå till snabbåtshamnen för vi trodde att vi skulle hämta våra biljetter där, men det skulle vi visst inte. Så vi fick lite bråttom att ta oss en km bort till den andra hamnen.

Shipspotting på väg ut från hamnen med färjan Fauno. GNVs färjor byter rutt lika ofta som jag byter tröja. I skrivande stund är GNV Blu insatt mellan Bari och Durres i Albanien. Vi passerade också SNAV Aquila som har ett förflutet som HSC SÆLEN och gick för flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn fram till 2001.

Under färden passerade vi den häftiga udden Capo Miseno.

Eftersom det var påskafton var det en hel del folk ombord på Fauno. De flesta skulle dock vidare till Ischia.

Trots att ön är så liten så har Procida 4 olika busslinjer som trafiekras med minibussar.

Don Peppino är en gammal skandinav som gick mellan Malmö och Kastrup på 60-talet. Rätt så fascinerande att en 60 år gammal färja fortfarande är i trafik.

Procida är verkligen en vacker ö. Jag uppskattade den faktiskt mer än Capri. Trots att ön bara är strax över 4 kvadratkilometer så bor över 10 000 personer här.

Neapel är verkligen en ”Mekka” för alla som är intresserade av gamla skandinaviska färjor. På första bilden syns Benito Buono som är gamla Hamlet (1968) som från 1968 till 1996 gick i trafik mellan Köpenhamn-Malmö (Limhamn-Dragör). Fartyget på andra bilder är SNAV Altair som byggdes i Oskarshamn och färdigställdes i Norge 1990. Tredje bilden visar katamaranen SNAV Aquila som har ett förflutet som HSC SÆLEN, vilken jag har skrivit om tidigare. Fartyget på sista bilden är Medmar Giorgia som är den gamla danska färjan Odin Sydfen (1982), som gick i trafik mellan Spodsbjerg – Taars fram till 2014, därefter hade hon en kortare karriär i den åländska skärgården med namnet Odin. Sedan 2024 hör hon hemma i Neapel.

Resan tillbaka till Neapel gick med Naiade (systerfartyg till Fauno som jag åkte ut med). Det var inte många som ville åka till storstan så här tidigt på eftermiddagen. Resan in till Neapel tog exakt en timme.

Inne i Neapel låg flera GNV-färjor på varv. Splendid byggd 1994 var en av GNVs första färjor, denna sommar är hon insatt på rutten mellan Neapel och Palermo. Det andra GNV-fartyget är GNV Pegasus som i vintras köptes upp tillsammans med sina två systrar av GNV från Moby. Systerfartyget GNV Phoenix fick senare under våren en allvarlig brand ombord när hon låg vid varvet. Det var tänkt att hon under sommaren skulle ha chartrats ut till Adria Ferries för trafik mellan Italien och Albanien, men GNV erbjöd sig att chartra ut GNV Pegasus istället.

Tillbaka ombord för en sen lunch, där vi valde international café som serverar smörgåsar och dagens soppa.

Lite fartygstrafik i hamnen sett från Sapphire Princess. Första Adeona på väg in från Capri. Andra bilden visar snabbfärjan Superjet byggd 1999.

GNV Auriga har ankommit från Termini Imerese på Sicilien.

På varvet låg en hel del intressanta fartyg. Första har vi GNV Bridge som håller på att målas om till Superfast V. Färjan är nu i trafik mellan Venedig-Igoumenitsa och Patras. På den andra bilden syns Maria Buono i dockan som har ett förflutet som japansk färja, bredvid henne syns Medmar Giulia mer känd för oss svenskar som Svea Scarlett i Öresundstrafiken och som M/S Eckerö mellan Grisslehamn och Åland. På sista bilden syns Medmars senaste tillskott och det är såklart också en skandinaviska färja, nämligen danska Fynshav (tidigare Kyholm) som har trafikerat Alslinjen.

Vi la ut vid 18-tiden efter en mycket trevlig dag i Neapelområdet. Vi fick även en skymt utav Capris siluett medan vi satte kurs mot vår sista hamn.

Den sista middagen ombord avslutades på bästa sätt med en klassisk medelhavsrätt ”Sicilian Sole and Scallop Palermitana” (Sjötunga på svenska).

Tidigt nästa morgon var vi tillbaka i Civitavecchia. Framför oss låg MSC Poesia som precis hade kommit nyrenoverad från varvet på Malta, hon satte sedan kurs mot USA och gör just nu MSCs första säsong i Alaska. Själva tog vi tåget in till Rom och vandrande omkring i några timmar i ett rätt så folktomt Rom så här på påskdagen. Senare under eftermiddagen flög vi med SAS tillbaka till Stockholm.

Som vanligt hade jag en väldigt trevlig kryssning med Princess, maten och servicen var som vanligt på topp. Underhållningen var inte den bästa jag har sett, men det fungerade. Det var första gången jag åkte ett fartyg i Grand-klassen och jag gillade det verkligen. Stora utedäck och generellt väldigt luftiga fartyg som aldrig kändes trånga. Om det kommer blir fler resor med Grand-klass? Det kan ni ge er på!

Jag hoppas alla läsare får en riktigt härlig sommar!

/Kim Viktor